Idag är det julafton och jag är inne på min andra lediga dag. Ledig dag innebär tid att skriva databas till programmeringsuppgiften och nu tror jag att jag äntligen är klar med den. Bara själva programmeringen kvar alltså men jag tror att jag har lite koll på vad jag ska göra. Först hade jag tänkt att min databas skulle vara över Tim Burton-filmer med jag tröttnade ganska snabbt på den idén (lite för vagt vad en Tim Burton-film är. Skriven, producerad etc?). Nu består databasen istället av Woven Hand och 16 Horsepowerskivor med låtar, låtlängder osv. Jag tycker lite grann att databaser är roligare än programmering och det bådar ju gott inför nästa termin. Förhoppningsvis får jag lov att behålla javan som grundspråk så jag slipper lära mig php också. Vill inte bli programmerare och då känns det bättre att lära sig ett språk bra än att lära sig 10 språk dåligt.

Julstämningen har nästan infunnit sig. Julgranen är fin och paketen är inslagna. Igår gjorde jag en ny sats knäck, hälften vanliga och hälften med kakao.

Var på intervju i måndags och har ingen aning om hur det gick. Det är lite konstigt att bli intervjuad. Speciellt när frågorna är av den konstiga typen som verkar vanlig nu: Var är du om 10 år, vad är ditt drömjobb osv.
Om tio år kan jag omöjligt säga var jag är. För 10 år sedan var jag 15 liksom. Är det samma resa under åren 25 till 35 kanske jag bor på en ö och föder upp ankor om tio år. Mitt drömjobb kommer säkert att ändras det med, så hur ärligt kan jag svara på frågorna? Är det någon mening att svara på frågorna då? Dessutom antar jag att andra som intervjuas också sitter i samma sits och om de svarar oärligt och tvärsäkert att de vill vara på samma plats om tio år kanske de går före. Är det intentioner de är ute efter? Vad jag känner just nu?

Mitt drömjobb är inte att vara assistent. Just nu är det ett bra alternativ, en möjlighet att överleva och en fantastisk utgångspunkt. Med all sannolikhet kommer jag att röra mig vidare.
Efter alla år i skolan vill jag i alla fall få chansen att prova på det jag studerat till. Just nu är jag rädd att det mest går ut på att få anslag och producera artiklar som går till publicering och det är kanske inte vad jag strävar efter. Jag vill inte visa upp mig och tävla om uppmärksamhet. Jag vill jobba hårt och hitta svar och sedan skriva artikel, inte bara för publicerandets skull. Är väldigt trött på allt-ljus-på-mig-samhället. Är väldigt ointresserad av att synas.