Jag tror att jag känner lite lugn idag faktiskt. Julafton var mysigt och varmt och jag tror att Love trivdes bra fast det bara var min familj där. Lugn och ro idag. Ska försöka hålla det imorgon också, ge kroppen en chans att återhämta sig från det gångna året. Ska verkligen bli skönt med ett årsskifte. På många sätt har det här året mest varit strul och stress. Nästa år tänker jag låta bli året då jag börjar leva mitt liv lite mer för min egen skull. Tänker bland annat kanske åka på semester, kanske unna mig lite fler promenader, lite fler snittblommor, lite bättre mat, en uppfräschning av cykeln, ja sånt där. Unna mig att skryta om mig själv i jobbansökningar, kräva referenser från jobb, ta mig tid att lämna in examensarbetet och ta ut min examen.

Lugn och ro idag alltså, lite som att se sig själv utifrån.

Idag är det julafton och jag är inne på min andra lediga dag. Ledig dag innebär tid att skriva databas till programmeringsuppgiften och nu tror jag att jag äntligen är klar med den. Bara själva programmeringen kvar alltså men jag tror att jag har lite koll på vad jag ska göra. Först hade jag tänkt att min databas skulle vara över Tim Burton-filmer med jag tröttnade ganska snabbt på den idén (lite för vagt vad en Tim Burton-film är. Skriven, producerad etc?). Nu består databasen istället av Woven Hand och 16 Horsepowerskivor med låtar, låtlängder osv. Jag tycker lite grann att databaser är roligare än programmering och det bådar ju gott inför nästa termin. Förhoppningsvis får jag lov att behålla javan som grundspråk så jag slipper lära mig php också. Vill inte bli programmerare och då känns det bättre att lära sig ett språk bra än att lära sig 10 språk dåligt.

Julstämningen har nästan infunnit sig. Julgranen är fin och paketen är inslagna. Igår gjorde jag en ny sats knäck, hälften vanliga och hälften med kakao.

Var på intervju i måndags och har ingen aning om hur det gick. Det är lite konstigt att bli intervjuad. Speciellt när frågorna är av den konstiga typen som verkar vanlig nu: Var är du om 10 år, vad är ditt drömjobb osv.
Om tio år kan jag omöjligt säga var jag är. För 10 år sedan var jag 15 liksom. Är det samma resa under åren 25 till 35 kanske jag bor på en ö och föder upp ankor om tio år. Mitt drömjobb kommer säkert att ändras det med, så hur ärligt kan jag svara på frågorna? Är det någon mening att svara på frågorna då? Dessutom antar jag att andra som intervjuas också sitter i samma sits och om de svarar oärligt och tvärsäkert att de vill vara på samma plats om tio år kanske de går före. Är det intentioner de är ute efter? Vad jag känner just nu?

Mitt drömjobb är inte att vara assistent. Just nu är det ett bra alternativ, en möjlighet att överleva och en fantastisk utgångspunkt. Med all sannolikhet kommer jag att röra mig vidare.
Efter alla år i skolan vill jag i alla fall få chansen att prova på det jag studerat till. Just nu är jag rädd att det mest går ut på att få anslag och producera artiklar som går till publicering och det är kanske inte vad jag strävar efter. Jag vill inte visa upp mig och tävla om uppmärksamhet. Jag vill jobba hårt och hitta svar och sedan skriva artikel, inte bara för publicerandets skull. Är väldigt trött på allt-ljus-på-mig-samhället. Är väldigt ointresserad av att synas.

Lyckades sticka klart mammas vantar och tvingades finna mig i att det inte fanns så mycket kvar att göra är plugget som väntat på mig i tre veckor. Den fantastiskt effektiva trötthet som slagit till och håller sig kvar har gjort att jag inte orkat mycket mer än att jobba och oroa mig för jobb. Imorgon ska jag på intervju och sedan jobba en stund på samma ställe. Förhoppningsvis går det bra.

