Jag har kommit på vad det känns som nu, att söka jobb. Det känns som en blandning av trapetskonster och lotteri. Alltså lite som en cirkus på ett nöjesfält. Jag sökte ett jobb till nu, alla jag sökt har varit tillfälliga tjänster. De kommer väl att i bästa fall avlösa varandra. I värsta fall lämna mig utan ersättning i några månader. Om jag ska få någon ersättning alls från arbetsförmedlingen måste jag skriva på papper om att jag när som helst kan släppa allt och flytta till andra sidan landet för att hoppa på ett jobb som receptionist. Det tänker jag inte göra. Det finns inte en chans. Jag vet inte vad de tror om folk men de flesta har annat som spelar roll i livet än ett timvikariat eller en projektanställning. Vad ska jag ha lönen till om jag inte längre har någonstans att bo och någon att bo med? Sinnessjukt.