När jag var liten drömde jag ofta att jag kunde flyga. Jag flög inte högt utan hade huvudet i samma höjd som vanligt. Det var nästan mer som att jag kunde simma väldigt snabbt i luft. Ibland tänkte jag på känslan när jag var vaken också och kunde känna i armarna hur jag skulle vrida dem för att navigera. En annan motsatt känsla hade jag också ibland, en slags dröm som gjorde sig påmind när jag var vaken. I den var det som att jag gick i vatten upp till midjan fast vattnet var luft. Känslan var bara av motståndet, att jag var tvungen att pressa på för att komma fram. Den känslan kommer fortfarande ibland och när den kommer vågar jag inte springa för att jag är rädd att det kommer kännas så på riktigt.

Såg att de har rättsgenetik i Köpenhamn också. Plötsligt blev allt mycket lättare, jag behöver inte flytta till Östergötland om jag bestämmer mig för att plugga vidare efter examen.

Fan alltså. Jag älskar att lära mig saker. Så jävla pinsamt. Fast det är skitjobbigt så älskar jag att gå i skolan. Jag går och längtar till den dagen jag inte behöver vara ständigt redo att plugga och får en riktig lön osv osv men samtidigt så funderar jag på om det kanske inte vore så hemskt ändå att flytta ifrån skåne i några år och plugga rättsgenetik. Om jag hade kommit in direkt så hade jag blivit klar med min utbildning innan jag fyllde 30. Så sorgligt ändå. Jag vet inte. Det hade varit så kul på något sätt och jag är fortfarande ung och flyttbar men ja. Vad gör man? Ska försöka fokusera på nästa år och inte stirra för långt in i framtiden. Jag hoppas att jag klarar tentan på onsdag, att jobbet är roligt och inte för monotont. Sedan hoppas jag att jag kan tenta min restkurs efter sommaren och att det går bra. Att mitt kandidatarbete blir stimulerande, att den kliniska genetiken är vad jag tror att den är och att jag lyckas komma på något inför mastern efter jul.

Mer än så så hoppas jag att jag itne blir arbetslös direkt efter att jag slutar utan att jag i alla fall har sommarjobb och att jag antingen får ett bra jobb eller att jag får chansen att läsa något annat spännande. Slut på studiemedel bara men jag kanske kan jobba samtidigt? Jag tycker om att jobba. Tycker om att plugga. Jag måste ha en störning någonstans.

Vågar jag verkligen prova något nytt? Jag kan ju inte fortsätta på samma sätt efter nästa år, eller jag kan men det blir väldigt dyrt. Vad gör man egentligen? Skaj ag börja söka jobb redan nu inför nästa sommar? Shit. Jag tror att en stor del av paniken jag känner nu grundar sig i tentan som ligger framför mig men jag känner mig riktigt rädd. Ska jag bli stor nu?

Jag tror inte att jag är en särskilt aggressiv person men några få saker kan få mig att vilja döda redan döda ting. Det första är så klart när datorer inte fungerar som man vill. Det är ok. Så känner alla. NU det som gör mig ganska arg idag (igen) är att om man använder vår visp (som är en handvisp men ganska tung) i våra bunkar och sedan går ifrån en liten stund (det hela står stabilt) så kan man ge sig fan på att sörjan man haft i bunken ligger över hela spisen eller hela golvet ungefär var tionde gång. Det som gör mig arg är så klart att jag själv gör om samma misstag om och om och om igen men ja. Just nu straffar jag vispen genom att inte skölja av den direkt efter att den används. Även det kommer så klart mest gå ut över mig men det känns bra just nu.

Ska plugga idag igen men sitter bara och googlar berlin i olika kombinationer. Försöker få lite tips på vad man kan göra förutom alla tråkiga tips som finns ute om lyxaffärer vid KaDeWe. Inte intressant. Min strategi är att snoka reda på turister genom att googla typ "I love Berlin", "I love Kreuzberg" osv.

Urk. Har ätit tårta och choklad och druckit tranbärsdryck och mår lite illa. Släktkalas i alla fall.

Lyckades logga in på min skunk idag och fixade min sida. Bilden har legat nere i typ 1,5 år men jag har inte kunnat logga in och ställa det till rätta.

Okej. Imorgon morsdag. Sedan plugga igen. Jag har inte jättemycket kvar men det känns ändå som att tentan är lite väl snart. Ju mer jag pluggar, desto fler detaljer som jag inte kommer minnas dyker upp. Ser fram mot sommaren. Det räcker med skola nu.

Har pluggat hela dagen och känner mig ganska duktig. Ska till jobbet om några timmar och funderar på att åka till biblioteket efteråt. Jag vet inte riktigt var jag ska leta efter information om Berlin annars. Alla reseguider jag haft tidigare har varit tråkiga. Samtidigt är min plan att inte jaga upp mig för mycket utan bara ta allt som det kommer.

Hela helgen var fantastisk och den var till stor del utanför min kontroll så jag tänkte låta Berlin vara likadan. Måste dock hitta någonstans att bo och ett sätt att ta sig dit i alla fall. Funderar på sovsal några dagar och eget rum några dagar. Hoppas Love lyckas få ledigt bara.

Jag tycke att allt var lite för jobbigt så jag gjorde danska mensas iq-test för att fördriva tiden. Lyckades klippa till med en uppskattad iq på över 145 med en spridning på 15. Klart är det inte på riktigt men det var roligt iallafall. Frågade Love om jag skulle försöka komma med i mensa men han sa att han inte skulle skryta om det utan tycka att det var pinsamt om jag var med så då får det vara. Jag vet inte riktigt varför man är med där egentligen, men det är roligt att mina sudokuövningar på bussen till skolan gjort min hjärna lite logisk.