Jag har fixat nästan alla julklappar. Måste till ikea för det sista och det känns lite oroligt. Jag gillar inte nya ikea (har en känsla av att jag skrivit det förut) eftersom det är så stort och fullsmockat med människor. Det är svårt att hitta genvägar så man måste följa den utlagda vägen i trängseln. Inget för en person med social fobi light, alltså jag. Har skjutit upp det mycket pga det. Nu står jag istället inför samma situation fast ggr 10 eftersom det är några dagar innan jul utöver det andra. Var det trängsel tidigare är det omöjligt nu. Önskar jag hade lugnande tabletter av något slag. Kan inte lura med mig någon av mina mänskliga stöttepelare heller eftersom de båda kommer att få vars en present från ikea. Måste alltså dit själv. Blir utmattad bara av att tänka på det.

Jag var i Helsingör med mamma igår. Jag hade två fribiljetter inom skåne som gick ut på nyårsafton och igår var enda dagen jag hade möjlighet att åka. I Helsingör var det kallt och blåsigt men mysigt och min favoritantikaffär Bror & Söster hade öppet! Det var den första butiken vi gick till och där hittade jag en skabbig liten uppstoppad nötkråka som jag köpte och släpade omkring på resten av dagen. Annars satt vi på den lilla stammiskrogen som jag och mamma brukar gå till och dricka irish coffee och så gick vi runt på en lite julmarknad. När det började bli mörkt åkte vi tillbaka till Helsingborg där jag hjälpte mamma fixa lite julklappar innan vi kände att vi började bli hungriga och gick mot tågen för att åka hem. Tåget kom ganska fort och vi gick på.

När första hållplatsen ropades upp blev vi lite fundersamma. När andra hållplatsen ropades upp blev vi lite oroliga. När vi frågade en tågvärd fick vi veta att vi åkte pågatåg till Ängelholm och inte Malmö. Uh. Vrålhungriga och trötta gick vi av i ett kallt Ängelholm och letade oss in mot centrum för att hitta någonstans där vi kunde äta något litet och snabbt under den halvtimme vi var strandade. Hittade absolut ingenting. Efter ett tag började vi gå tillbaka och då hittade vi en godisaffär som inte hade mat, men väl ostbågar. Sen hoppade vi på tåget och åt ostbågar och drack läsk tills vi var mätta. Det var min första gång i Ängelholm. Det verkade vara ett ganska fint ställe, lite dåliga öppettider bara.

Nu blir det mer plugg och sen lite sömn på det. Katt imorgon. Äntligen!

Nu har jag en gran som jag klätt med ärvda glaskulor och ärvd ljusslinga. Jag har sågat ner den själv och för att komma till den åkte jag häst och vagn. Precis innan det åt jag risgrynsgröt med saftsås, lussebulle och kaffe. De andra drack glögg. Den här vintern ska inte försvinna i ett dimmigt ångesthölje. Den ska vara mysig. Om jag så ska behöva anstränga mig för att beskriva mitt liv i sådana där facebook-uppdateringar som tidningarna alltid skriver om, med nybakade bullar och saker. Just ja. Jag har lärt mig sticka vante också. Inga beskrivningar men det gick ändå. Använde en annan vante som mall. jag satt och provade saker med två garner och mamma gillade färgerna. Hon ville att jag skulle sticka en halsduk till henne men med det garnet och de stickorna hade det inte gått. Alltså, jag stickar vantar till henne istället.

Inget annat har hänt i mitt liv. Jag rusar hela tiden men kommer absolut ingenstans. Ska sluta stressa, läste en artikel i aftonbladet som beskrev hur fantastiskt liv man kan få om man väljer rätt utbildning. Som det enda exemplet på en dålig utbildning, alltså en utbildning som inte ger ett jobb använde de molekylärbiologi. Fantastiskt. Jag behöver alltså inte stressa med att ta ut min examen för absolut ingenting kommer att hända ändå. Jag har en värdelös utbildning i en världsekonomisk kris. Dessutom jobbar jag varje dag och försöker i slutet av dagen skrapa fram ett uns energi som jag kan investera i kurser som slutligen kan leda till en fördjupningsexamen i min redan värdelösa utbildning. Bara för att. För att jag tycker att det är fantastiskt roligt att lära mig och att lösa problem. Fy fan vad jag är tråkig.