Känns som att jag har gått under jorden. Jag har knappt gjort någonting de senaste veckorna förutom suttit med datorn i knäet och ojat mig över mina resultat. Nu har jag i alla fall spenderat 13-14 timmar / dag de senaste 5 dagarna med att sortera fram och tillbaka och nu har jag mina resultat. Nu ska bara arbetet skrivas också.

Det känns som att mina muskler förtvinar och mina extremiteter domnar av hela tiden. Jag fattar inte att dagarna bara går heller. Om jag inte blir sinnessjuk av det här arbetet och måste spärras in när jag är klar så tänker jag unna mig en ansvarsfri sommar. Ja, förutom två månaders arbete och att jag antagligen blir fågelvakt. Jag tänker sitta på uteservering i solljus och dricka en öl, utan ständiga hjärtklappningar och känslan av att jag borde vara hemma med min dator. Jag tror att det är så här mödrar menar när de menar att de får dåligt samvete om de inte är hemma med sina barn. Skillnaden är att de älskar sina barn. Jag tror inte att jag tycker om min uppsats. Den stör mig, kräver full uppmärksamhet, går inte att ha med sig hem till folk och tröttar ut mig så att jag glömmer bort att äta och duscha. Jag drömmer om dagen då jag lämnar den ifrån mig och den inte längre är mitt problem.