Jag tror att jag känner lite lugn idag faktiskt. Julafton var mysigt och varmt och jag tror att Love trivdes bra fast det bara var min familj där. Lugn och ro idag. Ska försöka hålla det imorgon också, ge kroppen en chans att återhämta sig från det gångna året. Ska verkligen bli skönt med ett årsskifte. På många sätt har det här året mest varit strul och stress. Nästa år tänker jag låta bli året då jag börjar leva mitt liv lite mer för min egen skull. Tänker bland annat kanske åka på semester, kanske unna mig lite fler promenader, lite fler snittblommor, lite bättre mat, en uppfräschning av cykeln, ja sånt där. Unna mig att skryta om mig själv i jobbansökningar, kräva referenser från jobb, ta mig tid att lämna in examensarbetet och ta ut min examen.

Lugn och ro idag alltså, lite som att se sig själv utifrån.

Idag är det julafton och jag är inne på min andra lediga dag. Ledig dag innebär tid att skriva databas till programmeringsuppgiften och nu tror jag att jag äntligen är klar med den. Bara själva programmeringen kvar alltså men jag tror att jag har lite koll på vad jag ska göra. Först hade jag tänkt att min databas skulle vara över Tim Burton-filmer med jag tröttnade ganska snabbt på den idén (lite för vagt vad en Tim Burton-film är. Skriven, producerad etc?). Nu består databasen istället av Woven Hand och 16 Horsepowerskivor med låtar, låtlängder osv. Jag tycker lite grann att databaser är roligare än programmering och det bådar ju gott inför nästa termin. Förhoppningsvis får jag lov att behålla javan som grundspråk så jag slipper lära mig php också. Vill inte bli programmerare och då känns det bättre att lära sig ett språk bra än att lära sig 10 språk dåligt.

Julstämningen har nästan infunnit sig. Julgranen är fin och paketen är inslagna. Igår gjorde jag en ny sats knäck, hälften vanliga och hälften med kakao.

Var på intervju i måndags och har ingen aning om hur det gick. Det är lite konstigt att bli intervjuad. Speciellt när frågorna är av den konstiga typen som verkar vanlig nu: Var är du om 10 år, vad är ditt drömjobb osv.
Om tio år kan jag omöjligt säga var jag är. För 10 år sedan var jag 15 liksom. Är det samma resa under åren 25 till 35 kanske jag bor på en ö och föder upp ankor om tio år. Mitt drömjobb kommer säkert att ändras det med, så hur ärligt kan jag svara på frågorna? Är det någon mening att svara på frågorna då? Dessutom antar jag att andra som intervjuas också sitter i samma sits och om de svarar oärligt och tvärsäkert att de vill vara på samma plats om tio år kanske de går före. Är det intentioner de är ute efter? Vad jag känner just nu?

Mitt drömjobb är inte att vara assistent. Just nu är det ett bra alternativ, en möjlighet att överleva och en fantastisk utgångspunkt. Med all sannolikhet kommer jag att röra mig vidare.
Efter alla år i skolan vill jag i alla fall få chansen att prova på det jag studerat till. Just nu är jag rädd att det mest går ut på att få anslag och producera artiklar som går till publicering och det är kanske inte vad jag strävar efter. Jag vill inte visa upp mig och tävla om uppmärksamhet. Jag vill jobba hårt och hitta svar och sedan skriva artikel, inte bara för publicerandets skull. Är väldigt trött på allt-ljus-på-mig-samhället. Är väldigt ointresserad av att synas.

Lyckades sticka klart mammas vantar och tvingades finna mig i att det inte fanns så mycket kvar att göra är plugget som väntat på mig i tre veckor. Den fantastiskt effektiva trötthet som slagit till och håller sig kvar har gjort att jag inte orkat mycket mer än att jobba och oroa mig för jobb. Imorgon ska jag på intervju och sedan jobba en stund på samma ställe. Förhoppningsvis går det bra.

Jag har fixat nästan alla julklappar. Måste till ikea för det sista och det känns lite oroligt. Jag gillar inte nya ikea (har en känsla av att jag skrivit det förut) eftersom det är så stort och fullsmockat med människor. Det är svårt att hitta genvägar så man måste följa den utlagda vägen i trängseln. Inget för en person med social fobi light, alltså jag. Har skjutit upp det mycket pga det. Nu står jag istället inför samma situation fast ggr 10 eftersom det är några dagar innan jul utöver det andra. Var det trängsel tidigare är det omöjligt nu. Önskar jag hade lugnande tabletter av något slag. Kan inte lura med mig någon av mina mänskliga stöttepelare heller eftersom de båda kommer att få vars en present från ikea. Måste alltså dit själv. Blir utmattad bara av att tänka på det.

Jag var i Helsingör med mamma igår. Jag hade två fribiljetter inom skåne som gick ut på nyårsafton och igår var enda dagen jag hade möjlighet att åka. I Helsingör var det kallt och blåsigt men mysigt och min favoritantikaffär Bror & Söster hade öppet! Det var den första butiken vi gick till och där hittade jag en skabbig liten uppstoppad nötkråka som jag köpte och släpade omkring på resten av dagen. Annars satt vi på den lilla stammiskrogen som jag och mamma brukar gå till och dricka irish coffee och så gick vi runt på en lite julmarknad. När det började bli mörkt åkte vi tillbaka till Helsingborg där jag hjälpte mamma fixa lite julklappar innan vi kände att vi började bli hungriga och gick mot tågen för att åka hem. Tåget kom ganska fort och vi gick på.

När första hållplatsen ropades upp blev vi lite fundersamma. När andra hållplatsen ropades upp blev vi lite oroliga. När vi frågade en tågvärd fick vi veta att vi åkte pågatåg till Ängelholm och inte Malmö. Uh. Vrålhungriga och trötta gick vi av i ett kallt Ängelholm och letade oss in mot centrum för att hitta någonstans där vi kunde äta något litet och snabbt under den halvtimme vi var strandade. Hittade absolut ingenting. Efter ett tag började vi gå tillbaka och då hittade vi en godisaffär som inte hade mat, men väl ostbågar. Sen hoppade vi på tåget och åt ostbågar och drack läsk tills vi var mätta. Det var min första gång i Ängelholm. Det verkade vara ett ganska fint ställe, lite dåliga öppettider bara.

Nu blir det mer plugg och sen lite sömn på det. Katt imorgon. Äntligen!

Nu har jag en gran som jag klätt med ärvda glaskulor och ärvd ljusslinga. Jag har sågat ner den själv och för att komma till den åkte jag häst och vagn. Precis innan det åt jag risgrynsgröt med saftsås, lussebulle och kaffe. De andra drack glögg. Den här vintern ska inte försvinna i ett dimmigt ångesthölje. Den ska vara mysig. Om jag så ska behöva anstränga mig för att beskriva mitt liv i sådana där facebook-uppdateringar som tidningarna alltid skriver om, med nybakade bullar och saker. Just ja. Jag har lärt mig sticka vante också. Inga beskrivningar men det gick ändå. Använde en annan vante som mall. jag satt och provade saker med två garner och mamma gillade färgerna. Hon ville att jag skulle sticka en halsduk till henne men med det garnet och de stickorna hade det inte gått. Alltså, jag stickar vantar till henne istället.

Inget annat har hänt i mitt liv. Jag rusar hela tiden men kommer absolut ingenstans. Ska sluta stressa, läste en artikel i aftonbladet som beskrev hur fantastiskt liv man kan få om man väljer rätt utbildning. Som det enda exemplet på en dålig utbildning, alltså en utbildning som inte ger ett jobb använde de molekylärbiologi. Fantastiskt. Jag behöver alltså inte stressa med att ta ut min examen för absolut ingenting kommer att hända ändå. Jag har en värdelös utbildning i en världsekonomisk kris. Dessutom jobbar jag varje dag och försöker i slutet av dagen skrapa fram ett uns energi som jag kan investera i kurser som slutligen kan leda till en fördjupningsexamen i min redan värdelösa utbildning. Bara för att. För att jag tycker att det är fantastiskt roligt att lära mig och att lösa problem. Fy fan vad jag är tråkig.

För att förklara min till synes omotiverade panik.

Jag jobbar på alldeles för många ställen. Ett tag har alla dragit i mig lite för hårt vilket gjort att jag jobbat varje arbetsdag förutom en sedan i juli. Lite deras fel, lite mitt eftersom jag inte kan säga nej och inte vet mitt eget bästa.

Nu har en arbetsplats visat lite mer intresse än tidigare och jag har sökt ett vikariat på ett år där. Jag är kvalificerad för jobbet och känner organisationen lite grann men är osäker på om jag komemr få jobbet eftersom jag inte vet vem jag konkurrerar med. Jag fattar ju att en mer kvalificerad person bör och ska få jobbet.

De andra arbetsplatserna har börjat komma i fas igen och är inte längre så intresserade av att plocka in mig i nuläget.

Alltså, om jag inte får vikariatet jag sökt försvinner ungefär 60% av mina jobb. Jag står då på en inkomst på ca 4000 som jag i princip överlever på men inte mer och sätter Love i en väldigt jobbig sits.

Får jag vikariatet kommer jag slippa den stress jag i nuläget känner över att inte veta vad jag ska göra en vecka framöver och min lön kommer vara normal, vilket låter mig spara några tusen i månaden så att jag har råd att vara ledig i två månader för att göra ett till examensarbete eller praktisera på en arbetsplats utan lön. Jag kommer antagligen kunna plugga bättre om jag slipper stressa mellan olika arbetsplatser och slipper oroa mig.

Men ja.

Herregud.
Känns hemskt att behöva erkänna för mig själv att jag snart faller i bitar. Jag känner mig väldigt stark och oövervinnerlig ena sekunden bara för att kastas ner i en grop av hjärtklappning, yrsel och självförakt i nästa sekund. Idag ligger jag i gropen. Jag försöker tänka att skolan är enbart för mig själv, att jag kan hoppa av när som helst och att det är ok om jag inte hinner i tid men det är inte så lätt. Min kropp reagerar och det känns väldigt obehagligt att känna stressen fysiskt. Det är kanske lite för mycket att hantera. Jag kanske borde lugna ner mig. Satsa på något, inte allt. Jag bryr mig knappt längre. Min skolgång känns så långt borta att det nästan är obehagligt. Jag tror att min plan från och med nu är att lämna in det rättade examensarbetet så att den kursen blir klar. Sedan ta det lugnt ett tag och se om jag klarar programmeringskursen, just nu känns det ganska otroligt.

Att göra imorgon
Köpa boken och lämna tillbaka den lånade till biblioteket
Jobba
Handla födelsedagspresent till Sebastian
LÄSA ungefär 100 sidor i boken + föreläsningar
Börja fundera på inlämningsuppgiften.

Att göra lördag
SOVA
ANDAS
Börja pilla med inlämningsuppgiften
Göra lite laborationsuppgifter

Att göra söndag
Skriva klart inlämningsuppgiften
Äta födelsedagsmiddag och sedan be om panikhjälp av födelsedagsbarnet.

