Gjorde en mössa igår och började på ett pussel. Nu har jag ont i ryggen.
När Love kommer hem ska jag följa med honom ut och leta efter nyårskläder och sen när han klipper sig ska jag fundera på vad jag ska ta mig till. Jag har köpt en klänning nu på rean så det behöver jag inte oroa mig över men eftersom jag inte hittat på något på evigheter känns det som att jag glömt hur man sminkar sig. Kanske dumt då att köpa lösögonfransar och sånt som ändå bara kommer hamna snett. Jag behöver nog inte handla något alls.

Jag har hittat massor på rean förresten. Jag har inte shoppat på jättelänge men nu har jag handlat två klänningar, två koftor, tre halsband, två parfymer och tre hårband. Kanske inte jättemycket. Det kändes mycket i alla fall. Jag är duktig på att handla effektivt, mycket sämre på att gå och glo i flera timmar med massor av folk som puttas och knuffas.

När jag var i Lund med mamma på rean så hade någon blivit knivskuren. En hel del blod i snön låg bakom polisens avspärrningar. Senare på kvällen var avspärrningarna borta men blodet kvar och eftersom det var mörkt så såg man det inte riktigt om man inte visste att det var där = många människor som trampade runt i blodsnön. Tur att de inte hade vita skor kanske man ska säga.

Det största av mina små problem (Ja, rangordnade och kategoriserade) är att jag inte vet vad jag ska ha för skor. Spontant känner jag att jag vill jag ha mina gummistövlar. De är svarta, inte särskilt blingiga men jag hatar snöblöta fötter. Samtidigt minimerar jag risken att halka om jag ha hög klack som jag kan kila ner i snödrivorna. Det sämsta jag kan göra är att ta kilklack som fungerar ungefär som skridskor och dessutom är svinkalla. Kanske gummistövlar med högklackade skor i väskan? Orka sånt här. Vem bryr sig egentligen om mina skor? Jag ska nog köpa ett par nya raggsockor och köra på gummistövlarna. Kanske svarta strumpor? Känns det nyår?

Vaknade i morse i panik över att jag inte kunde hitta till sjukhuset som jag ska göra min master vid. Nu var det ju inte sant eftersom jag vet precis hur man kommer dit och hem men jag kunde ändå inte somna om. I drömmen tog jag precis den buss jag skulle och gick åt precis rätt håll men ju mer jag gjorde rätt desto mer fel blev allt. Hade jag inte redan varit där och hälsat på hade jag nog backat ur nu. Jag är inte redo och jag är bara villkorligt antagen till mastersarbetet eftersom jag inte redovisar mitt kandidatarbete förrän om två veckor och tänk om ajg inte blir godkänd? Jag vet inte hur man skriver ett arbete. Jag vill inte längre. Det är för bra och antagligen har något blivit fel som gjort att de tagit in mig.

Klockan är 2.48 och jag måste vända tillbaka dygnet nu. Måste vara vuxen och stark och inte bryta ihop av press och stress och ångest. Sova utan konstiga drömmar. Jag vet inte var jag har fått det ifrån men jag har för mig att sådana drömmar är förberedelser. Att jag förbereder mig så att jag inte ska få för mig att ta fel buss när det väl är dags. Det borde väl ändå vara... bra? Ska klappa mig själv på axeln nästa gång jag vaknar kallsvettig och med andan i halsen. Duktig...

Jag fick ett brev där man skulle tacka ja en extra gång till danskakursen men jag hittar inte det och tänker ta det som ett tecken på att det inte var meningen att jag skulle läsa den. Satsar på att klara av nästa halvår utan att falla sönder och det blir nog lättare om jag inte sätter massa extra press på mig själv. Jag behöver inte lägga in ett års studier på ett halvår.

Har skrivit in schemat i kalendern för nästa termin och slås av att jag omöjligt kan planera nu. Ta var dag som den kommer. Födelsedagsfirande och sådant kommer på tredje plats.

Jag tror att jag är klar med första utkastet av mitt projektarbete nu. Jag orkar inte mer. Imorgon ska jag gå upp omkring 11 och maila arbetet till alla handledare, granskare och examinatorer. Jag ska inte göra det nu eftersom klockan är 4.10 och jag kom helt själv fram till att det skulle se dåligt ut. Det känns som att jag skrivit en halv roman och fatta hur svårt det är att variera sitt språk när man tjatar igenom en tabell. När jag i slutet, för typ en halvtimme sedan skulle skriva sammanfattningen skrev jag har visat sig i varenda mening. En mening skrev jag det två gånger i. Antagligen finns det en anledning till att en normal arbetstid är 8-16 och inte 11-04 som jag har jobbat de senaste två månaderna. Slut i huvudet nu. Ska skriva en populärvetenskaplig artikel imorgon och sedan ska jag ha lov. Sweet lov. Har nästan glömt vad det betyder att vara ledig.

