torsdag 30 september 2010

Förresten

Kan någon med mobiltelefonintresse förklara var man laddar hem svenskt språkstöd till windowsmobiler? Jag är smått skitsur över att ha engelskt tangentbord och behöva bläddra bland 9 sidor symboler för att kunna skriva å, ä och ö. Dessutom saknar jag t9. Man kan liksom inte ge mig t9 och svenskt tangentbord och sedan bara swoosch kasta mig tillbaka till 90-talets evighetstryckande. Jag har börjat formulera om mina sms-meningar sen jag skaffade mobilen. Jag undviker åäö så gott det går eftersom jag blir nästan lika arg av bläddrandet som jag blir de få gånger internet inte funkar eller är långsamt.

Igår förresten. Internet var såååååååå långsamt och vägrade känna igen vissa mac-adresser och det hjälpte inte att jag lade till dem i routerinställningarna. Eftersom jag gjorde något förra gången jag blev arg på routern som gjorde att vi inte hade internet på tre dagar så har jag blivit tillsagd att inte röra routern om jag inte tänker goda tankar. Jag var därför tvungen att sitta helt avskuren från omvärlden i flera timmar tills Love behagade komma hem. Kopplade ur och in routern och sedan var internet min vän igen. Väldigt obehaglig upplevelse.

Nu ska jag fokusera igen. Pluggapluggaplugga.
Gjorde precis en extenta och löste uppgifterna på ungefär en timme. Då skrev jag svar och så också. Det är antingen ett gott eller ett riktigt dåligt tecken. Man kan bara få godkänt och de sa i början av kursen att det här momentet av kursen behöver man i princip bara närvara på föreläsningarna för att få godkänt men jag är ändå lite rädd. Jag hoppas att det går bra och att den förra gick bra och att jag slipper göra om. I så fall kan den här tentan i morgon vara min sista skriftliga tenta. Det beror också på om jag tänker tenta upp en annan kurs som jag jättegärna vill ha men inte riktigt känner att jag kan pressa in i mitt pluggschema. Jag ska se hur mycket jag måste göra nästa kurshalva. Kanske går det. Den bygger på ett sätt vidare på kursen jag tentade igår så jag borde tenta innan de kunskaperna smiter ut samma väg som de kom. Eller ett annat håll. Kursen jag inte klarat tidigare är faktiskt lite som en kombination av den kursen jag tentar imorgon och kursen jag tentade igår. Har inte tänkt på det tidigare.

Biomedicin, bioinformatik, cancerdiagnostik och molekylärgenetiska metoder. Jag borde försöka klämma in omtentan i slutet av oktober. Ska försöka lova mig själv det ifall jag klarar veckans tentor.

Ska på jobbfest imorgon som jag antagligen skrivit tidigare. Har peppat genom att tvätta håret. Känner mig inte direkt superfräsch efter pluggandet och födelsedagskalasstress. Nu ska jag ner och handla någon slags matsäck till imorgon tror jag. Jag har en del kvar från tentan igår så det räcker med något koffeinhaltigt och kanske en flaska vatten. Kanske något brödliknande också. Jag har absolut ingen fantasi idag.

Jag har en ny pluggrutin förresten. Den har fungerat ganska bra. Om jag är ledig några dagar i sträck och bara sitter hemma och pressar in text i skallen så hjälper det att inte bara gå upp ur sängen, brygga kaffe och återgå till samma pluggställning som precis innan sänggåendet. Istället går man ut och går i en timme och lyssnar på musik så att man i alla fall byter kläder och kanske tvättar ansiktet. Frisk luft och skingrande av tankar. SEN kan man gå hem, ta på sig mjukisbyxorna igen och sätta sig och plugga.
Misstänker att jag har ett lite nyare word på min nya dator. Det klagar inte hälften så mycket på mina ordval som det tidigare gjort och det lät mig skriva mikrosatellitinstabilitetsundersökning utan att klaga.
Pluggar halvengagerat idag. Tentan igår tog väl halvt knäcken på mig. Tidigare tänkte jag att det bästa som kan hända är att jag klara båda tentorna och att det värsta vore om jag inte klarat tentan igår. Idag kom jag på att jag har ljugit för mig själv och att det värsta som kan hända är att jag inte klarar någon av tentorna och sitter med två omtentor och en muntlig tenta i klinisk kemi i slutet av oktober. Uh. Jag vill inte ens tänka på det.

Ok. Har inte tid med detta antar jag.

måndag 27 september 2010

Just det. Love fyllde år och vi hade stort kalas. Vi fick plats med 18 släktingar i vårt lilla vardagsrum. Nu har vi massor av tårta som jag inte vet vad vi ska göra med. Kan man frysa in tårta om man inte är frödinge?