Jag har förhoppningsvis inget jobb på måndag så jag kan sitta uppe hela natten med inlämningsuppgiften på söndag om det krävs. Blir den försenad får det vara så helt enkelt.
Måste komma ihåg att hålla måndagen ledig alltså.

Hade tänkt sova i tid idag men min panik håller mig vaken. Muskler vibrerar och hjärtat skenar och jag är lite rädd att börja hyperventilera för det verkar vara mitt sätt att hantera dödsångest/framtidsångest/stress/livsångest. Love är inte hemma och jag spänner hela kroppen i förväntan varje gång jag hör ljud i trapphuset. Jag behöver hjälp. Han är inte här än. Jag måste samla mina tankar och tränga undan dem.

Matade precis fåglarna utanför köksfönstret och märkte två saker. 1)Det är fortfarande mörkt ute, jag avskyr att gå till skola/jobb när det är mörkt ute. Det känns som att det är sjukt tidigt. 2) Malmö luktar sådär konstigt igen. Ett tag tänkte jag föra statistik över det men jag gav upp det när jag inte hade kalendern med mig en dag. Det luktar lite som torrfoder och lite sött, som varm choklad från kaffeautomat luktar om det är kallt ute. Vissa gånger har det varit lite mer år ostbågehållet eler bara som någon konstig ost. Tur att ag inte har migränkänning för den lukten är en trigger till tusen. Svårt att komma undan också.

Har förresten en ny typ av fågel i fågelmataren. Har ingen aning om vad det är för något men ska försöka ta reda på det.

Allt verkar handla om min trötthet i den här bloggen. Tanken är ju att jag ska skriva här för mig själv men jag vill ändå be om ursäkt till eventuella läsare som tvingas läsa samma inlägg om och om igen fast med olika ord. Min förkylning verkar inte försvinna, troligtvis eftersom jag inte hinner vila på helgerna. Jag ska diska idag, vilket ändå känns bra eftersom det jobbet kräver väldigt lite kontakt med andra människor. Jag hade inte orkat sitta i reception idag.

I fredags var dagen helt sjuk. Jag mådde konstigt torsdag natt och somnade omkring 3 på morgonen. Gick upp på morgonen och jobbade halva dagen men kände mig som en zombie. När jag kom hem vid 13.00 somnade jag och sov till 16.00. Jag var vaken i 4,5 timmar men somnade igen lite efter 20.00 och vaknade inte förrän 9.00 dagen efter. Förlorade mycket värdefull pluggtid där och tvingades ta igen det resten av helgen. Jag var dessutom hemma hos mormor och morfar som äntligen har bett om hjälp och fått en massa hjälpmedel som verkar som gjorda för dem. Hemtjänst också som kommer om det behövs. Det känns bra. Det känns speciellt bra att de är så trevliga och duktiga och inte gör det till en konstig sak eftersom mormor och morfar vanligtvis måste förbereda 1-2 dagar om de ska få besök. Nu när de får besök varje dag hade det kunnat gå riktigt dåligt om det inte var rätt typ av personer som kom.

Tog sovmorgon idag. Börjar en halvtimme senare. Måste gå snart.

Idag är det söndag och nu är det kväll. Jag är precis lika trött nu som jag var i fredags kväll och har inte gjort något skolarbete alls i helgen. Funderar på att gå och lägga mig nu så att jag har ork att plugga imorgon efter jobbet, för jag ska jobba den här veckan också. Jag har ingen koll på min planering längre men vad som såg ut att vara en relativt stilla vecka har nu blivit småkaotisk på gränsen till att jag inte vet hur jag ska hinna sova mellan dagarna. Det mesta som händer är trevliga saker och jag tackar ja till dem eftersom ajg behöver trevliga saker i mitt liv också. Samtidigt vill jag mest av allt ha tid att lägga huvudet i Loves knä och sova. Titta på tv-serie och inte göra något alls. Städa lägenheten hade också varit trevligt, jag vet inte när det gjordes senast.

Lika lycklig som jag känner mig när programmeringen fungerar, fast tvärtom, känner jag mig när programmeringen inte fungerar. Satt uppe till halv 6 (sommartid iofs) i lördags natt och försökte förstå vad jag gjorde fel. I söndags bad jag om hjälp och direkt identifierades den rad som ställde till det. Blah. Annars fungerade allt.

Ont i hela kroppen och så sinnessjukt trött. Gick över stortorget och märkte när jag var framme på andra sidan att jag inte hade något minne över att jag gått över torget. Vad fan är det? Korttidsminnet är helt borta. Korta minnesförluster. Känslan av att hela världen susar på medan jag sover med öppna ögon. Tror jag är förkyld men vägrar inse. Alla leder är stela. Har lyckats skrapa ihop en hel arbetsvecka så jag ska ge allt jag har för att orka med. Sen är det tomt. Vet inte hur det går med mina arbetstimmar till a-kasseprojektet om jag inte lyckas få ihop halvtid. Ska göra vad jag kan.

I natt har jag sovit tills jag vaknade av mig själv. Var som en zombie hela kvällen och satt i fyra timmar på köksgolvet från det att jag kom hem från jobbet till det att Love kom hem. Har ont i ryggen och fötterna. Diskjobbet är konstigt. Jag känner innan jag går dit att jag inte vill, men när jag är där tycker jag att det är ganska roligt. Iallafall de dagarna då disken är överbelastad. Jag gillar att planera tiden och utrymmet och att effektivisera. Jag tycker också om när det rena disken ska ställas ut på vagnarna och jag har möjlighet att sortera alla olika typer av disk så att det ser snyggt ut och blir lättare för de som ska sortera in disken i skåpet sedan. Lite grämer jag mig över att jag inte hann ställa ut all disk snyggt igår men det var total kaos. Jag gjorde vad jag hann och orkade.

Idag har jag sovit tills jag vaknade (älskar lediga morgnar) och sedan programmerat hela dagen. Det känns hemskt att erkänna det men det är sjukt skoj när programmen gör som de ska. Jag saknar klart färdigheter och jobbar på nybörjarnivå men jag känner mig så duktig när jag klarar av att göra vad jag förväntas klara. Att jag dessutom inte har den tid på mig att läsa in som jag borde ha och alltså gör två veckors halvtidsstudier på en helg varje gäng känns också bra. Härligt att inte vara helt värdelös. Jag klarar det.

Mer avancerade program är ett senare steg men jag tror nog att jag kommer läsa fler programmeringskurser. En uppföljningskurs i java kanske men definitivt både perl-kursen och R-kursen på distans. Alltså inte den här terminen som följer, utan nästa igen. Det här med planering var det jag. Jag kommer att avsluta det här. Det finns inga alternativ. Önskar att jag fick lite praktisk erfarenhet av det jag pluggat någon gång också men det får visst vänta. Ska skriva ett standardiserat brev och tigga ett timvik på någon av alla avdelningarna i Lund. Någon måste ju behöva en assistent och ska jag få kemikalier utskvätta över mina ben hela dagarna så kan jag lika gärna få det samtidigt som jag lär mig vad kemikalierna används till. Känns halvlönt annars.

Galen jobbdag idag. Smutsdisk stod i varenda liten vrå, disk för två dagar. Jobbade över. Nu är jag helt slut i huvudet och har ont i fötterna. Det är något magiskt över diskjobbet. Var gång jag har datorn med bara ifall att det skulle vara lugnt och händelselöst är det kaos men om jag lämnar den hemma händer ingenting på jobbet och jag tvingas sitta och traggla mig genom expressens nöjesnyheter för att tiden ska gå.

Nästa vecka blir det en lite annorlunda arbetsvecka. Nästa igen vet jag ingenting om.

Fick en av mina löner idag. Har jobbat 10 timmar och struntar nog i att göra programmeringsuppgifter idag. Firar att mitt konto inte ligger på minus med att bjuda Love på tacos och mysa med madmen. Jag sparar på madmen nu. Vi har bara några avsnitt kvar och det dröjer tills det börjar igen.

Försöker behålla förståndet. Måste vila ibland, bara inte ensam. Hade en fantastisk lördag med Love i Köpenhamn i helgen. Gjorde knappt av med några pengar utan gick runt på Christiania i solskenet. Drack lite öl på Woodstock och tittade på hus. Sedan tog vi metron till Nörreport och gick till pizzastället jag alltid äter på när jag har sällskap i Köpenhamn. Sedan vin på antikvariatet/baren mittemot det ena biblioteket. Så fantastiskt skönt med en fin höstdag. Försöker se på den dagen och tänka att mina fina och vackra dagar inte är slut. De är bara uppskjutna. Det blir bättre.

Ångesten över att min kalender gapar tomt två veckor från nu river i hjärtat. Det känns så talande. Morfar är sämre och lever inte året ut. Det är så hemskt att behöva förlika sig med att han kanske inte lever imorgon. Vad gör man? Vart tar man vägen? Mamma pratar om hur skönt det hade varit att bara fly undan allt. Lämna det så att det försvinner och inte behöver plockas fram igen. Jag känner samma sak. Jag faller alltid tillbaka till en serie jag läste i Kalle Ankas pocket när jag var yngre där de uppfann en knapp som lät en komma in i en alternativ dimension där tiden stod stilla och man kunde vara bara. Som att flyta omkring i fostervatten och bara ana att saker pågår utanför. Dit vill jag. Jag vill inte oroa mig över att morfar ska falla eller försvinna och mormor ska bli förstörd. Jag vill inte oroa mig över mamma och jag vill absolut inte ägna en sekund åt att fundera på ekonomiska skitfrågor. Trött.

Skulle jobba 6 timmar idag men det blev bara 2,5. Fanns inget att göra. Flyttade timmarna till måndag innan jag plockar bort stygnen. Jag är väldigt spänd på vad min kropp lyckats åstadkomma. Har jag läkt ihop perfekt? Har jag en stor ärrklump? Har det alls läkt? Tänk så är det ett stort hål fortfarande, det hade varit spännande. Jag hade kunnat forska på mig själv om min brist på läkekött. Dessutom är jag spänd på vad de hittade i klumpen som de karvade ut. Undrar när jag får veta?

Har pillat med kurser och tror att jag vet hur jag vill distansplugga hösten 2012 och våren 2013. Jepp. Så lång fram har jag planerat. Skiter nog i examensarbete i arkeologi för det tillför ändå inget. Fix idé tror jag det var. Jag provade men det var nog inte för mig. Har dessutom börjat glömma så jag hade nog inte presterat så fantastiskt ändå.

Jag kom i tid till min spirometriundersökning i morse. Väääldigt tidigt var det och det var helt tomt på gatorna. Normal lungkapacitet, till och med lite över medel var utlåtandet. Lägg därtill att jag är småförkyld. Jag kanske är byggd till atlet ändå?

Nu, plugg.

Jag förstår inte hur andra får allt att fungera.

