Avslutningsceremonin var fin och konstig. Jag fick mina diplom och mamma var stolt och när de spelade den blomstertid nu kommer så fick jag anstränga mig för att inte gråta för det kändes så konstigt. Sista gången den spelas för mig. Det är ett hemskt år för mig som trivs när allt är tryggt och stabilt. Jag gillar inte förändringar alls och nu är det mycket som inte kommer att vara vad det varit längre. Det är konstigt att man blir äldre och konstigt hur man ändras. Jag är väl vuxen nu. Vad nu det är.

Jag har sökt mitt första jobb som det jag är utbildad till nu. Jag hoppas och önskar och vill att jag får det men det är väl inte så lätt. Jag vet inte hur man talar för sig. Jag kastas mellan att skriva vad som förväntas av mig, vilket ger resultatet att jag verkar helt blåst och superklyshig, och det jag själv känner vilket får mig att framstå småautistisk och manipulativ. Jag övertolkar väl.

Var ute med Love på jogging/gångrunda eftersom jag suttit i tre månader nu. Två timmar var vi ute. Hittade ett koloniområde som jag vill bo i när jag har råd.

Nu, game of thrones. Det tog typ 3 timmar att få hem senaste avsnittet.

Cykelauktionen gick fint. Jag och pappa hittade en kronancykel i mattsvart. Ett renoveringsprojekt men när den är klar kommer mamma ha en riktigt bra cykel.

Dessutom hittade jag ett par virkade handskar som jag redan gjort av med här hemma, en anorak från 60-talet och en barbituratburk från <1949.

Imorgon har jag avslutningsceremoni. Innan dess ska jag fixa köket, plocka fram grejer som kommer att behövas och dammsuga. OBS, inte glömma att handla blåbär.

Efter auktionen och loppisen idag var jag hos kusinerna på kalas. Händelserik dag ändå.

Vi gjorde en omsekvensering för att se om något gått fel och fick färre sekvenser än förra gången. De nya var dock lite längre och plötsligt hade jag fått tag i mina alldeles för långa alleler. Jag är väldigt glad men det är lördag och ingen är i skolan så jag kan inte åka dit och tjoa utan får vänta tills på måndag med de goda nyheterna. Nu ska jag på cykelauktion.

Jag hoppas att jag hinner klart med mitt arbete i tid så att jag kan åka iväg med Love. Jag tror att det blir Berlin igen, vilket kanske låter tråkigt men känns sjukt kul. När jag har jobbat i sommar och får mina pengar så kanske vi åker någon annanstans, barcelona kanske, amsterdam eller london. Vi får se.

Har ändå fått en hel del gjort idag. Snart dags att sova men har äppelpaj i ugnen som ska med till skolan imorgon. Var en kort runda på sopstationen där jag hittade en battlestar galacticafilm på vhs som Love fick. Hittade också lite 50-talspåskpynt och en lagbok från 1930. Jag har redan en lagbok från 1890 så om jag blir arbetslös efter sommaren så kan jag se hur Sverige utvecklats på 40 år. Nästan som att det var meningen att de skulle sammanföras. Båda är tryckta i malmö också.
När jag var vid kassan på sopstationen ringde farfar och ville ha hjälp med att skicka ett sms, som tack fick jag en melon.

Annars har jag laddat på mitt busskort, bytt en peruk, handlat morsdagpresent till mamma, anmält mig till examenshögtid, varit hos mamma och pappa, köpt jord och planterat om krukväxter, pluggat och ja, bakat äppelpaj. Väldigt stolt. Imorgon ska jag också hinna med tusen saker, bland annat kolla igenom 60 provers genotypning, äta paj, gå på kvällskurs, duscha, lära mig ett nytt program att analysera varianter med. Det nya programmet funderar jag lite på att skippa eftersom jag ändå inte hinner bearbeta resultaten. Är trött nu. Ska ta ut pajen och gå och lägga mig.

