Alltså Gud, den härliga känslan som infinner sig när det är fredag, solsken, arbetsveckan är över, jag hittade ett fint halsband och en lampskärm på stadsmissionen och jag fick 97% rätt på tentan jag var osäker på om jag skulle klara alls.

Jag har försökt att ta en paus från plugg ett tag för att hämta andan men nu får jag väl säga att jag tagit tag i det igen. Jag kan inte plugga när jag diskar längre nu så jag måste göra mer när jag är ledig vilket ju är ganska negativt. Nu har jag precis lämnat in en 24-timmarstenta som jag hade kunnat plugga mer inför om jag kunnat plugga som jag tidigare planerat, men strunt samma. Nu är det klar. Om jag får godkänt kan jag släppa den kursen och fokusera på databasteknikkursen som jag hamnat mer än efter i. Det är synd, för jag tycker att det är roligt men jag har bara inte hunnit. Fokus där nu. Imorgon ska jag fixa inlämning till genetikkursen så att jag kan lägga all ansträngning på databaserna sedan. Den kursen har inga fasta deadlines vilket är helt omöjligt för mig att förstå. Jag måste ha deadlines, gärna hårda och krävande sådana, annars funkar det inte. Nu ska jag gå ut!

Har börjat bli nervös och lista ut allt som kan gå fel, börjar bli tröttsamt. Ny mobil har jag i alla fall nu, troligtvis betyder det att jag kan börja ta bilder på saker och kanske även lägga upp bilder här. Är så sinnessjukt trött den här veckan och känner mig allergisk. Orsaken till det är oklar då jag inte brukar vara allergisk vid den här tiden på året. Kanske är det ännu ett sånt där härligt påskägg från universum, minst en ny allergi varje år är väl målet. Körsbär kom ju starkt förra sommaren, vad det är nu har jag ingen aning om. Björken är väl kanske tidig i år, jag hoppas nästan det så att jag kanske får en lugn stund mellan björken och gräset.

Sökte förresten varken rättsarkeologi eller etik till sommaren. Istället blev det en uppfräschningskurs i matematik och en kurs i matlab. Till höstterminen har jag sökt tre bioinformatikkurser i Skövde, en i R, en i Perl och en konceptkurs. Det sammanfaller förhoppningsvis någotsånär med vad jag ska syssla med på jobbet och då blir det perfekt, Nu kommer ju mina fritidsstudier att hamna lite i andra hand om de inte är relevanta, får se vad jag får ut till sist, Kanske lämnar jag bioinformatikkurstankarna helt.

224 papperstranor har jag hittills pressat fram. Hade jag haft en bra kamera hade jag lagt upp en bild men jag har inget att fotografera med på kvällen. Kanske fotar jag när jag nått 250 tranor.

Jag fick det. Jag gick på intervjun och kände mig dum efteråt men jag fick det. Nu måste jag börja säga upp mig från jobb och tacka nej till sommarjobb, vilken känsla.

Okej. Torsdag är en sådan dör avgörande dag. Beroende på hur jag sköter mig kan jag hamna i den ultimata situationen med ett jobb jag vill ha i Malmö och slipper oroa mig över att jag inte svarat mina chefer om var jag vill jobba i sommar eller i den trista situationen att jag har bränt mina broar i Malmö och tvingas söka fler timanställningar som inte är kopplade till min utbildning eftersom ett av mina jobb slutar i april. Skit alltså. Den här nervositeten är nästan värre. Diskar idag, ska handla nått litet att äta då jag inte hann med ok frukost idag och ska jobba i minst 9 timmar.

Idag har jag tagit cellprov och sedan varit ledig resten av dagen. Åkte till mormor och morfar med mamma och hjälpte dem med att klippa ner alla växter i trädgården. Helt utan internet har jag alltså varit och har kunnat koppla av från inboxuppdateringarna. När jag sedan kom hem kollade jag såklart direkt mailen och jag hade fått svar på min ansökan. Jag ska på intervju. Riktig intervju för ett jobb jag verkligen vill ha. Nu är jag i stället livrädd för att mitt korkade jag ska lysa igenom och att jag ska förstöra för mig själv. Jag talar inte akademiska och är rädd för att jag inte ska veta vad de pratar om under intervjun. Jag hoppashoppashoppas att jag får det. Jag hade blivit så sjukt glad.

Jag börjar bli lite smått galen nu. Jag kollar min mail en gång i kvarten och hjärtat rusar varenda gång. Jag vill verkligen ha det jobbet men jag vet inte hur jag ska kunna visa det. Känner mig lite smått avskuren från resten av världen, allt står stilla här i mitt liv men veckorna går ändå. Ibland går jag ut och jobbar men det ger mig liksom inget längre. När jag sommarjobbat har jag varit trött men känns att jag gjort ett bra jobb men nu känner jag inget. Bara oro. Oro över om jag skulle bli sjuk, oro över att mina timmar inte ska räcka för att jag ska kunna få a-kassa, oro över att min lön ska bli ännu lägre. Den här månaden fick jag 7000 och det ska räcka till busskort till Lund, försäkringar, kurslitteratur och vanliga kostnader. Förra månaden fick jag ut lika mycket och skulle börja betala mitt CSN-lån, tandläkare och kurslitteratur. Jg är glad att jag inte är shoppingberoende och lycklig över att det är kallt ute så att jag inte behöver handla allergimedicin för det räcker knappt. Jag försöker samtidigt lägga undan pengar för att kunna vara ledig två veckor i sommar. Blir inte så mycket av det just nu. Måste söka ett jobb till men 5 pågående anställningar känns lite mycket om jag samtidigt ska plugga på halvtid. Jag önskar att jag av någon konstig anledning blir kallad till intervju och kan få jobba med det jag egentligen vill jobba med. Jag önskar att jag kunde få jobbet. Nu ska jag kolla min mail igen.

Jag mår dåligt av att kolla min mail nu och inbillar mig att mobilen ringer. Jag är inte gjord för att vara arbetslös, hur är tanken att jag ska palla den här nervositeten efter varje jobbansökan? Jag bara väntar på att få mailet om att tjänsten tyvärr blivit tillsatt men att de önskar mig lycka till i min fortsatta karriär. Jag kommer att bli knäpp av det här.

Fick inte den ena doktorandtjänsten, vet inget om den andra men antar väl helt enkelt att den inte heller är min. Har sedan sist fått mitt examensarbetet inrapporterat och har lämnat in pappren för att få ut min examen. Har ingen aning om hur det gått med jobbet som jag sökte för ca två veckor sedan men har bestämt mig för att inte tro något där heller. Är lite osäker på hur ärlig jag ska vara om jag skulle få det. Min tanke är inte att av ska stanna där längre än ett år ungefär, sedan vill jag helst till ett biologjobb om jag får välja. Annars i livet så har jag köpt mig ett träd, eller en benjaminfikus som är längre än vad jag är. I den har jag börjat hänga några delar av mitt senaste projekt, 7 av mina 94 papperstranor. Planen är att jag ska vika 1000 men vi får se hur jag gör. Jag började i fredags så jag gör ungefär 25 om dagen och det tempot behöver jag absolut inte hålla. Har en tanke kring det hela men skäms över det så nu viker jag bara. Det är så skönt att vika bort all stress och bara göra något med fingrarna. Glömma allt skit.