Upptäckte närj ag hade paus i diskjobbet att något inte stämde med mina kurser. Poängen gick inte ihop. Räknade om och om igen och när jag kom hem och tittade på mitt examensintyg för kandidaten så jag varför. Fel kurs har blivit inregistrerad. 30 poäng som skulle in i mastern har hamnat i kandidaten istället för de 7,5 poängen som hörde dit. Plötsligt saknar jag minst 7,5 poäng fast snarare 15 eftersom den 7,5-poängskursen på inga villkor ska in i mastersexamen. Hade panik och ångest och tog min lediga dag till att åka in till syo och fråga om det ens är möjligt för mig att ta min examen nu. Jag hade tusen strategier och tusen sätt att skjuta ner mig själv men det verkar lösa sig. Planen nu är att jag läser klart programmeringskursen på 15 poäng, tentar den och väntar med att registrera in mitt examensarbete tills den kursen hamnat i mitt ladok. På så sätt kommer den sista kursen jag läst att vara i lund och inte i malmö och jag får ta examen i lund. Jag hoppas att det fungerar så att reglerna inte gör att jag tvingas ta ut min examen i malmö. Det ser väl sådär ut att ha läst ett program som inte existerar på skolan.

Jag undrar om jag någonsin varit hos syon utan att gråta. Det är helt omöjligt. Samma på gymnasiet. De lockar fram min framtidsångest och är snälla och lyssnar och vill hjälpa. Idag grät jag tre gånger om. Det måste vara jobbigt för dem också, vad säger man när en sönderstressad neurotisk 25-åring kommer in och gråter som ett barn över absolut ingenting. Livet liksom. Är så fantastiskt trött på att inte få chansen att visa vad jag kan. Har i allafall kommit på att det var en bra idé med distanskurserna. Idag, när jag haft absolut inget på min att-göra-lista, har jag haft tid att bryta ihop. Har skrubbat alla ytor i köket för att hålla ångesten borta men den kryper på ändå. Tur att jag har mina kurser som får mig att fokusera på annat. Jag älskar att inte ha tid att känna. Jag orkar inte stanna upp. Vill inte.

Allt sker med ett så rasande tempo när varje vecka är en upprepning av den förra. För många jobb, för många måsten och försummade livsavgörande uppgifter, för lite tid. Har börjat tappa lusten att jobba med det jag pluggat till. Jag känner mig som en trånande stalker som tror att jag har en chans fast jag aldrig ens varit i samma land som mitt stalkingobjekt. Varför skulle de vilja ha mig? Jag får mailade standardsvar. Inga intervjuer. Inga råd. Och nu, tystnad. Jag vet att de lagt ut det perfekta jobbet internt och jag är extern. Hur hanterar man något sånt? Jag kontrade med att skicka en spontanansökan av ren desperation och sov inte en blund natten efter eftersom jag kände att jag bränt mina broar med den ansökningen som var i, hör och häpna, fysisk form. Papper och plastmapp. Ingen vill ha papper och plastmapp, det tar plats på skrivbord och uppmanar mottagaren till en extra titt. Eller så kan man lätt råka slänga pappersbunten i papperskorgen och låtsas som att man trodde att dokumentet registrerats i ärendehanteringssystemet. Nu har jag i alla fall tappat lusten. Jag har nog haft tur när jag fått alla mina andra jobb och lyckats fånga rekryterare som faktiskt läst mina ansökningar. För jag vägrar tro att problemet är att jag inte har läst tillräckligt. Är konkurrensen så stor nu att man måste vara sjukt överkvalificerad för att de ens ska överväga att kontakta mig och höra min röst? Är jag för ful, för dum, för villig? Jag vill inte längre. Jag funderar på att dra mig ur alla mina timanställningar som en bra månad ger några tusen mer än när jag pluggade och en dålig månad räcker till hyran och skaffa mig en heltidsanställning någonstans med tre månaders uppsägningstid. Tanken med timanställningarna har ju någonstans varit att jag ska kunna konkurrera med andra kandidater eftersom jag kan börja direkt. Vill ingen ha mig är de ett onödigt ont. Fem jobb och halvtidsstudier börjar tära lite på mig också. Jag känner mig aldrig färdig och har fortfarande inte hunnit fixa det lilla som behövdes i examensarbetet så att jag kan registrera in mina kurser och få mitt intyg.

Textblock till tusen. Här kom en andhämtningspaus.

En annan sak som gjort att jag inte kunnat sova ordentligt de senaste nätterna är att jag varit hos doktorn och karvat loss en kubikcentimeter hud och fettvävnad så att de har lite mer att göra på labmedicin. Läkaren tyckte att det skulle bli intressant att se vad det var han skurit loss och lovade att han skulle skriva att brev när han visste. Jag gläder mig över att snart kunna ha linnen igen och grämer mig över plåstret som sitter över mina tre stygn och hindrar mig från att klia upp det gapande fönstret till mitt inre. Tänk att klia sig i underhuden liksom.
Jag fick se vad han skurit loss av en händelse och min kommentar till den lilla vävnadstussen fick läkare och sjuksköterska att diskutera obduktionsmomentet av medicinutbildningen. Måste säga att det var ett av de roligaste läkarbesöken jag varit med om. Mitt värsta (iofs vårdcentralsbesök) var mitt första och enda gynekologbesök där kvinnan som undersökte mig svarade i telefon mitt i undersökningen. Hepp liksom. Nänä, tänk inte på mig.

Nu ska jag förhoppningsvis göra två veckors programmeringsuppgifter innan jag somnar, annars blir min morgondag pest och pina. Jag tror redan nu att jag vet hur morgondagen kommer att bli. Har legat hela dagen i någon slags uppgiven trötthetskoma och kaffe hjälper inte. Kaffe hjälper nog faktiskt aldrig. Vuxennappflaska. Det enda det ger är ryckiga drömmar och en lång bromssträcka.

När man kollar i sidans statistik så känns det som att de flesta som hamnar på den här bloggen egentligen är ute efter helt andra saker. Väldigt konstiga sökordskombinationer som inte alls borde leda hit.

Nu ska vi hem till Oscar och Myra och käka mat inspirerad av amerikanska södern +kolla true blood. Äntligen.

Vaknade med panik 02.20. Drömde om allt från att jobbet inte gick bra till att jag sårade folk och om saker jag vet är sanna i verkliga livet men som jag inte vet hur jag ska hantera. Orka att hjärnan kokar ihop sådana käftsmällar vid den tiden. Jag vet att jag försöker glömma en hel del och att den arbetsnarkomani som råder just nu är ett sätt att slippa tänka men gud.

Nästa vecka kör jag på med mina tre, eventuellt fyra jobb. Vet inte hur jag ska känna kring det hela. Går på autopilot i princip. Min ena chef är snäll och letar jobb till mig så att jag just nu arbeta i princip heltid. Dessutom fick jag mer i lön då hon tyckte att jag hade för lite som det var tidigare. Önskar att jag kunde arbeta där alltid. Diska kommer nog förhoppningsvis att gå bra även om delar av drömmen idag utspelade sig i diskrummet dit det rullade vagn efter vagn och jag lassade in maskin efter maskin tills jag inte längre kom ihåg vilken avdelning som skulle ha vilka rendiskade prylar.

Alltså, det blir väldigt mycket snack om jobb just nu men jag måste älta. Jag hade planerat att det gick bra att bara jobba ca 9 dagar den här månaden och att jag ändå skulle få ekonomin att gå runt. Plötsligt letar alla jobb åt mig och jag börjar få svårt att få in alla arbetstillfällena så att schemat går runt. Jag önskar självklart att det fortsätter så här alternativt att jag får en fast tjänst som ger mig trygghet men det här med timanställningar får mig ibland att bara vilja gråta över ovissheten. Helt klart en bra lärdom det här. Jag behöver kanske lära mig att inte planera så långt in i framtiden. Funderar på om det är någon mening med att doktorera och har skaffat mig en pärm som jag ska använda för att samla eventuella framtida arbetsplatser och kontaktuppgifter till dessa. Nya jobbet verkar ändå ganska roligt. Jag tror att det kan fungera bra. Min andra chef (eller min första egentligen) ringde mig och frågade om jag ville hoppa in på en annan arbetsplats och jag känner att mitt framtida CV kommer se väldigt konstigt ut. Jag försöker hålla en röd tråd ändå.

En sak som känns lite sorgligt med det nya jobbet är att det är i precis samma trappa, en dörr ifrån platsen där jag egentligen skulle vilja vara. Jag visste om att det skulle vara i samma byggnad men så nära, det känns lite surt. Folk tittar så speciellt på en om man arbetar i servicesektorn. Lite som att de tittar rakt igenom en och den där ansträngningen att komma ihåg ens ansikte som man vanligtvis ser är helt obefintlig. Absolut en bra erfarenhet. Jag vet hur jag inte vill vara.

Fick nya glasögon idag. Precis likadana som mina förra. Jag hade egentligen inte råd men var tvungen eftersom de förra föll i bitar. De tog inte ens betalt i glasögonaffären. De registrerade det som en reklamation och inte ens arbetet att slipa om glasen så att de fick plats i ramarna behövde jag betala för. Det är sånt som är bra service. Att man gör saker man inte behöver för att man är stolt över det man gör och vill göra sitt bästa. Helt fantastiskt. Det räddade dessutom min ekonomi så jag är oändligt tacksam. Jag önskar att jag kunde visa det på något sätt.

Jag klarade det. Jag redovisade och fick VG på arbetet. Firade med att inte plugga mer idag och ett glas vin med efterrätt på bastard med Love. Älskar miljön på det stället, jag hade kunnat flytta in direkt.
Var innan dess inne och skulle byta ut mina bågar som ju gått sönder och varit tejpade ett tag. De är så snälla och gör det åt mig utan att jag behöver betala mer än 150 kronor. Det är alltså inklusive de nya bågarna. Tyvärr var han som slipar till och monterar in mina gamla glas i de nya bågarna inte inne så jag fick några endagslinser med mig hem. Känns lite bisarrt. Mitt brytningsfel (antar jag) gör att allt ser gigantiskt ut med linser. Mina fötter, händer, mjölkpaket, datorn, allt känns stort och konstigt och jag känner mig som en pyssling.

Nu lagar jag soppa och sen blir det mad men till maten. Väldigt bra men skum dag.
Imorgon introdag på nya jobbet. Är rädd att gå fel eller komma försent.

Jag håller ihop men det är inte mycket mer än så just nu. Vaknar på morgonen och vet inte vart jag ska. Såg det ultimata jobbet på arbetsförmedlingen men kan inte bara flytta. Måste i så fall förbereda mig. Redovisar examensarbetet imorgon och har därför tagit ledigt på förmiddagen. Förbereder nu men är långt ifrån klar. I övermorgon introduktion på tredje timanställningen. Nu börjar det på riktigt. Ska bli skönt att bli klar med examensarbetet. Inte oroa mig över det. Bara ha det aktuella. Släppa lite av kraven på mig själv. Lämna något avslutat och inte ha tusen lösa trådar.

