onsdag 5 november 2014

Jag har förstört allt genom att försöka planera in Love i ett hörn och plötsligt var han inte min längre. Han valde bort mig. Det absolut sista jag hade tänkt skulle hända hände, och jag var inte förberedd. Efter ett halvår lever jag fortfarande i ett chocktillstånd. Allt som jag trodde var min framtid är borta och det finns inget jag kan göra. Ibland googlar jag mitt problem och hittar mängder med trådar på random kvinnoforum som beskriver liknande situationer och sedan svar som säger att man måste välja. Barn eller inte barn. Jag trodde att jag gjorde rätt som gjorde ett mellanting och väntade tills jag en dag fick för mig att jag var tvungen att ta upp det. Jag gör så, jag planerar i förväg. Jag behöver den bekräftelsen att det inte är omöjligt att det kommer att ske någon gång i framtiden, inte nu, men att vi vandrar i samma riktning men det blev inte så. Han vill aldrig ha barn. Slutdiskuterat. Jag tänkte länge, och kom fram till att jag ville det. Och det förstörde allt. Jag valde bort honom. Han valde bort mig. Inget finns kvar och jag lever i ständig sorg. Plötsligt har jag ingenting alls.

söndag 20 juli 2014

Jag var inte tillräckligt social så jag gav mig fan på att göra mig mindre skeptisk och ge av mig själv när jag började på mitt jobb vilket blev till en fars. Det är omöjligt att sluta. Jag har försökt. Jag är inte gjord för att ungås med människor varje dag, jag vet inte hur man gör. Varje morgon tänker jag att jag ska hitta ett mellanting mellan den jag var tidigare som inte gav något och den känslohoran jag är när jag försöker vara social. Varför spelar det någon roll, varför är jag så extremt rädd för att inte bli omtyckt? Eller inte ens omtyckt, snarare icke förbisedd. Jag gömmer mig helst men då hör ingen av sig. Är jag en person som hela tiden undviker konflikter och känslor men som får saker gjorda blir jag bortglömd. Ger jag för mycket och försöker engagera mig i andras liv och känslor är jag viktig en stund, sedan bortglömd. Alltid bortglömd. Varför bryr ingen sig? Vad gör jag fel?

söndag 16 september 2012

Jag har oroat mig för min programmeringskurs som jag tänkte läsa utöver allt annat jag gör så nu sitter jag med en inlämningsuppgift dagen innan den ska in och ÄLSKAR DET! Jag kommer ju ihåg det här! Jag har lärt mig saker från min javakurs och minns småsaker från mina gamla perlkurs för flera år sedan! Så mysigt att sitta och optimera! Perfekt söndagsunderhållning! Sjukt exalterad och är egentligen klar med vad jag ska göra men sitter och lägger in felmeddelanden som kommer upp om användaren inte använder programmet som det ska användas.

tisdag 11 september 2012

Det har varit ett så konstigt år hittills. Ett sånt där år då man lär sig massor,går sönder på tusen sätt och på något sätt lagar sig själv igen. Små steg som på något sätt känns obetydliga i nuläget men som tillsammans nog kommer vara stora händelser senare. Mitt självförtroende håller på att bli bättre. Känner mig inte lika värdelös när jag klarar av att hantera situationer som jag aldrig tvingats stå inför tidigare. Sammanslaget så är jag ganska glad just nu, jag tänker mycket på hur saker hade kunnat vara och hur glad jag är ändå att alla vägar lett mig hit.