Fick en fribiljett till Köpenhamn igår för att jag blivit försenad någon gång i april. Jag blir så glad för de där fribiljetterna för nu kan jag och Love åka till Köpenhamn igen utan att det behöver kosta så mycket. Bra sak med den här resegarantin är att jag blir glad när minuterna tickar på och det verkar som att jag ska få en biljett. Dåligt är att man blir besviken när man bara blir 24 minuter försenad. Man missar början av skoldagen men får inget för det. Det är i alla fall helt klart värt det att bli försenad om man får en t/r-resa för det. Till och med den gången jag satt 3 timmar på ett tåg till kbh.

Fick preliminärt antagningsbesked nu så nu vet jag vad det blir nästa termin. Praktisk linux var jag inte behörig till eftersom jag inte läst datateknik 1, släktforskningskursen var inställd.
Nu blir det 27,5 hp vilket kanske egentligen är bäst eftersom jag förhoppningsvis ska jobba samtidigt som jag pluggar.
Tänk att man alltid ska tänka tillbaka på saker man tagit för givet och tänka hur bra man hade det. Hela livet. Att få pengar för att plugga. Helt fantastiskt koncept.

I skolan var de väldigt nöjda med mina resultat så nu tar jag det lite lugnt med sorterandet. Dagen ägnas åt faktainsamling till sekvenseringsavsnittet i arbetet. Planen är att ha ett första utkast till den textdelen klar idag.

Annars tänker jag att en bra hemsida hade varit en databas över massgravar med identifierade offer (om anhöriga vill) och bakomliggande konflikter. Hemsida eller bok. Människor gör så hemska saker. Det hade nog varit mitt drömjobb tror jag, att identifiera kvarlevor och återlämna dem till anhöriga.

Jag vet att jag mest klagar på mitt examensarbete här. Lite grann tycker jag om det ändå. Det fungerar som en sorts verklighetsflykt så att jag slipper tänka på allt jobbigt. Hade jag inte haft det hade jag varit tvungen att ta tag i det jobbiga och det går inte. Jag kan inte påverka. Jag är avtrubbad och kan inte trösta. Jag vet inte vad jag känner eller hur jag mår och kan egentligen inte syssla med annat än datasortering.
Alla ursäkter att inte sitta ensam med mina tankar är bra. Jag hade till och med lyckats förtränga att morfar inte är bra, tack vare arbetet. Jag lägger in alla dåliga känslor i det och tänker att allt blir bra när arbetet är klart, men jag vet att jag ljuger för mig själv. Det är då det börjar. Han är sämre nu, och sämre än tidigare är dåligt. Jag hade förträngt att jag inte kan göra upp planer inför sommaren och att jag inte kan tänka längre än en vecka fram. Jag har gjort upp planer ändå för att jag på något sätt tänkt att det motverkar allt det dåliga. Att jag kan skjuta upp det som jag inte kan påverka genom att göra så mycket jag kan av det som jag kan påverka. Fast det fungerar ju inte så.

Känns som att jag har gått under jorden. Jag har knappt gjort någonting de senaste veckorna förutom suttit med datorn i knäet och ojat mig över mina resultat. Nu har jag i alla fall spenderat 13-14 timmar / dag de senaste 5 dagarna med att sortera fram och tillbaka och nu har jag mina resultat. Nu ska bara arbetet skrivas också.

Det känns som att mina muskler förtvinar och mina extremiteter domnar av hela tiden. Jag fattar inte att dagarna bara går heller. Om jag inte blir sinnessjuk av det här arbetet och måste spärras in när jag är klar så tänker jag unna mig en ansvarsfri sommar. Ja, förutom två månaders arbete och att jag antagligen blir fågelvakt. Jag tänker sitta på uteservering i solljus och dricka en öl, utan ständiga hjärtklappningar och känslan av att jag borde vara hemma med min dator. Jag tror att det är så här mödrar menar när de menar att de får dåligt samvete om de inte är hemma med sina barn. Skillnaden är att de älskar sina barn. Jag tror inte att jag tycker om min uppsats. Den stör mig, kräver full uppmärksamhet, går inte att ha med sig hem till folk och tröttar ut mig så att jag glömmer bort att äta och duscha. Jag drömmer om dagen då jag lämnar den ifrån mig och den inte längre är mitt problem.