Åh. Jag unnade mig en storstädning i badrummet nu när jag plötsligt slapp ångest över kursen. Fick in ett litet bord och ska slänga ut den fula och äckliga nödlösningshyllan som stod där tidigare. Väldigt glad och nöjd. Imorgon ska jag ge mig på vardagsrummet. Sjukt skönt att jag inte ska jobba imorgon. Sova ut! Känns som lyx att ha tid att pilla med det halvt förfallna hushållet.

Löste problemet. Hoppade av kursen. Nu bara två kurser och tre jobb att hantera. Frid i kroppen.

Nu är heltidsjobbet slut. Nu startar istället pysslandet med tre timanställningar och kurser på tre universitet. Mitt schema är väldigt plottrigt och jag funderar på att köpa en annan almanacka med dagsplanering och 7 olika färger för att markera ut vad jag måste göra. Höll på att flippa ut igår när jag var så trött att jag bara grät. Vi får se hur jag klarar det. Är nästan ikapp på malmö högskola, är fortfarande långt före i uppsala men blekinges tekniska högskola funderar jag på att hoppa av. Det är ett så meckigt program jag måste arbeta med. Dessutom en massa strul med ftp som inte fungerar etc. Eller det fungerar, jag sparar som jag ska och när jag tittar på filen med ftp-klienten så ser det ut som det ska men när jag öppnar filen i browsern så är det den gamla sidan som ligger kvar. Jag väntar tills imorgon för att se om det ändras annars blir det nog programmeringskrishantering hemma hos bröderna i morgon.

Den här sommaren på jobbet har varit annorlunda. Jag tror att jag var mer anonym förra sommaren, den här gången kom folk ihåg mig och pratade mer med mig. Jag tror att jag ska tolka det som att jag har lyckats bra med mitt arbeta-med-mig-själv-projekt. Jag är inte lika nervös. Bjuder lite mer på mig själv.

Annars så gör jag ingenting. Det enda jag gör är att jobba och plugga. Idag programmerar jag och dricker vin medan Love spelar half life2. High life. Det blir bättre om 2 veckor. Hoppas jag.

Vaknade av mig själv idag för första gången på länge. Försöker att inte bli uppjagad över att jag jobbar igen imorgon och sedan ska på kontraktskrivning. Tar det lugnt och låter dagen gå. Började precis på javakursens första lab och kollar samtidigt om första säsongen madmen. Har varit en väldigt lång vecka. Hoppas nästa är lite lugnare.

Drömde att jag hade stora blåmärken och vätskande sår på halsen. Trots det obehagliga i drömmen så känns det bra att åter minnas mina drömmar, har inte kommit ihåg dem på länge.

Slapp en halvtimme jobb idag, stängde tidigare. Gick då hem till mor och far där broren förklarade objekt och klasser för mig i typ 2 timmar. Förstår lite bättre nu. Åt där och fick hjälp att fixa min mobil. Pappa höll med mig om att mina glasögon inte går att återställa till grundläge. Jag vet inte om jag skrivit det men mina glasögon föll sönder en dag när jag satt i soffan. Var lite stressad så jag tejpade ihop dem. Har alltså numera supernördglasögon, samtidigt som ajg läser programmeringskurser på fritiden. Godegudja.

Cyklade hem sen. Skrev ut en fotoförstoring som ajg gjort till mormor och som hon ska få imorgon när jag åker till henne och morfar efter jobbet. Lade också in gurka i ättika när jag kom hem. Nu lite svimfärdig av trötthet. Måste somna snart.

Känner mig väldigt ofta underlägsen, bland annat för att jag känner att jag inte kan lika mycket om saker som andra kan. Är inte skitduktig på något, ingen naturlig fallenhet. Sen ibland tänker jag att jag inte behöver vara bäst på programmering, teckning och sömnad. Oftast tänker jag att jag är kass, samtidigt som jag vet att majoriteten av världens befolkning eller folk i min närhet inte kräver av mig att jag kan allt. Är småbitter över jobb-brist. Småbitter över ouppfyllda drömmar. Mest av allt alldeles för trött.

Jag tog en paus, slet mitt hår och tänkte till. Nu verkar java-kursen vara i princip förberedd. PHP-kursen dock, not-so-much. Jag verkar inte längre ha admin- eller skrivrättigheter vilket är lite skrämmande eftersom det är min dator och jag tänker inte rota mer i det för då blir jag bara nervös.

Lyckades också leta fram mallen till powerpoint-presentationen som ajg använde förra redovisningen så där sparade jag in lite arbete. Nu ska jag samla kraft och gå ner och handla.

Kul skämt det där, att jag skulle sitta och förbereda min dator för programmeringskurser. Min dator vill inte förberedas. Min dator har egna målmappar och egna idéer om vad som bör installeras så jag får snällt vänta tills broren har tid att hjälpa mig. Smått frustrerande, väldigt irriterande.

Är nästan redo för att gå och lägga mig men ska försöka vara vaken några timmar till för att göra i ordning mallen till presentationen.

Det var så mycket lättare att installera program på min gamla dator. Väldigt ofta önskar jag att jag fått välja om jag verkligen ville ha x64 när jag köpte datorn.

Njuter något helt otroligt över att ligga i sängen just nu och inte ha något planerat för hela kvällen. Tänkte påbörja min powerpointredovisning så att jag inte tvingas göra det sista dagen. Den lättaste av mina kurser har jag jobbat ikapp i så att jag nu ligger där jag ska vara den 25e september. Det känns bra. Ska försöka göra detsamma med de andra två kurserna också. Ska nog till mor och far idag och få mina bröder att hjälpa mig med att förbereda datorn för olika programmeringsspråk. Det och presentation, sen har jag hela kvällen imorgon på mig att jobba ikapp. Om jobbet är långsamt på lördag så kan jag kanske göra lite mer på min presentation där.
Lite grann känns det som att jag är på gränsen till tappa hår-stressad men än så länge fungerar det.

Intervjun gick bra så nu har jag troligen ett jobb som gör att jag får in några tusen extra i månaden. Heltidsjobb, jobbsökande och studier börjar tära lite grann på mig men nu har jag äntligen fått kursen på BTH att fungera också. I kväll blir det true blood hos Oscar och Myra och i morgon måste jag vara på jobbet lite innan 7.30. Sjukt trött. Hoppas på kraft och ork.

Har på tal om helt andra saker tänkt mycket på skallben och tjocklek på dessa. Undrar om det går att betala för att bli röntgad så att jag kan få se.

Ja har fortfarande inte förberett min presentation. Jag tänkte att jag skulle ha ganska mycket tid nu de två veckor som är kvar men plötsligt fick jag två extra timmar jobb om dagen, tre kurser med första inlämning om två veckor och en intervju imorgon som kanske eventuellt förhoppningsvis kan leda till ett deltidsjobb som låter mig plugga extra. Just ja. Och jobb på lördag. Jag sov väääldigt oroligt i natt och har längtat efter kvällen sedan jag vaknade. Väldigt suddig dag idag men ändå händelserik.

Sjukt nervös för intervjun.

Så. Imorgon börjar mina kurser, plus mina sista två veckor av jobb. Har haft en hel veckas ledighet nu. Veckan som följer blir väldigt intensiv med 6 dagars arbetsvecka och minst tre eftermiddagar/kvällar uppbokade för annat. Vill egentligen vara ledig lite till så att ajg kan städa här hemma men jag har inte hunnit. Vek tvätt och kollade på bullshit i fredags, städade köket igår, annars inget gjort alls. Love städar inte självmant heller, jag måste börja städa för att han ska börja städa. Inget gjort med andra ord.

Idag har jag varit på loppis på drottningtorget där jag inte köpte så mycket. Tre galgar fick följa med hem för 5 kronor. Efter loppisen var jag hemma med Love en stund och åt frukost nummer två för mig/nummer ett för honom. Ungefär när jag hällt upp kaffet i koppen ringde mamma och sedan bar det iväg till Kullaberg, Mölle, Nimis och Max i Helsingborg. Nimis tröttade ut mig totalt. Det hade precis regnat och allt var halt och flytande. Mina skor var inte gjorda för den typen av väder.

Nu hoppas jag att icefilms börjat fungera igen så att jag kan kolla på senaste weedsavsnittet innan jag går och lägger mig och börjar planera skolupplägg.

Har kommit på ännu en grej jag ska engagera mig i den här terminen. Körkortsteori.
Om jag känner att jag hanterar teorin och bilanatomin kan jag anmäla Love som handledare och börja köra i början av 2012. Om allt går som det ska och jag inte låter min nervositet vinna så kanske jag kan försöka köra upp till nästa sommar, är det realistiskt? Det borde inte ta mycket mer om vi övningskör en gång i veckan och jag redan har teorin klar.

Lomma loppis idag. Hittade en sån där 50-talsblomsterkorg på ben som jag ska ha i vardagsrummet. Sliten och genomfuktig så nu står den på tork men 10 kronor var den definitivt värd. Annars blev det inte så hemskt mycket, 4 glas, 3 koppar, 4 djupa tallrikar, en duk, tre barnnäsdukar. I bokväg kände jag att jag var tvungen att begränsa mig så jag struntade i två väldigt fina böcker om byggnadsteknik anno 40-talet. Ångrar mig lite men gud. Istället blev det en inbunden årgång av allers familj-journal från 1904, en hemkunskapsbok från 1955 och ett litet häfte med malmöbilder från början av 1900-talet. Någon dag ska jag fotografera alla mina böcker och lägga upp någonstans. Kanske kan ha det som projekt nu när jag ska läsa programmering.

Sjukt trött idag. Har skickat in ett utkast på artikeln, den är knepig och rörig men jag kommer inte vidare utan synpunkter utifrån. Vet inte vad jag kan stryka och vad som förväntas så jag släpper det för tillfället.

Kul. Fick inte det jobbet jag verkligen ville ha. Hade kastat mig själv fram och tillbaka med alla möjliga sätt saker kan ha gått till på så jag var förberedd på att det inte blev mitt. Blev ändå besviken. Nu bryr jag mig inte längre. Antar att det är det här som är min livsläxa just nu. Lära mig att inte jaga upp mig över saker. Dessutom verkar universum tycka att jag ska lära mig planera kring min ekonomi, det är lugnt. Det har visat sig att jag kan leva på lite mer än hälften av vad jag fick i studiemedel, hela sommaren har gått ut på att vända på slantar och skaffa billiga nöjen.

Vi får se var allt leder till. Har lite grann gett upp och ser fram emot mina höstterminskurser istället. Söker småjobb.

