Jag var inte tillräckligt social så jag gav mig fan på att göra mig mindre skeptisk och ge av mig själv när jag började på mitt jobb vilket blev till en fars. Det är omöjligt att sluta. Jag har försökt. Jag är inte gjord för att ungås med människor varje dag, jag vet inte hur man gör. Varje morgon tänker jag att jag ska hitta ett mellanting mellan den jag var tidigare som inte gav något och den känslohoran jag är när jag försöker vara social. Varför spelar det någon roll, varför är jag så extremt rädd för att inte bli omtyckt? Eller inte ens omtyckt, snarare icke förbisedd. Jag gömmer mig helst men då hör ingen av sig. Är jag en person som hela tiden undviker konflikter och känslor men som får saker gjorda blir jag bortglömd. Ger jag för mycket och försöker engagera mig i andras liv och känslor är jag viktig en stund, sedan bortglömd. Alltid bortglömd. Varför bryr ingen sig? Vad gör jag fel?