Lyckades slå huvudet i köksskåpet igen mitt under kalaset och fattade nog inte att det gjorde ont. Idag har det känts som att jag skavt av hud men jag försöker att inte ta på det. Antagligen så gnäller jag bara. Svårt att titta sig själv på huvudknoppen.

Har också listat ut vad jag vill ha när jag fyller 25. Djursällskap. Helst en eller två gånger fågel som jag kan ha sittandes på axeln. Jag älskar fåglar.
När jag var ledsen för några dagar sedan så satt en fågel och väntade på mig på gården. Jag fick klappa den och allt. En liten duva. Mitt i natten. Jag tror att jag älskar alla djur. Kan i allafall inte komma på ett enda djur som jag ogillar.

Skola

Har satt mig i pluggskit igen. Felplanering/schematekniska orsaker gör att jag har en tenta på onsdag och en tenta på fredag. KUL. Sen har jag jobbfest på fredag och jobb på lördag. Jag har planerat för belöning när jag är klar i alla fall. Jag har två avsnitt weeds och premiäravsnittet av dexter att titta på när tentor och jobb är borta. Hade gärna struntat i plugget nu. Jag drömmer om uteserveringar i Köpenhamn med solsken och vin eller drinkar i berlin men Love börjar bli irriterad när jag tjatar om framtid så jag får noll positiv respons på mina tankar nuförtiden.

Har förresten snöat in mig på att de flesta uppfattar saker olika. Biologiska, genetiska, sociala etc faktorer påverkar hur vi tolkar och ser saker. Jag utgår alltid från att alla tänker som jag och blir nästan alltid förvånad när jag måste förklara hur jag tänker. Det konstigaste tycker jag är när man börjar tänka på hur andra uppfattar världen, ser vi alla färger på samma sätt? Klart kan vi skilja grönt från lila(ok oftast) men är mitt grönt samma som andras grönt? När man beskriver färger gör i alla fall jag det genom att förklara saker som har den färgen, som grönt exempelvis: Gräs och trädtoppar. Nästa steg är att beskriva hur man skulle blanda färgen med hjälp av andra färger, typ blålila, eller ifall färgen är mörk eller ljus. Hur vet jag att alla ser samma som jag? Tänk så är färgseendet ärftligt så att vissa ser min motsvarighet till blått när jag ser min motsvarighet till grönt. Hur testar man sånt? Problemet är att vad vi tycker passar ihop i färgväg till stor del är inlärt, så där går inte att göra något test.

Iallafall. Jag har i panik över att skolan är slut om mindre än ett år börjat fundera ut vad jag ska läsa på distans/som kvällskurs när jag hittat ett jobb och funderar på någon typ av psykologi for dummies. Jag blir inte klok på världen och tycker personlighetstester osv är sjukt spännande och obehagligt, mest eftersom att jag alltid blir del av en liten skum grupp som inte fattar människor. Det är iofs sant. Jag fattar inte människor. Det är nästan det som är mest spännande. Jag vet inte om jag skrivit det tidigare men något av det tråkigaste som finns är att hamna i en situation som man vet hur den ska sluta. Typ kolla tråkig film och efter 5 minuter veta hur det slutar. Samma med människor. Det är så tråkigt när man hälsar på en människa och utifrån utseende etc på 5 minuter kan lista ut precis vad personen har för intresse osv. Ok, det händer inte jätteofta att man kan lista ut exakt vad personen pillar med på fritiden men det jag skulle komma till är att jag älskar när jag blir positivt överraskad. Vi behöver inte ha samma intresse eller så, bara att personen hamnar utanför mitt inlärda kategoriseringssystem gör mig glad. Jag hatar att vara kategoriserande.

Eh. Jag kommer inte ihåg vad jag ville skriva egentligen så det får vara med det. Tänkte bara på tal om inget eller typ psykologi skriva något litet om min person. Jag tror väldigt ofta att jag har en störning. Det känns som att jag alltid hamnar lite skevt i sociala sammanhang och jag har ingen aning om hur man har ett fungerande kompisförhållande där man liksom förutsätter varandras umgänge på helger eller kan ringa utan anledning. Jag vet aldrig när jag är vän med en person eller när jag är bekant för med tiden har jag fattat att jag tycker att jag är bekant med folk som är vän med mig. Jag blir oftast glad när det händer men jag önskar att jag kunde förstå vad det är som avgör var på vänskapsskalan man befinner sig. Och när blir bekanta till vänner eller bekanta till bekanta vara förstapositionsbekanta. Mina bekanta?