Inte ett enda svar på ansökan än. Sista dagen för besök på arbetsförmedlingen för att bevisa att jag har jobbat där jag jobbat och pluggat där jag pluggat var i förrgår. Bestämde mig ganska omgående att jag inte skulle dit igen, så liten och dålig och smutsig och billig som jag kände mig när jag kom därifrån förra gången. Har inte heller någon lust att rapportera min status på arbetsmarknaden när jag inte får något för det förutom eventuellt en praktikplats på random företag i två veckor. Utan ersättning. Det verkar vara det som gäller ja. Utan ersättning. Jag får ingenting från någon. Sparade pengar eller inga pengar. Eller så har jag missat någon lektion på hemkunskapen när jag var liten, vi bakade och lärde oss att inte handla på kredit men inte fan har någon berättat för mig hur man går tillväga för att få någon sorts ersättning när man inte är mellan två jobb utan mellan "två timanställningar med för få sammanlagda timmar för att kvala in i a-kasseberättigade kvoten samt en högskoleutbildning motsvarande 1/4 av ett liv" och "oklar framtid". Soc? Nä. A-kassa? Nä. Bostadsbidrag? Nä. Studiemedel? Nä. Vad finns kvar om olyckan är framme och jag inte får något jobb på ett halvår? Inget? Starta eget? Hatar falska långsamma ogenomtänkta trygghetssystem.

Jag sökte det. Jag skickade precis. Tänk om jag får det. Herregud.
Eftersom jag är gladnervös och inte stressnervös så var det nog rätt det jag gjorde.
När jag själv får planera hur min framtid ser ut så går den ut på att jobba och på något sätt få in en eller två kurser ovanpå det. Det här är ju bästa sättet, betalt för att studera och samtidigt arbetslivserfarenhet från ett riktigt bra labb.

Hoppas att jag får det. Hoppas att jag inte får något av de andra jobben jag sökt. Jag vill bara hit.

Nu har jag forhoppningsvis hittat orsaken till min trötthet och allmänt avoga inställning till livet. En förkylning. Så lätt var det. Den har smugit sig på och nu slutligen brutit ut.

Kastas fram och tillbaka med stora frågan vad vill jag med mitt liv. Ny möjlighet öppnade sig kanske idag. Jag hoppas men är samtidigt rädd. 5 år. För 5 år sedan var jag 20 år gammal och klar med mitt första år i Lund. Om 5 år, vem är jag då? Kanske någon helt annan, förhoppningsvis någon bra. Ovisshet verkar ju knäcka mig så det kanske är lika bra att försöka? Fastbunden i 5 år med ett intressant och omväxlande och utvecklande jobb. Annars arbetslös och framhankandes på dåliga timanställningar. Egentligen känns det ju ganska självklart, och jag ska söka. Om jag får det blir det nog firande och största framtidsångestattacken hittills.

Sov typ ingenting i natt. Så fort jag höll på att somna fick jag för mig att klockan inte hade ringt och att jag var försenad och satte mig upp med panik. Lagom trött idag. Zombie på jobbet och har sovit några timmar sedan jag kom hem. Orkade inte koka körsbärssylt idag så jag åt några råa. Fick därmed reda på att min allergi håller på att bli värre och att jag inte längre kan äta körsbär, de kommer upp igen.

Lite kaffe på det och sedan iväg till Oscar och Myra för de senaste true blood-avsnitten.

Har fixat en till referens till mitt jobbsökande. Har också börjat skriva på min populärvetenskapliga artikel och planerar att bli klar med den imorgon eller övermorgon. Måste börja på min powerpoint-presentation sedan.

Nu har jag gjort mos av mina äpplen. Det är i alla fall något. Väldigt hushållspysslig vecka.

Jag har kommit på vad det känns som nu, att söka jobb. Det känns som en blandning av trapetskonster och lotteri. Alltså lite som en cirkus på ett nöjesfält. Jag sökte ett jobb till nu, alla jag sökt har varit tillfälliga tjänster. De kommer väl att i bästa fall avlösa varandra. I värsta fall lämna mig utan ersättning i några månader. Om jag ska få någon ersättning alls från arbetsförmedlingen måste jag skriva på papper om att jag när som helst kan släppa allt och flytta till andra sidan landet för att hoppa på ett jobb som receptionist. Det tänker jag inte göra. Det finns inte en chans. Jag vet inte vad de tror om folk men de flesta har annat som spelar roll i livet än ett timvikariat eller en projektanställning. Vad ska jag ha lönen till om jag inte längre har någonstans att bo och någon att bo med? Sinnessjukt.

Började dagen med att baka fyra sorters kakor. Åkte sedan till mormor och morfar för att hämta ett bord som nog tyvärr är för stort för mitt lilla kök men som ändå är perfekt ifall jag tänker ha långbord eftersom den korta sidan är lika kort som den korta sidan på mitt nuvarande köksbord. Passade också på att plocka körsbär från baksidan av deras trädgård. Under alla år de bott där har de aldrig plockat av de körsbären eftersom de är lite sura. Funderar på att göra marmelad av dem. När jag kom till Malmö åkte vi till pappas jobb för att palla äpplen men när vi kom fram började det att ösregna så det blev inte så många äpplen. Jag tål inte äpplen så det gjorde inte så mycket, jag hade tänkt koka äppelmos på dem och det har jag nog tillräckligt för.

Känner mig fortfarande lite smått nedslagen av att jag inte vet vad jag ska göra i september. Det är väldigt stressande och min första impuls så fort jag är ensam är att jag ska gråta bort det men det blir inget av det. Får inte energi till att ta tag i det heller. Allt står stilla. Eller jag står stilla och allt annat rusar förbi. Känns som att jag missat bussen eller gått på något dumt skämt som alla andra fattat inte var på riktigt. Varför har jag läst? Vad har jag läst till? Vad kan jag? Vad vet jag? Vad vill jag? Just nu bara tomhet. Jag bakar kakor för att se resultat och ger sedan bort dem för att jag inte vill gå upp i vikt. Får ångest och tror att min kropp ska gå sönder när jag ska sova. Alla drömmar går ut på att jag letar efter något men nästan aldrig hittar vad jag letar efter. Vaknar och har glömt vad det var jag letade efter och lämnas bara med känslan av att jag aldrig hittade det. Inte särskilt meningsfullt.

Love är fantastisk i alla fall. Känns fint att något fungerar det här året.

Ännu fler bilder

På flygplatsen i Berlin hade de sämre ordning än på Kastrup. De hade dock tänkt på alla stackars rökare som här fick känna sig inrutade efter incheckning.

Väl hemma hade vi fått en inneboende Kakariki som tog sig friheter. Efter några dagar blev vi goda vänner trots alla bus han sysslade med.






Jag köpte ett nytt smyckeskrin.

Fler bilder - Berlin, Museum für Naturkunde

En dag i Berlin var vi på museum. Där hade de en utställning om genetik och evolution. Där träffade vi de här typerna.


De höll på att renovera stora delar av byggnaden så alla fiskinläggningar var flyttade till ett speciellt kylrum. Jag var lyrisk.

Fler bilder - Berlin

I Berlin fanns ett spelmuseum. Vi spelade och jag tröttnade först. Love hade helst flyttat in.

Vi fotograferade varandra i kisstrappan på Tacheles.

Promenerade på kvällarna när regnet slutade ösa ner över oss.

Fikade med Marx.

Fikade med fåglar.

Bilder

Det blev vår och sedan sommar. Jag köpte blommor och gjorde fint på balkongen.


När jag inte köpte blommor så stal jag blommor. Oftast syrener.

Sen var det dags att sluta i Köpenhamn och gå tillbaka till Lund, där jag fick skolavslutning och examensdiplom.

Av familjen fick jag blommor.

Den här lampan som jag hade stannat vid flera gånger i en antikaffär fick jag också av familjen. Den visade sig vara en lampa och ett doftkrus i ett.

Jag är ju uppenbart usel på att hålla igång den här bloggen. Jag har massor av bilder på hårddisken från min sommar men jag orkar inte sortera. Orkar inte lägga upp. Orkar faktiskt ingenting. Jag har fortfarande inte skrivit den populärvetenskapliga artikeln och känner mig inte alls sugen på att göra det heller. Ska också sätta mig ner och göra presentationen som jag ska göra i vecka 34 någon gång. Jag har bara tappat lusten. Det känns som att jag jobbar hela sommaren igen precis som förra sommaren fast den här sommaren får jag en ersättning som liknar mitt studiemedel. Jag har dessutom använt sparade pengar för hyra juni och juli så jag ligger redan back. Utöver detta har jag skrivit in mig på arbetsförmedlingen som verkade sjukt ointresserade av mig. Jag fick en handlingsplan som inte var mycket mer än att jag ska ringa dem om jag får jobb och ringa dem om jag inte får jobb. Jag har inte heller rätt till någon typ av ersättning alls så jag vet inte varför jag skulle höra av mig en massa.

Annars så har jag en geologiuppsats att skriva, ett CV att sammanställa och en drös med personliga brev att skriva. Jag tänkte göra en lista med jobb jag vill ha och sen beta av dem ett efter ett. Måste köpa mappar att stoppa in mina papper i inför intervjuer. Allt tänkte jag ta med. Allt som på något sätt kan göra rekryterare intresserade. Utöver det ett schema där jag skriver upp vilka jobb jag sökt och vem och när jag ska kontakta för att höra hur det gått.

Trött på allt sånt här. Önskar att jag hade ett bra jobb.

Är inne på andra månaden utan inkomst men tänkte ändå låtsas att det är lönedag idag. Ville gå ut på rean och se om jag kunde hitta typ strumpbyxor eller något annat som känns lyxigt men ändå inte kostar så mycket. Lessnade dock så fort jag kom ut och gick till stadsmissionen istället där jag hittade ett gammalt lakan med spetskant och mina initialer. Jag ska tvätta det och sedan göra om det till ett nytt strykbrädesöverdrag.

Dagarna går långsamt nu. Dubbla känslor kring det. Mest vemod.

Var hos Oscar och Myra igår och kollade två avsnitt true blood + en skräckfilm. Klockan blev mycket och jag drömde om obehagliga grannar som trängde sig in i lägenheten och tog mina saker, och om omöjliga uppgifter på jobbet som tog så lång tid nere i garaget att jag blev bortglömd och ersatt.

Trött idag med andra ord. Efter jobbet var jag zombie men bakade ändå två sorters drömmar, saffransdrömmar och pelargondrömmar. Sov en stund och åkte sedan till skogen med familjen. I skogen fanns hallon och hallonen tvingade mig ut i snår. Hemma strök jag och vek tvätt till heroes och satte mig en kort stund och pustade ut. Upptäckte en platt spindelliknande kompis som hade bitit sig fast i mitt ben. Dödade denna lille vän ooch spolade ner honom i toaletten. Kvar att göra idag är dusch av kropp med tvätt av hår. Sedan sömn.

Imorgon ska jag börja leta info till den populärvetenskapliga artikeln som jag måste skriva för att ta ut min examen. Kvar att göra på sommaren är sedan att skriva geologiarbete, att söka jobb alternativt registrera mig hos manpower etc. Det bär emot. Vill inte jobba på manpower. Ska förbereda presentationen av mitt arbete också. Redovisning om en månad ungefär. Tänk att min framtid om 5,5 veckor är helt oviss. Harinte rätt till studiemedel, socialbidrag eller a-kassa. Vad jag ska göra är helt oklart. Måste ju finnas ett jobb för mig någonstans.