Konstigt år det här. Vill egentligen inte påbörja nästa, jag vet att det kommer innebära flera avslut som jag inte riktigt är beredd att hantera. Finns inget att göra mer än det bästa av situationen. Glädjas medan man fortfarande kan och värdesätta varje ögonblick.

Julen blir konstig också, och min bror är fast i England och kommer kanske inte hinna hem.

Jaja. Har inlämning av arbetet imorgon så jag måste skriva slutsats nu. Har slutat bry mig om uppsatsen. Tror att det kan ha lite att göra med att jag har haft nästan 2 veckor ledigt det här året. Sammanfattning måste jag skriva också. Dricker kaffe och hoppas på någon typ av snilleblixt. Kul med en uppsats som har som slutsats att ja, det var som jag trodde, inget nytt här inte. Jag har förstått mer iallafall, även om andra inte kommer att bli klokare av att läsa vad jag skrivit.

Tänk att vi envisas med att anpassa vår generationstid efter vår förväntade livstid. Spännande ändå. Vi hade kunnat pressa in fyra generationer och alltså fått ett extra liv nästan om vi bara lät bli att anpassa oss. Samtidigt är det fint med 3 generationer/liv. Far- och morföräldrar är unga nog att hjälpa med barnbarnen när dessa föds och barnbarnen är gamla nog att trösta sina föräldrar när far- och morföräldrarna är gamla och går bort. Sedan avlöser vi varandra och plötsligt har det gått 200 år.
Min rädsla för döden är mindre sedan jag började läsa om den. Jag har förstått att den är en del i ett led. Det svåra är tanken på att en person med tankar och känslor inte kommer finnas längre. Att erfarenheter, hemligheter och kärlek försvinner.

Känner mig lite nedslagen. Har fått formateringen att fungera nu. Det blev inte roligare för det. Fick småpanik och klippte av mig håret.

Var på seminarie igår. Det var faktiskt väldigt intressant men ändå otroligt läskigt. Nästan alla lärare jag haft under min tid på avancerad nivå var där och jag hade som alltid lite problem med att flytta personer från en miljö till en annan vilket ledde till att jag drack två koppar kaffe i kaffepausen ovanpå allt annat kaffe jag redan druckit. Redan när jag hällde upp kaffet var jag av koffein och nervositet så skakig att jag spillde ut kaffe över mina strumpbyxor och stövlar. Efter att seminariet var slut drack alla vin och minglade men jag åkte hem och fick hjälp att lära mig LaTeX. Jag känner mig inte så duktig i skolan och jag blir sjukt nervös när lärarna minns mig för det betyder att de säkert har en uppfattning om mig som jag hur jag än gör måste stå ut med och om den är bra så vill jag inte sabba den, är den dålig vill jag inte göra den värre.

Gud vad jag bara vill tillbaka till grundskolan där man inte förväntades se sig själv som jämlik sin lärare. Jag har alldeles för dåligt självförtroende för att stå bland forskare och professorer och skryta om en kandidatuppsats. Jag fattar ju att det inte är något stort eller viktigt för dem utan att de mest lyssnar för att vara schyssta och uppmuntrande. Typ som att lyssna på en blockflöjtskonsert med en lågstadieklass. Inte fan är folk där för att njuta av musiken.

Jaja. Jag ska jobba på det. Kan inte ha mindervärdeskomplex i alla situationer liksom. Har snart ingenstans att vara längre. Socialt har jag ramlat bakom och hamnat efter. Akademiskt har jag först nu fattat att folk som vill bli något jobbar gratis i skolan på sin fritid för att få labberfarenhet.

Trött. Bara rakt igenom trött. Väldigt sugen på att borsta håret, klä upp mig och gå ut någonstans. Har tyvärr fortfarande inte fått LaTeX att citera rätt vilket betyder att jag är låst i lägenheten i kväll igen. Som alltid. Som en jävla askunge med mina sparvar utanför fönstret. Mindre än ett år kvar i alla fall. Mindre än ett år.

Jag har varit duktig idag. Jag har registrerat lägenhetsnummer och varit i skolan. Miljöombyte och nytta. På bussen lyckades jag äntligen mata in en fil i ett program också så nu kanske jag äntligen får ett resultat att prata om.