onsdag 20 juni 2012

Finns inte då mycket att göra. Bita ihop tills käkarna värker och hålla uppe fasaden.
Jag klarade tentan ifall det är någon som funderar över det. Kände mig en kort stund lättad men har nu återgått till att känna absolut ingenting. Den första förälskelsen i jobbet börjar gå över och jag börjar åter känna mig ganska värdelös. Det är sådär kul och hämmar mig lite grann. Sliter ändå som ett djur för att verka glad och social men kommer nog snart vara tvungen att släppa på det om jag inte ska gå i bitar. Vill inte heller skrämma bort folk eftersom mitt sociala jag känns ganska påfrestande och säkerligen är det för omgivningen också. Har rengjort och kalibrerat pipetter den här veckan. Har fått mina primers och ska väl snart börja med pcr-optimering igen. Vill gömma mig under en gren någonstans och ägna en månad åt att hjälpa fåglarna bygga bon. Känner mig instängd igen. Funderar på hur lätt det var när jag diskade och diarieförde. Samtidigt vet jag att ett annat liv där jag inte får lära mig nytt utan bara upprepar inte är för mig. Jag vet bara inte var jag ska lägga mitt självhat i den situationen jag är i nu. Jag måste prestera och visa upp. Förbereda framträdanden. Lyfta fram bra saker med vad jag är och vad jag kan. Att göra det och samtidigt känna att jag stör, är i vägen, säger fel saker, verkar korkad, glömmer grundläggande detaljer, inte vet var saker är. Jag vet inte. Idag när jag cyklade hem kände jag att jag inte ville vara på jobbet, inte ville hem. Ville bara cykla bort och köra vilse. Försvinna i något okänt. Nu har jag druckit lite vin och lyssnar på musik, försöker skapa någon slags trygg sfär som ändå tillåter självömkan och osäkerhet. Det är ju ändå torsdag.

måndag 11 juni 2012

Det bara kan inte vara bra att vara så nervös som jag är hela tiden. Nu har jag i alla fall äntligen haft tentan jag väntat på i tre år. Bära eller brista får det och om jag inte klarar det påverkar det absolut ingen förutom kursadministratören som får lite mindre pengar. Databaskursen är också så avklarad som jag kan göra den och jag kan alltså pusta ut. Imorgon börjar en sommarkurs i matematik och det är det enda jag ska göra på fritiden som är lite krävande under sommaren. Broren min kom hem från London idag och hade köpt massa grejer till mig på lush och familjen har bestämt sig för att åka till Berlin i juli. Bokar biljetter i morgon. Kanske passar på att boka till mig och love också. Men först ska jag göra presentation inför morgondagen.

tisdag 5 juni 2012

Flyga var lika roligt som förra gången. Jag lyckades få fönsterplats två av gångerna också och kunde se hur vinden rörde i trädkronorna utanför Sturup ovanifrån. Det var så vackert och jag var så glad när jag var tillbaka i Skåne. Har skolångest nu. Tidigare har jag varit nervös över att inte klara kurser om jag inte kan tillräckligt men nu är jag nervös att de inte ska vilja ha mig om jag gör fel. Det är lite mer stress i det och jag är fortfarande osäker på om det är så jag vill ha det. Gruppen är helt fantastisk och jag känner mig trygg där, vill inte vara tvungen att lämna bara för att projektet inte håller.

fredag 1 juni 2012

Sitter på Sturup med en stor kaffe nu. Är sjukt nervös över att flyga men måste försöka vara professionell och kväva alla anfall av panik/eufori som kan dyka upp. Att jag sovit två timmar idag hjälper faktiskt lite grann. Det blir 4 flygresor idag. Helt sjukt egentligen. När jag kommer hem idag har jag 3 mad men-avsnitt att kika på, en inlämningsuppgift i databastekniken samt en hemtenta som ska göras. Kanske ska jag lyckas göra lite på jobbet också så att jag har lite data att arbeta med på måndag. Måste plugga inför tentan nästa fredag också som jag inte läst något inför på tre år. Omtentan har aldrig blivit av och om jag inte klarar den ger jag nog upp den kursen. Sen ännu en forskningspresentation nästa måndag. Har fortfarande inte riktigt koll på vad jag gör.
Jag känner mig smått förälskad i och samtidigt livrädd för nya jobbet. En månad har snart gått och jag har redan lärt mig mycket även om jag inte känner att jag förstår tillräckligt för att förtjäna min plats där ännu. Antar att det första halvåret bör gå åt till att hitta mig plats. Alla i gruppen är schyssta och jag känner mig inte särskilt utanför. Det känns fortfarande konstigt att jag var receptionist och diskare för en månad sedan och idag sitter vid köksbordet klockan 03.30 för att göra mig redo att åka till Umeå och presentera min forskning. Hoppas att de också inser det smått bisarra i det och låter mig komma undan med en flyktig beskrivning av sammanhanget. Jg sitter just nu och gottar mig i smådetaljer för att så småningom kunna se på det ur ett annat perspektiv. Svårt att förklara för andra då.