Hohoo. Har en ensam kväll här hemma eftersom Love jobbar delad tur och alltså är borta nästan hela dagen. Tittade på två addams family avsnitt och tror att jag bestämt mig för att jag ska köpa boxen. Slötittade sedan på ett avsnitt medium eftersom jag av någon, just nu oförklarlig, anledning bestämt mig för att se serien från början till slut. Jag letar efter den röda tråden som man oftast inte ser när man tittar på slumpade avsnitt men som växer fram när man ser dem i ordning men just nu är det ganska tråkiga avsnitt. Klickade bland random bland tv-serierna på icefilms och fick jackpot på tredje klicket. Sherlock Holmes från 1984. Tv-serie alltså, där varje avsnitt verkar motsvara en novell. Det kan vara sommarserien, om jag gillar männen i huvudrollerna. Den kan nog inte slå Sherlock men eftersom det kommer komma fler avsnitt där tänker jag inte vara bitter. Sherlock castade så perfekt. Sen när jag såg Guy Richies filmvariant blev jag bara uttråkad. Väldigt mycket Sherlock Holmes över huvud taget den här sommaren. Utöver alla filmer och serier så läser jag böckerna också. Jag hoppas att det inte förstör serien jag nu har framför mig att jag redan vet vad som ska hända.

Hoppas Love kommer hem snart.

Har passat fågel i en månad och idag åkte han hem. Det känns lite tomt men det är ganska skönt att kunna ha tänt i vardagsrummet efter klockan nio på kvällen. Den här sommaren är den sommaren jag tittar ikapp en massa tv-serier tror jag. Vi har sett klart firefly och är snart klara med första dollhouse-säsongen. När jag är själv kollar jag på addams family och efter det tänkte jag ta tag i madmen som stannade av när jag och Love skulle kolla tillsammans.

Nu jobbar jag igen. Det funkar helt okej, jag har bara 6-timmarsdagar så jag börjar tidigt varannan dag och slutar tidigt de andra dagarna. Idag har det varit väääldigt lugnt vilket passade mig perfekt eftersom jag sov dåligt och hade huvudvärk. När jag kom hem köpte jag en spegel till fågeln som han blev riktigt glad för. De lägger golv i lägenheten ovanför så jag var tvungen att komma ut.

Jag efteranmälde mig till en kurs i latin för naturvetare på uppsala universitet idag. Såg efter att jag anmält mig att den avslutades med en tenta på plats i Uppsala men det får jag väl lösa på något sätt, antingen tentar jag inte eller så får jag åka på kort semester i januari.

Jag trodde att jag var flygrädd men det visade sig bara vara oro över att tågen inte skulle gå som de skulle. Väl i planet var det bara roligt. Berlin var regnigt men underbart. Vi bodde i Friedrichshain igen på samma vandrarhem som förra gången, i samma rum och i samma sängar. Slumpen det hela, förutom valet av vandrarhem. Vi gjorde i princip ingen mer än gå omkring, dricka drinkar och kolla på knäppheter. Skumma saker jag såg var ett monterat och skeletterat människofoster, 13000 kronor kostade det. Ett rostigt obduktionsbord från 1910-talet, väldigt fint men jag frågade inte ens vad det kostade. Vi har också i ett rum där alla etanol- och formalininlagda fiskar på naturvetenskapsmuseet förvarades. Hemskt vackert.

Här hemma i Malmö passar vi en fågel. En kakariki som bestämt sig för att hata Love, vilket visar sig i fula miner när han går förbi och attacker mot burväggen när Love närmar sig. Vad Love gjort för att förtjäna det har jag ingen aning om men det har iallafall av självklara skäl blivit jag som tagit fullt ansvar för fågelvården. Han är klantig och stökig men väldigt söt. Igår när han var ute och flög föll han ner i det tomma hörnet mellan vära två vinklade bokhyllor. Helt tyst blev han och vi fick plocka ner alla böcker från min bokhylla för att kunna dra den åt sidan. När glipan blev tillräckligt stor vandrade fågeln lugnt ut och hoppade upp på en bokhög, innan han flög tillbaka till sin bur där han dansade en stund för att sedan somna.

Full rulle här hemma alltså. Jag är sjukt trött och försöker samla kraft till en dammsugning. Gör det genom att kolla på film och slå frivoliteter, som är mitt senaste handarbetesfynd. Väldigt roligt. Jag hade en frivolitetsskyttel här hemma som jag inte vetat vad det var förr, fin i trä.

Lämnade in arbetet i fredags och sedan slappade jag ett tag. På eftermiddagen tog jag mig in till Köpenhamn för att lämna in en dvd med all data jag samlat ihop. När jag trött och hungrig steg av vid Malmö C när jag skulle hem stod Love där och undrade om vi skulle köpa något att äta. Jag hade handlat Rosévin som vi drack till hamburgarna där vi satt i kungsparken. Sen hem och titta på survivors.

Lördag kom mamma hem till oss för att få veta var fågelmaten fanns och annat matnyttigt när man passar lägenheten. Jag gjorde körsbärspaj efter ett recept som skulle vara genuin twin peaks-paj men jag blev lite besviken. Hade förväntat mig mer körsbärssmak. När mamma gått tittade jag på oddities och virkade på en sjal. På kvällen gick vi på fest hos Annika som fyllde år och sedan gick vi till Oscar och Myra och lyssnade på min och Tims nostalgimusik. Sen hem.

Söndag tittade jag klart på de sista odditiesavsnitten, virkade klart sjalen, såg mer på survivors och städade lite i lägenheten. Loves pappa kom och hjälpte till med att äta upp resten av pajen. Avslutade dagen med lost highway. Idag, måndag har jag varit i Lund och lämnat tillbaka böcker och pratat med min handledare som skrev ett jättesnällt rekommendationsbrev som jag kan visa när jag söker jobb. Sen har jag skjutit upp packningen hela dagen och istället sorterat prylar, diskat, städat och tvättat. Nu är klockan 20 över 22 och det börjar bli lite stressigt.
Ändå, händelserik helg.
Speciellt om man jämför med mitt liv den senaste månaden.

Okej. Nu går jag och lägger mig. I morgon är det fredag. Då ska jag skriva en sammanfattning av mitt arbete, jag ska fixa så att alla bilagor ligger där de ska, jag ska bränna ut alla filer som jag använt under arbetet och sedan ska jag lämna in arbetet både i Lund och i Köpenhamn. Är trött, allergisk och illamående så sömn är nog bäst just nu.

Mitt examensarbete är just nu 49 sidor. Det blir troligen omkring 52 sidor när det är klart vilket betyder att jag bara har tre sidor och en sammanfattning kvar att skriva. Tre sidor och en sammanfattning från min motsvarighet till sommarlov, två veckor utan skola eller jobb.

Jag har semesterspritter i kroppen. Läääängtar till Berlin, kanske inte så mycket för Berlin i sig när jag tänker på det utan för att jag inte ska plugga utan vara ensam med Love utan att någon drar i mig.

Funderar på att skriva in mig på arbetsförmedlingen på måndag, även om jag inte riktigt vet varför jag ska göra det. Det verkar också lite krångligt att hitta till rätt arbetsförmedlingskontor, där är tre med olika specialiseringar men ingen specialiserad på naturvetare. Fast ja. Just nu bryr jag mig inte. Jag får ändå ingen a-kassa.

Om det intresserar någon så var koltrasten på andra sidan huset. Kråkfågel var en råka och den verkade husera kring småfåglarnas bon, troligtvis på jakt efter enkel föda. Otrevligt till tusen.

Jag har skrivit klart introduktionen nu. Jag tänker inte ändra något mer förutom tillägg av bilder förrän texten blivit genomläst av andra. Imorgon blir det kort redovisning i köpenhamn, följt av inventering av alla reagenser jag använt inför material och metoder-delen som, likt allt annat i arbetet måste vara klart innan jag går och lägger mig imorgon. Det betyder att jag också måste kolla upp RFU-värden och skicka över filer till min mail innan jag lämnar Danmark.
Onsdag, torsdag och halva fredag tänker jag ägna åt diskussionsdelen.

Jag antar att den här informationen roar de flesta.

Annars. Idag har vi tagit pluggpaus och åkt till Emmaus där vi hittade lite pocketböcker och ett kortspel från 40-talet. Därefter stannade vi till vid en pizzeria där vi köpte en pizza som vi delade på en gräsmatta. Ja. Sen fick vi SMS om att våra pass var klara så vi vandrade ner till passpolisen för att hämta dem. FULLT med folk utanför och inuti. Smått panikslagna lugnade vi oss med att vi bara skulle hämta ut pass och inte ansöka och att vår kö därför skulle gå snabbare. Uh. Nej. Inte sant. Ca 1h och 20 min senare fick vi våra pass och kunde gå hem.
Jag blev faktiskt bra på fotot. Klart värt att tvingas lämna fingeravtryck nu när bilden blev bra. Ändå spännande.

Det har flyttat in en kråkfågel av något slag på vår gård. Jag vet inte riktigt vad det är för typ men den låter som en råka. Ingen koltrast i år dock. Små sparvar och råksång duger ändå men med koltrastdrillande hade sommaren varit perfekt.
Är väldigt inne i min bubbla nu. Tappar bort dagar och tid. Måndag idag har jag sett. Inlämning på fredag. Jag måste hinna.

Funderar på att fira med en inflyttningsfest när jag är klar med skolan. Grannen ovanför har flyttat och de nya flyttar in i juli och de under har alltid fest. Jag kommer att vara klar med skolan, ha semester i två veckor och vi flyttade in för typ två år sedan så det är väl dags. I Berlin kan jag köpa lite alkohol till typ en bål och ja. Jag har aldrig haft fest så jag vet inte vad det innebär men det kunde vara kul. Vi har ingen musik i vardagsrummet förutom LP-skivor men det kanske räcker. Jag ska passa fågel då men jag kan kanske sätta in honom i sovrummet så att jag inte chockar den. I så fall kan jag spela musik i arbetsrummet. Bara en fundering just nu och jag kommer säkert inte göra det men det är ändå dags på något sätt. Eftersom året ändå envisas med att vara konstigt så får jag väl kontra.

Vad hos tandsköterska idag. Hon sa att kaffe med mjölk hindrar att tänderna missfärgas och hon var alltså inte arg över sockret som finns i mjölken. Perfekt. Nu har jag ett bättre argument för att ha mjölk i kaffet än att det blir kallare fortare så att det blir lättare att halsa. Köpte körsbär på möllevångstorget och lade märke till att jag blivit mer allergisk mot körsbär sen förra året. Härligt.
Hittade en bok om medicinsk mikrobiologi på öppna hjärtat för tio kronor och fick en folder om malmös skolors historia på köpet.

Det är hemskt varmt. Morfar ligger på sjukhus och jag försöker se positivt på livet även om det känns som att allt snart brakar ihop.