Lägenhetsnumreringen sedan. Egentligen bara några timmar efter att jag klagat här så kommer hyresgästföreningen förbi och är snälla och hjälper med adresskaoset. Nu behöver jag inte bry min lilla hjärna mer. Perfekt.

Funderar förresten på att byta skylten på dörren med ingen reklam tack till ingen post tack och tejpa igen luckan. Tecken på begynnande sinnessjukdom kanske?

Shit, jag måste komma ut.

Det gick snabbt. Jag har hamnat i uppgiven skrivkrampssvacka. Nu när jag börjat bli klar med appendix till arbetet har jag tappat lusten att skriva själva arbetet. Har nu fyra påbörjade introduktionsvarianter och jag vet inte hur jag ska palla skriva det riktiga. Dessutom börjar övriga världen störa mig nu också men krav om julklappshandel, städning och julkort. Och skatteverket som spammar mig med påminnelser om lägenhetsnummersregistrering. Jobbigt att registrera sitt lägenhetsnummer om man inte kan sin adress. Ibland tror jag att brevet vi fick om ny numrering var ett skämt, antingen med MKB eller random idiot som avsändare för det verkar inte som att någon annan hört talas om det. Budfirman kunde inte lämna Loves dator eftersom vår adress inte fanns. Kul att sväva i adresslimbo och samtidigt ha skatteverket som petar på en med pinnar bara för att störa. Ignore på de breven tills de ringer upp. Palla sitta i telefonkö till dem också och betala 2,5 kronor i minuten eller vad ag nu betalar med mitt usla abonnemang bara för att sedan behöva ta adressdiskussionen.
Hade det inte varit lättare och billigare att bara fråga husägarna om lägenhetsnumrering? Då blir det i alla fall nästan standardiserat. Nu måste ju ändå någon springa omkring och rätta alla lägenhetsnumreringar som blivit fel. Eller anställ någon som kan ha som projekt att bestämma lägenhetsnumren i alla hus.
Det måste ju ändå bli billigare än att skicka ut registreringsblanketter och broschyrer som någon måste sitta och lägga i kuvert som sedan ska sorteras hos posten som redan har en hel del att göra inför jul.
Kom igen liksom.

Skit samma. Det primära är att jag saknar inspiration. Misstänker att det beror på att jag inte varit utanför huset förutom korta rundor till skolan/affären på en månad. Så trött, så uttråkad, så stillastående. Tar just nu 5minuterspaus typ en gång i kvarten. Inte hållbart.

Jag får väl ringa skatteverket ändå. Det blir lite som ett miljöombyte typ. Eller så bara skickar jag in random sifferkombination så slutar de att skicka brev till mig i alla fall.

KLAR med mutationssammanfattningen. Bara hela rapporten kvar att skriva. Uh. Är väldigt sugen på skogen. Lite natur. Inte bara inomhus med datorn alltid hela tiden. Känns som mina muskler håller på att skrumpna ihop.

Kom på igår att om jag inte klagar över min kattallergi för någon så kommer folk nog snart att glömma bort att jag är allergisk. Om folk glömmer bort att jag är allergisk kommer ingen att döma mig ifall jag skaffar katt trots min allergi. Jag tror nog att det kan gå. Jag beräknar att de flesta borde sluta bry sig efter ungefär ett år.

Jag kommer att ha det så mysigt med min katt. Den ska vara grå tror jag.

ignore

En sak som är bra med att sitta konstant och skriva och pilla med tabeller är att jag kan bestämma vad som visas på tvn. Självklart väljer jag att titta på flera säsonger av tv-serier på raken då vilket betyder att jag nu kollat 5 säsonger bones, 4 säsonger frasier, en säsong californication, en säsong dexter och nu precis börjat med första säsongen house. En annan sak som händer när man ser massor av serier är att man reagerar på roliga saker som att både house och californication har You can't always get what you want med Rolling stones i piloten. Det är konstigt för californication är showtime och house ligger på fox så just nu lutar det åt att de antagligen vill rikta sig åt samma målgrupp.

En annan sak som jag tidigare lagt märke till är i the good wife (som jag inte följt, bara sett något avsnitt av) så är Matt Czuchry med. Det första avsnittet som jag såg av serien så lyckas de fördröja deadline på en tryckning av något typ av material genom att hans rollkaraktär pratar i telefon med tryckeriet samtidigt som hela gänget jobbar som fan i bakgrunden tills de slutligen är klara och han lyckas övertyga killen på andra sidan luren att materialet varit hos tryckeriet redan innan samtalet. PRECIS samma sak gör de i gilmore girls när Logan får tryckeriet att vänta med tryckningen av Yale daily news. Samma skådespelare är alltså med i båda serierna och gör precis samma sak. Antagligen beror missen på att de INTE tror att de har samma målgrupp och helt enkelt gjorde en fuling.
Det är vid sådana tillfällen man känner sig för nördig för att vandra bredvid vanliga människor på trottoaren och om jag varit öppen med mina intressen hade folk definitivt spottat på mig på stan.