Ibland önskar jag att det fanns en hotline som kunde svara på vem jag är och vad mitt problem är för jag tror inte 118-whatever kan svara på frågan. Personlighetstester på internet som jag nämnde tidigare placerar mig alltid utanför och det vet jag redan. Jag gör saker annorlunda och säger andra saker än var de flesta gör. Ibland tänker jag att det bara är min personlighet och ibland tänker jag att jag är sjuk på något sätt. Senaste testet satte mig i schizotyp personlighetsstörningsfacket men idag tror jag inte att jag är sjuk så jag har svårt att ta det till mig.

En sak som stör mig med personlighetsstörningar förresten är att allt är skalor, precis som sjukdomar. Frågan är var en personlighet börjar och slutar. Det måste vara hemskt att bli diagnosticerad med en psykisk sjukdom eftersom sjukdomen (borde vara) en del av vad man tror är ens personlighet. Tänk om man då blir behandlad och märker att allt man tidigare tyckte var roligt, gott eller grönt helt plötsligt tappat sin tidigare mening. Att man tycker andra saker är roliga eller fina eller snälla. Hur fan funkar det? Kan inte någon som läst psykologi på gymnasiet förklara för mig vad en psykisk sjukdom är?

Det borde vara som typ om man blir sjuk i cancer och cellerna som är ens egna inte längre känns som ens egna utan som något hotfullt sjukt. Typ om huden som tidigare var ens hud blir sjuk och när den är borta så är det ny hud som hamnar på den gamla platsen och fast det fortfarande är hud så är det inte samma hud. Fast det är klart svårare när det är tankar eller idéer som tidigare var ens egna som finns kvar i huvudet men inte längre känns som ens egna. Som när man läser sina gamla dagböcker och inte längre känner igen den personen som skrivit orden.

Jag ber om ursäkt för inlägget. Jag har inte läst igenom det och det blev lite långt så jag pallar inte göra det heller. Nu ska jag återgå till mina Markovmodeller. Tataaa.

måndag 6 september 2010

Idag har jag lägenheten för mig själv. Love diskade innan han gick så jag har ägnat mig åt att åter stöka ner i köket. Jag har kokat blåbärssylt med vanilj, hallon- och blåbärssylt och sedan rabarbersylt med chaihonung och nötter. Nu har jag varma mackor med skogschampinjoner och kantareller i ugnen.

Skolan är rolig. Jag hade huvudvärk i slutet av dagen och ville bara hem men det känns ändå kul. Det är många som bor i Malmö också. Och jag har folk att äta lunch med. Känns väääldigt ovant.

Idag ska jag leta information om viagra och kroppsbehåring till grupparbetet. Känns som att jag har en hel del konstiga hemsidesträffar framför mig.

söndag 5 september 2010

Youtube alltså.


Trött idag. Väldigt trött.

Har handlat grönsaker på grönsaksmarknad och orkar inte göra mer av dagen. Det får räcka.

torsdag 2 september 2010

Nu har skolan börjat. Jag har haft småångest över det ett tag men det verkar ok. Det som stör mig är att det snart är slut och jag känner att jag måste klara allt om det ska vara någon mening. En annan sak som jag haft lite dåliga känslor kring om man ska säga så är att jag är så nervös när jag ska träffa nya människor att jag mår dåligt och känner mig dum. Jag hade ett känt ansikte på den här kursen så det kanske är ok ändå. Dessutom har jag haft flera av lärarna redan så jag ska försöka ta det lugnt. Det har varit så skönt att prata svenska hela sommaren bara. Att framstå som sig själv när man pratar och inte så småkorkad som ajg känner mig när jag inte hittar orden eller kan formulera meningar.

Jaja. Vi har sett en del film sen sist. Det känns så skönt ändå när vädret tillåter att man utan dåligt samvete kan kolla på tv. Igår såg jag Cabaret med Liza Minelli, för några dagar sedan såg vi the beach som jag inte sett förr fast jag var kär i Leonardo DiCaprio när jag gick på mellanstadiet. Idag började vi titta på borta med vinden men den är nästan 4 timmar lång så vi fick stoppa i mitten. Ska se andra halvan på söndag tror jag. Annars har vi ett avsnitt kvar på madmen säsong 1 och har börjat titta ikapp med true blood äntligen.

Saknar Berlin igen. Vi har det alltid så bra där, Love och jag. Ska nog se om himmel över berlin snart.


Jag ska lägga upp lite bilder från kameran snart också. Har träffat lite djur sen sist som förtjänar platser här.

Har bestämt mig för att njuta av hösten som kommer nu. Jobb på arkivet, skola, allt sånt som känns ganska tryggt ändå. Dessutom svamp och bär. Idag gör vi paj på tre typer av svamp som doftar sjukt gott redan.

Dessutom fyller Love snart år. Jag tror att jag vet vad jag ska ge honom men jag velar fram och tillbaka. Vi får se.