Allt är bokat nu. Vi åker till Berlin igen men gud vad jag längtar. Samma vandrarhem som förra gången vid friedrichshain. Planen är att hänga lite mer utanför Kreuzberg den här gången, Love vill till Prenzlauer Berg och jag vill bara gå och se var vi hamnar.

Jag funderar lite på när det är dags att skriva in sig på arbetsförmedlingen. Skolan är slut nu även om jag drar över lite och mitt sommarjobb måste väl räknas som ett tillfälligt arbete?

Det känns nästan som att jag kommer att hinna klart med mitt arbete. Jag har levt under konstant stress de senaste 3-4 månaderna eftersom inget gått enligt mina planer men nu när jag får lov att bara sitta hemma och skriva känns det som att jag kanske klarar det.

Två veckors semester sedan. Det ska bli sjukt skönt även om jag nog mått bra av lite längre ledighet. Bygga pussel och virka. Defragmentera hjärnan.

Vaknade av att några böcker föll ur Loves bokhylla. Pulsen slog och adrenalinet pumpade så nu kan jag inte somna om.

Avslutningsceremonin var fin och konstig. Jag fick mina diplom och mamma var stolt och när de spelade den blomstertid nu kommer så fick jag anstränga mig för att inte gråta för det kändes så konstigt. Sista gången den spelas för mig. Det är ett hemskt år för mig som trivs när allt är tryggt och stabilt. Jag gillar inte förändringar alls och nu är det mycket som inte kommer att vara vad det varit längre. Det är konstigt att man blir äldre och konstigt hur man ändras. Jag är väl vuxen nu. Vad nu det är.

Jag har sökt mitt första jobb som det jag är utbildad till nu. Jag hoppas och önskar och vill att jag får det men det är väl inte så lätt. Jag vet inte hur man talar för sig. Jag kastas mellan att skriva vad som förväntas av mig, vilket ger resultatet att jag verkar helt blåst och superklyshig, och det jag själv känner vilket får mig att framstå småautistisk och manipulativ. Jag övertolkar väl.

Var ute med Love på jogging/gångrunda eftersom jag suttit i tre månader nu. Två timmar var vi ute. Hittade ett koloniområde som jag vill bo i när jag har råd.

Nu, game of thrones. Det tog typ 3 timmar att få hem senaste avsnittet.

Cykelauktionen gick fint. Jag och pappa hittade en kronancykel i mattsvart. Ett renoveringsprojekt men när den är klar kommer mamma ha en riktigt bra cykel.

Dessutom hittade jag ett par virkade handskar som jag redan gjort av med här hemma, en anorak från 60-talet och en barbituratburk från <1949.

Imorgon har jag avslutningsceremoni. Innan dess ska jag fixa köket, plocka fram grejer som kommer att behövas och dammsuga. OBS, inte glömma att handla blåbär.

Efter auktionen och loppisen idag var jag hos kusinerna på kalas. Händelserik dag ändå.

Vi gjorde en omsekvensering för att se om något gått fel och fick färre sekvenser än förra gången. De nya var dock lite längre och plötsligt hade jag fått tag i mina alldeles för långa alleler. Jag är väldigt glad men det är lördag och ingen är i skolan så jag kan inte åka dit och tjoa utan får vänta tills på måndag med de goda nyheterna. Nu ska jag på cykelauktion.

Jag hoppas att jag hinner klart med mitt arbete i tid så att jag kan åka iväg med Love. Jag tror att det blir Berlin igen, vilket kanske låter tråkigt men känns sjukt kul. När jag har jobbat i sommar och får mina pengar så kanske vi åker någon annanstans, barcelona kanske, amsterdam eller london. Vi får se.

Har ändå fått en hel del gjort idag. Snart dags att sova men har äppelpaj i ugnen som ska med till skolan imorgon. Var en kort runda på sopstationen där jag hittade en battlestar galacticafilm på vhs som Love fick. Hittade också lite 50-talspåskpynt och en lagbok från 1930. Jag har redan en lagbok från 1890 så om jag blir arbetslös efter sommaren så kan jag se hur Sverige utvecklats på 40 år. Nästan som att det var meningen att de skulle sammanföras. Båda är tryckta i malmö också.
När jag var vid kassan på sopstationen ringde farfar och ville ha hjälp med att skicka ett sms, som tack fick jag en melon.

Annars har jag laddat på mitt busskort, bytt en peruk, handlat morsdagpresent till mamma, anmält mig till examenshögtid, varit hos mamma och pappa, köpt jord och planterat om krukväxter, pluggat och ja, bakat äppelpaj. Väldigt stolt. Imorgon ska jag också hinna med tusen saker, bland annat kolla igenom 60 provers genotypning, äta paj, gå på kvällskurs, duscha, lära mig ett nytt program att analysera varianter med. Det nya programmet funderar jag lite på att skippa eftersom jag ändå inte hinner bearbeta resultaten. Är trött nu. Ska ta ut pajen och gå och lägga mig.

Fick en fribiljett till Köpenhamn igår för att jag blivit försenad någon gång i april. Jag blir så glad för de där fribiljetterna för nu kan jag och Love åka till Köpenhamn igen utan att det behöver kosta så mycket. Bra sak med den här resegarantin är att jag blir glad när minuterna tickar på och det verkar som att jag ska få en biljett. Dåligt är att man blir besviken när man bara blir 24 minuter försenad. Man missar början av skoldagen men får inget för det. Det är i alla fall helt klart värt det att bli försenad om man får en t/r-resa för det. Till och med den gången jag satt 3 timmar på ett tåg till kbh.

Fick preliminärt antagningsbesked nu så nu vet jag vad det blir nästa termin. Praktisk linux var jag inte behörig till eftersom jag inte läst datateknik 1, släktforskningskursen var inställd.
Nu blir det 27,5 hp vilket kanske egentligen är bäst eftersom jag förhoppningsvis ska jobba samtidigt som jag pluggar.
Tänk att man alltid ska tänka tillbaka på saker man tagit för givet och tänka hur bra man hade det. Hela livet. Att få pengar för att plugga. Helt fantastiskt koncept.

I skolan var de väldigt nöjda med mina resultat så nu tar jag det lite lugnt med sorterandet. Dagen ägnas åt faktainsamling till sekvenseringsavsnittet i arbetet. Planen är att ha ett första utkast till den textdelen klar idag.

Annars tänker jag att en bra hemsida hade varit en databas över massgravar med identifierade offer (om anhöriga vill) och bakomliggande konflikter. Hemsida eller bok. Människor gör så hemska saker. Det hade nog varit mitt drömjobb tror jag, att identifiera kvarlevor och återlämna dem till anhöriga.

Jag vet att jag mest klagar på mitt examensarbete här. Lite grann tycker jag om det ändå. Det fungerar som en sorts verklighetsflykt så att jag slipper tänka på allt jobbigt. Hade jag inte haft det hade jag varit tvungen att ta tag i det jobbiga och det går inte. Jag kan inte påverka. Jag är avtrubbad och kan inte trösta. Jag vet inte vad jag känner eller hur jag mår och kan egentligen inte syssla med annat än datasortering.
Alla ursäkter att inte sitta ensam med mina tankar är bra. Jag hade till och med lyckats förtränga att morfar inte är bra, tack vare arbetet. Jag lägger in alla dåliga känslor i det och tänker att allt blir bra när arbetet är klart, men jag vet att jag ljuger för mig själv. Det är då det börjar. Han är sämre nu, och sämre än tidigare är dåligt. Jag hade förträngt att jag inte kan göra upp planer inför sommaren och att jag inte kan tänka längre än en vecka fram. Jag har gjort upp planer ändå för att jag på något sätt tänkt att det motverkar allt det dåliga. Att jag kan skjuta upp det som jag inte kan påverka genom att göra så mycket jag kan av det som jag kan påverka. Fast det fungerar ju inte så.

Känns som att jag har gått under jorden. Jag har knappt gjort någonting de senaste veckorna förutom suttit med datorn i knäet och ojat mig över mina resultat. Nu har jag i alla fall spenderat 13-14 timmar / dag de senaste 5 dagarna med att sortera fram och tillbaka och nu har jag mina resultat. Nu ska bara arbetet skrivas också.

Det känns som att mina muskler förtvinar och mina extremiteter domnar av hela tiden. Jag fattar inte att dagarna bara går heller. Om jag inte blir sinnessjuk av det här arbetet och måste spärras in när jag är klar så tänker jag unna mig en ansvarsfri sommar. Ja, förutom två månaders arbete och att jag antagligen blir fågelvakt. Jag tänker sitta på uteservering i solljus och dricka en öl, utan ständiga hjärtklappningar och känslan av att jag borde vara hemma med min dator. Jag tror att det är så här mödrar menar när de menar att de får dåligt samvete om de inte är hemma med sina barn. Skillnaden är att de älskar sina barn. Jag tror inte att jag tycker om min uppsats. Den stör mig, kräver full uppmärksamhet, går inte att ha med sig hem till folk och tröttar ut mig så att jag glömmer bort att äta och duscha. Jag drömmer om dagen då jag lämnar den ifrån mig och den inte längre är mitt problem.

Hej hej. Resultat har jag fortfarande inte men har ändå börjat komma igång. Tänker satsa på att skriva om mutationsmekanismer bakom varianterna och normala alleler. Tänker också titta på orsaker bakom fel i genotypningssystemen när "normala" alleler tolkas som varianter och möjligheten att varianter tolkas som normala alleler. Jag tänker skriva lite om hur man tolkar in varianterna i resultatet och vad en högre upplösning kan leda till. Jag tänker också utvärdera metoden och skriva vad jag hade gjort annorlunda om jag hade haft möjligheten. Hur jag ska få ihop en populärvetenskaplig artikel av det här sedan, det har jag ingen aning om men jag får gripa efter halmstrån, bita ihop och skriva något litet om att allt inte är vad man tror. Jag tror att jag har titeln klar där.

Fokus ska ändå ligga på projektrapporten nu. Resten får jag ta som det kommer.
Jag har i alla fall bestämt mig för att inte försöka skriva så att eventuella ekologer förstår utan till andra med min utbildning. Min redovisning ska ändå inte vara inför så många så hur PCR fungerar får de som inte vet vara så goda och slå upp i någon av böckerna från grundkurserna. Effektiviseringsprocess på gång här hemma, det börjar märkas att det bara är en månad kvar.

Nu åker jag till Köpenhamn.

Slim Cessna's auto club var så bra att jag fortfarande går omkring och saknar konserten. Jag fick prata kort med Jay Munly innan spelningen och bara det är helt sjukt, jag blev lite star struck och verkade nog förvirrad men jag fick en bild.
Jag vet inte, jag har nog lyssnat på mycket på SCAC och Jay Munly och Denver Gentlemen och Tarantella osv att jag tänkt mig att de skulle dra en större publik här men det var inte så många som kom. Samtidigt var det en riktigt bra publik så det märktes inte att det var så få.