Jaja. Huvudvärk av för många timmar i soffan med dator och tv.

Okej. Bara 8 substitutioner kvar att beskriva, sedan kan jag börja fixa till tabeller innan jag beskriver de få indels som fanns registrerade. Just nu är mitt arbete ganska tråkigt men jag ska ta en paus kring 18.30-tiden och fika med Nina.
Andra saker som jag ska göra idag.
-Skriva skriva skriva, gud jag dör.
-Diska
-Sortera tvätt
-Plocka undan i vardagsrummet

Har jag nämnt att jag tycker att det är tråkigt att vara vuxen? Fika blir bra i alla fall.

Jag var förresten i Kristianstad ju, det tog på riktigt 1 timme och 45 minuter dit, sen var jag där i 2 timmar. När jag skulle hem så gick inte skåneexpressen från högskolan eftersom den bara går dit på morgonen och kvällen så jag fick åka in till centrum och stå och hänga på resecentrum i en timme. 13.00 tog jag bussen hem och den tog lika lång tid. Shit, bussresan kändes nästan som en hel arbetsdag. Jag fick en del stickat i alla fall.

Jag har haft ett ganska långt handarbetesuppehåll nu när jag skriver examensarbete, lite prioritering sådär men min bror önskade sig en halsduk som var stickad som en pippilångstrumptröja i julklapp så nu har jag satt igång igen. Jag fick lov att improvisera kring mönstret så jag gjorde lite bredare jämntjocka band istället, lite för att göra det roligare att sticka och lite för att göra det mer effektivt.

Annars har vi lyckats kånka hem en jul-en som vi har klätt typ som en gran. Förra året hade vi en julgranskruka ju men jag fick så dåligt samvete när den började skjuta skott. Enen kan jag långsamt torka ut utan att den kommer visa sin besvikelse för mig. Nu är den ganska söt i alla fall, kanske vattnar den ändå.


Nu blir det näst sista avsnittet Dexter, sjukt spännande. Jag behöver inte oroa mig för mycket i alla fall för det har blivit klart att det blir en säsong till. Bäst.

KOMPLETT

Jag vill ha en get!!
Mitt liv hade varit komplett, jag hade inte saknat någonting! En katt och en get och ett får och en råtta och en uggla och en räv. KOMPLETT. Ja, Love kunde kanske vara med på ett hörn och kanske lite familj och så men annars. KOMPLETT.

Vilken vecka. Igår var jag i Köpenhamn och träffade några av de personer som jag antagligen kommer göra mitt mastersarbete med. Avdelningschefen luskade ut att jag hade läst ganska mycket bioinformatik och bestämde sig snabbt för att det var perfekt och att jag borde göra arbetet med mer fokus på det. Jaja. Först hade jag lite panik eftersom jag (fortfarande) inte är en programmerare men sedan kom jag på att jag faktiskt tillochmed läst mer bioinformatik än vad de vet om, och det är på en genetisk avdelning så hur som helst kan jag diskutera genetik i arbetet. Alltså ska jag försöka ta det lugnt nu och se vad det blir.

Jag gick till stationen från riget och köpenhamn var så fint. Love var rädd för storm annars skulle han ha kommit över på kvällen men det blev inget så jag åkte hem vid 18-tiden. Det är konstigt hur en del saker upplevs bäst om man är två eller fler.
Ett jättemysigt fik är inte lika mysigt om man sitter själv.

Nu väntar jag på att klockan ska bli 07.40 då jag ska åka buss i en och en halv evighet till Kristianstad Högskola där jag ska träffa gruppen som är ansvarig för kandidaten som jag sitter med nu. Förhoppningsvis kan de hjälpa mig med ett filformat som jag håller på att bli galen över, kanske får jag till och med resultat.

Just ja. I Köpenhamn var söerne nästan helt frusna förutom en och annan småvak där alla fåglar trängdes. Det påminde mig om att jag borde gå till pildammarna och mata fåglarna där igen för det var hemskt att se hur hungriga de var förra året. Jag vet inte om de hunnit äta upp sig heller eftersom vintern kom så hastigt.

Ok. Nu Kristianstad.