Hej hej. Resultat har jag fortfarande inte men har ändå börjat komma igång. Tänker satsa på att skriva om mutationsmekanismer bakom varianterna och normala alleler. Tänker också titta på orsaker bakom fel i genotypningssystemen när "normala" alleler tolkas som varianter och möjligheten att varianter tolkas som normala alleler. Jag tänker skriva lite om hur man tolkar in varianterna i resultatet och vad en högre upplösning kan leda till. Jag tänker också utvärdera metoden och skriva vad jag hade gjort annorlunda om jag hade haft möjligheten. Hur jag ska få ihop en populärvetenskaplig artikel av det här sedan, det har jag ingen aning om men jag får gripa efter halmstrån, bita ihop och skriva något litet om att allt inte är vad man tror. Jag tror att jag har titeln klar där.

Fokus ska ändå ligga på projektrapporten nu. Resten får jag ta som det kommer.
Jag har i alla fall bestämt mig för att inte försöka skriva så att eventuella ekologer förstår utan till andra med min utbildning. Min redovisning ska ändå inte vara inför så många så hur PCR fungerar får de som inte vet vara så goda och slå upp i någon av böckerna från grundkurserna. Effektiviseringsprocess på gång här hemma, det börjar märkas att det bara är en månad kvar.

Nu åker jag till Köpenhamn.

Slim Cessna's auto club var så bra att jag fortfarande går omkring och saknar konserten. Jag fick prata kort med Jay Munly innan spelningen och bara det är helt sjukt, jag blev lite star struck och verkade nog förvirrad men jag fick en bild.
Jag vet inte, jag har nog lyssnat på mycket på SCAC och Jay Munly och Denver Gentlemen och Tarantella osv att jag tänkt mig att de skulle dra en större publik här men det var inte så många som kom. Samtidigt var det en riktigt bra publik så det märktes inte att det var så få.

På tal om helt andra saker så ordnade jag igår så att alla mina filer ligger på mitt USB-minne och att alla program som behövs för sekvensanalys finns på min bärbara dator. Detta så att jag skulle slippa ta mig till Köpenhamn idag och skulle få tid att skriva på rapporten. Haha. När jag kom hem efter allt fixande kände jag efter och upptäckte att USB-minnet inte var med mig. Det sitter fortfarande i datorn i Köpenhamn. Idag ska jag alltså till Köpenhamn, säga hej, ta mitt usb-minne och sedan säga hejdå igen.
Ska försöka läsa någon artikel på tåget.

Imorgon ska jag kanske åka över till Kbh igen fast med Love när han jobbat klart. Väldigt mycket Danmark den här veckan.

Plugg och gilmore girls, precis som det ska vara. Fri från skolan idag på eget initiativ eftersom morgondagen och resten av veckan annars skulle vara omöjlig.
Morgondagen innefattar skola på förmiddagen, därefter resa till malmö med arbete till klockan 19, därefter resa till babel för konsert klockan 20. Detta betyder alltså att det jag tar med mig till skolan (böcker, artiklar, dator) även kommer med mig till jobbet och konserten. Därför läser jag undan artiklar idag så att dessa inte behöver följa mig på tågresan.
Datorn får jag väl också lämna hemma tror jag. Frågan är vad jag ska göra i skolan utan att jag tar med något så eventuellt åker jag istället till Lund där jag kan prata med handledare och studievägledare.

Fick inbjudan till examenshögtid men vet inte om den är för kandidaten eller mastersexamen. Går man på sånt? Vem tar man med? Man fick visst ett diplom om man var där men vad skiljer diplomet från examensbeviset? Jag önskar ibland att jag kände folk som studerade eller har studerat och som kan såna här ritualer. Jag skräms av riter. Jag gick inte på min gymnasiebal eller studentefterfesten, är det här större än det? Antagligen är det inte så konstigt. Folk brukar generellt döpa saker så att de verkar sjukt viktiga och formella när det gäller studentliv. Vanliga saker ska låta ovanliga så att man kan skriva det i sitt CV sedan. Föreningsliv kan vara att sitta i en källare och dricka öl.