På tal om helt andra saker så ordnade jag igår så att alla mina filer ligger på mitt USB-minne och att alla program som behövs för sekvensanalys finns på min bärbara dator. Detta så att jag skulle slippa ta mig till Köpenhamn idag och skulle få tid att skriva på rapporten. Haha. När jag kom hem efter allt fixande kände jag efter och upptäckte att USB-minnet inte var med mig. Det sitter fortfarande i datorn i Köpenhamn. Idag ska jag alltså till Köpenhamn, säga hej, ta mitt usb-minne och sedan säga hejdå igen.
Ska försöka läsa någon artikel på tåget.

Imorgon ska jag kanske åka över till Kbh igen fast med Love när han jobbat klart. Väldigt mycket Danmark den här veckan.

Plugg och gilmore girls, precis som det ska vara. Fri från skolan idag på eget initiativ eftersom morgondagen och resten av veckan annars skulle vara omöjlig.
Morgondagen innefattar skola på förmiddagen, därefter resa till malmö med arbete till klockan 19, därefter resa till babel för konsert klockan 20. Detta betyder alltså att det jag tar med mig till skolan (böcker, artiklar, dator) även kommer med mig till jobbet och konserten. Därför läser jag undan artiklar idag så att dessa inte behöver följa mig på tågresan.
Datorn får jag väl också lämna hemma tror jag. Frågan är vad jag ska göra i skolan utan att jag tar med något så eventuellt åker jag istället till Lund där jag kan prata med handledare och studievägledare.

Fick inbjudan till examenshögtid men vet inte om den är för kandidaten eller mastersexamen. Går man på sånt? Vem tar man med? Man fick visst ett diplom om man var där men vad skiljer diplomet från examensbeviset? Jag önskar ibland att jag kände folk som studerade eller har studerat och som kan såna här ritualer. Jag skräms av riter. Jag gick inte på min gymnasiebal eller studentefterfesten, är det här större än det? Antagligen är det inte så konstigt. Folk brukar generellt döpa saker så att de verkar sjukt viktiga och formella när det gäller studentliv. Vanliga saker ska låta ovanliga så att man kan skriva det i sitt CV sedan. Föreningsliv kan vara att sitta i en källare och dricka öl.

Jag är förresten trött på att alla bara går med på att gå omkring och le som idioter hela tiden bara för att ingen ska tro något konstigt om en. Trött på att man ska göra det så enkelt som i annonser där fånleende typer ska sälja in ett utbildningsprogram, ett rengöringsmedel eller ett bostadsmäklarföretag. Är man så lätt? Att man ser en leende fåntratt och tänker att hon är glad och bekymmerslös, hon måste vara bra på sitt jobb. Eller han ser helt glad ut, det är säkert för att han inte behöver diska så länge nu när han har sitt nya diskmedel. Är jag så dum att jag går på det, för jag tvingar mig själv att gå och le när jag träffar folk eller jobbar. Är det för att jag vill att de ska tro att jag är bra på vad jag gör eller är det för att jag vill att de ska tycka om mig? Varför vill jag att de ska tycka om mig? Varför bryr jag mig?

Uh vilken dag.
Sekvensanalysprogrammet har jag fortfarande inte fått att fungera så jag tog tåget till köpenhamn för att kunna ringa tjejen som skrivit det och be om råd. 9.13 åkte jag från stationen och 9.46 stannade tåget, alltså en minut från Kbh H. Där stod sedan tåget fast till typ 20 i tolv eftersom en kabel fallit ner. Jag fattar att det inte är någons fel men det var ändå sjukt störigt. När jag sedan kom fram till skolan var det ju för sent för att boka in ett möte så jag drack ett glas vatten och satte mig på tåget hem igen. Eftersom jag måste packa inför i morgon så hann jag inte åka till Lund för att lyssna på sveriges enda rättsentomolog, något som jag sett fram emot i ca två månader. Sen så korkade badrumsvasken igen helt så jag har fått sitta och pilla loss äckel ut vattenlåset i typ en halvtimme. Vattnet rinner igenom nu i alla fall. Har också skruvat i nya glödlampor i köket och vardagsrummet eftersom de hela tiden går här i den här lägenheten trots nydragen el. Jag orkar inte.

Köpte en klänning som jag tänkte ha i Lysekil, provade den på mig och satte mig i en fläck på en köksstol. Nu måste jag tänka om. Orkar inte.

Måste också betala räkningar och tvinga Love att deklarera idag. Och diska. Och plocka undan lite grann.
Sa jag att jag inte orkar?

Jag är så sjukt duktig att jag knappt orkar stå upp. Allergin gör mig trött, jag är snörvlig och mina ögon har svullnat igen.
Igår gick jag upp 05.30 och var i skolan 8. Slutade skolan 17.30. Tågresan var så katastrofal att jag liksom gav upp. Ett tåg var sönder så vi fick byta till ett annat tåg som också var sönder och fick startas om. När omstarten var klar fungerade bara ena vagnsetet så alla fick klämma in sig där. Något var snett med temperaturen så det var som en bastu. Vi hade poliskontroll med tillhörande bortförande av person och just ja. Det var enkelspårigt över bron så vi fick vänta medan solen stod på så att det blev ännu varmare. Var hemma 20 i 20 på kvällen.
Idag är jag i skolan på morgonen, sen TÄNKER jag gå hem och sova innan jag åker till skolan i Lund. Efter skolan i lund tänker jag inte gå till skolan mer, jag ska sitta hemma och skriva. Efter Lysekil blir det inga fler äventyr förrän jag är klar med arbetet.

Jag gjorde som jag skulle och stack till biblioteket. Jag trodde att Love skulle med men han skulle till sin mormor. På ett sätt bra. Nu ska jag skriva och lyssna på podradio.

Så jobbigt det känns när klockan närmar sig 18 och jag vet att jag måste ta mig till biblioteket för att lämna tillbaka böcker som inte gick att låna om på internet för att någon reserverat. Så tråkigt att jag precis duschat och tagit på mig mjukisbyxor när jag kommer på det.

Har i alla fall köpt Slim Cessna-biljetter idag. Så osannolikt att de stoppades av ett vulkanutbrott förra gången. Den här gången får de allt komma.

En pilfink har börjat sätta sig i fågelmatarbollen. Den är lite mer skeptisk än de andra fåglarna. Stirrar in genpm fönstret och flyger iväg så fort man tittar tillbaks.

Imorgon är jag i skolan en och en halv arbetsdag. Nu SKA jag bli klar. Resultat på torsdag.

Jag har nästan bestämt mig för att läsa i alla fall en kurs socialpsykologi på distans vårterminen 2012 samtidigt som jag tar examen i osteologi. Sen kanske det får räcka med skola? Får jag inget jobb är det ju skit samma. Jag kan lika gärna gå omkring och vara oavlönad student som att vara oavlönad och arbetslös före detta student.

Det är lite jobbigt med begränsningar i antal poäng man får lov att läsa varje termin. Det är skitsvårt att läsa dubbelt om man läser fel kurser men humaniora har jag lätt för. Borde egentligen klämma in en kurs kriminologi också men dygnet envisas med sina 24 timmar och jag envisas med att vara gammal och behöva minst 7 timmar sömn för att fungera optimalt.

Jag tror nog att jag ska sluta fokusera på nästa år. Det är bara så väldigt roligt att läsa. Önskar att jag alltid kunde plugga.

En dag när jag skulle till skolan ramlade en man som skulle ut ur tåget ner mellan tåget och perrongen. Nu mår jag dåligt av att titta på människor som går ut ur eller in i tåg och jag är själv rädd att trampa fel och ramla mellan. Precis på samma sätt fungerar jag när jag ser fåglar på vägen sedan jag såg och hörde en sinnessvag duva krossas under ett bildäck. Den var en fågel, sedan var den bara platt. Det lät som när någon tuggar knäckebröd ungefär.

Ibland tänker jag på hur begränsat mitt liv kommer att vara när jag är ungefär 35 om jag fortsätter att samla på mig konstiga tvångstankar och dumma idéer.

Kom hem från Österlen nu precis och har en halvtimme ensam hemma innan Love kommer hem igen. Jag lyckades läsa en del i bilen när vi var ute och åkte så plugget är igång igen. Imorgon ska jag köra emulsionsPCR så att sekvenseringen kan köras på torsdag/fredag. Om ingen kan hjälpa mig får jag göra det själv.

Österlen var fint och vädret fantastiskt. Plockade hem sten från simris till blomkrukorna och mamma köpte en tavla som hon har tittat på i 6 år.

När jag diskade min vattenkokare igår lossnade färgen, så nu är den silver med lite röda fragment istället för röd. Lite synd. Trött nu. Skriver dåligt.

Ooohh! Slim Cessna om lite mer än en vecka på babel. Hej hej jag ska dit!

Hela påskhelgen som jag skulle använda till att komma ikapp den veckan jag förlorade när min rapport försvann har blivit uppbokad av andra. Det är trevliga saker så det är okej men det känns ändå lite frustrerande. Jag HOPPAS att mina resultat kommer nästa vecka så att jag kan stanna hemma och skriva sedan för jag börjar bli lite smått stressad.

Igår natt när jag tittade ut genom fönstret i arbetsrummet så satt de två ringduvorna som alltid är på gården och sov i trädet utanför. De satt på grenar precis vid varandra. Jag älskar fåglar. Bara tanken på att det finns fåglar som existerar i samma miljö som jag gör gör mig lycklig. Flygande dunknippen med små pickande hjärtan som kraschar in i välpolerade fönster, äter matrester, blir överkörda av våra men ändå sover i träden utanför våra hus. De sjunger sina melodier och bygger bo på våra affärsskyltar. Jag älskar när jag går hem ensam och det är lite småkallt och obehagligt och så plötsligt flyger måsarna över mitt huvud och håller mig sällskap. Eller det hårda knackandet utanför köksfönstret när en liten blåmes försöker tugga loss ett frö från talgbollen. Älskar mössen och råttorna och alla andra djur här i staden också, som inte låter mig känna mig ensam.

Och just ja. Kollar statistik på alla möjliga sidor. Bloggstatistik och last.fm-statistik. Last.fm-grannar också. Funderar på vad amerikaner får ut av den här bloggen. Jag har redan tidigare skrivit att min blogg verkar skriven av en schizofren mattant om man använder google translate. Jag önskar att folk skrev kommentarer så att jag visste. Samtidigt är det skönt att jag inte vet om folk jag känner läser. Bloggen är som en garderob som man kan krypa in i och prata rakt ut i mörkret i. Utan att veta om det finns andra därinne som hör vad man säger. Dessutom gillar jag att jag inte behöver höra andras svar och reaktioner. Jag behöver inte förställa mina ord för att andra ska förstå vad jag menar. Jag kan rycka saker ur sitt sammanhang och kan skippa de tre inledande meningarna i varje resonemang som ju mest är till för att få andra i samma tankespår som jag. Jag kan köra på bara. Jag kan starta alla meningar med ett Jag utan att bli orolig för att andra ska tro att jag är sjuk i huvudet och egofixerad.