Slapp en halvtimme jobb idag, stängde tidigare. Gick då hem till mor och far där broren förklarade objekt och klasser för mig i typ 2 timmar. Förstår lite bättre nu. Åt där och fick hjälp att fixa min mobil. Pappa höll med mig om att mina glasögon inte går att återställa till grundläge. Jag vet inte om jag skrivit det men mina glasögon föll sönder en dag när jag satt i soffan. Var lite stressad så jag tejpade ihop dem. Har alltså numera supernördglasögon, samtidigt som ajg läser programmeringskurser på fritiden. Godegudja.

Cyklade hem sen. Skrev ut en fotoförstoring som ajg gjort till mormor och som hon ska få imorgon när jag åker till henne och morfar efter jobbet. Lade också in gurka i ättika när jag kom hem. Nu lite svimfärdig av trötthet. Måste somna snart.

Känner mig väldigt ofta underlägsen, bland annat för att jag känner att jag inte kan lika mycket om saker som andra kan. Är inte skitduktig på något, ingen naturlig fallenhet. Sen ibland tänker jag att jag inte behöver vara bäst på programmering, teckning och sömnad. Oftast tänker jag att jag är kass, samtidigt som jag vet att majoriteten av världens befolkning eller folk i min närhet inte kräver av mig att jag kan allt. Är småbitter över jobb-brist. Småbitter över ouppfyllda drömmar. Mest av allt alldeles för trött.