Iallafall så blev dagen inte mycket bättre fr att jag var duktig på att stirra på figurer och mönster så jag satte mig på balkongen och läste om olydnad tills Love kom hem. Sen satt vi där en stund och jag fick prata av mig lite stress och klaga lite på varumärken innan Love behövde handla cigaretter. Eftersom vi ändå var ute så köpte vi vars en kaffe och satte oss i rörsjöparken. När vi druckit upp var jag hungrig så då gick vi och handlade falafel till mig som vi åt nere vid kanalen vid norra vallgatan. Sen gick vi vidare förbi lilla torg där alla uteserveringar var upptagna. Det började bli kyligt så vi gick till fagans istället en stund. När vi kom därifrån var klockan typ midnatt.

Dagen bara gick men jagh ar haft jättemysigt och är inte alls lika stressad längre. Det är nog bara Love som kan få mig att slappna av. Nästan helt avslappnad så inatt kan jag nog sova utan att vakna med pluggångestattacker. Imorgon blir det födelsedagskalas i Lund.

Det ska förresten bli fint väder på söndag så vi åker till Köpenhamn lite innan konserten och har ledigt ett tag. Känns skönt att vi väntade och inte gjorde det när det var regn och kallt.

Måste bli av med all stress. Det är nog inte så bra att vara på helspänn eller vara slutkörd och aldrig något däremellan.

Har ingen aning om vad jag ska göra med pluggandet. Vet inte varför det ska vara så konstigt den här gången. Kanske har jag ändrat inställning till skolan. Anstränger mig mer.

Känner mig väldigt distraherad av röran här hemma idag. Det är svårt att hinna med att städa när man måste plugga hela tiden och jag fattar inte riktigt när det blir stökigt för det känns som att jag sitter på samma plats konstant nuförtiden.

Det värsta är att jag lyckats planera in en städdag först den 4e juni. Då ska det iofs fejas till tusen. Fönstertvätt och skrubb av kökshyllor och allt.
Hade jag kunnat anställa någon som städade åt mig så hade jag bara bett dem om en sak. Sköta tvätten. Vika och lägga in rena kläder, tvätta och torka smutsiga. Jag hatar tvättstugan. Ännu värre är det eftersom vi inte längre har tvättnyckel och alltså inte kan boka tid. Det blir ett lite för stort projekt. Jag hade hellre tvättat oftare och mindre tvättar.

Okej. DNA-reparation nu hela dagen. Läsa läsa.

Okej, har inte hunnit med så mycket av det jag skulle göra. Råkade plugga på fel delar av kapitlet och slösade alltså bort typ två timmars effektivt pluggande. Jag tyckte att det kändes lite irrelevant men ändå kämpade jag mig genom tråktexten.

Birger Jarl var på TV4 och jag saknade osteologin väldigt mycket. Hade hellre pluggat ben just nu. Saknar mina lärare där också. Jag var inte så rädd för dem som jag av någon anledning är för lärarna i biologihuset. Plockade fram mitt lilla häfte om undersökningen av Birgers ben och kände mig väldigt nördig.

Kom förresten på att den här kursen nog är min sista kurs i biologihuset. Det börjar nästan kännas lite sorgligt. Inte alls lika roligt som att säga "aldrig mer - bye bye" till kemicentrum. Nästa kurs (förutom kandidaten) blir ju antagligen på BMC eller lasarettet.

Shit alltså. Skumt. Om man tar min tid på universitetet och jämför den med tiden på gymnasiet så är jag alltså inne på motsvarande sista terminen av trean tidsmässigt. 5 år har jag pluggat på universitetet, 1 år har jag kvar. Vad gör man sen, går till arbetsförmedlingen?

Nu ska jag ner och handla ananas för det har jag suttit och tänkt på under hela den långa tid jag suttit med fel text.

Hyperaktiv

Idag var det dags att skriva på anställningsavtal och eftersom jag är överdrivet nervös och tycker att det är pinsamt att komma sent så var jag framme en halvtimme för tidigt. Jag tog en liten runda till preem och köpte kaffe och gick sedan förbi min gamla högstadieskolgård. När jag gick på högstadiet var jag inne och hälsade på på mitt gamla dagis och allt kändes så litet. Alla hyllor satt så lågt och den långa korridoren som separerade avdelningarna var plötsligt mycket kortare. Lite samma känsla infann sig den här gången fast miljöerna var ungefär lika stora, det som minskat var eleverna. Små barn med vuxenkläder.

Kommer det att vara så här hela livet? Varje gång det gått ett par år (ok 10) så har man någon slags period där man tvingas titta i backspegeln och jämföra sig själv med den person man var tidigare? Lite känner jag att om jag blir mamma någon gång så kommer jag bli en sån där pinsam mamma som säger åt ungarna att njuta av barndomen och inte slänga sig in i vuxenlivet för fort.

I alla fall. Efter avtalssigneringen gick jag till Emmaus och köpte lite böcker som jag inte egentligen behövde men jag blev glad i alla fall. Ett möjligt framtidsyrke är biblioteksägare. Sen tog jag bussen till Södervärn där jag fick vänta nästan exakt en timme på bussen till Lomma. I Lomma hjälpte jag farmor med att plantera på balkongen och sedan åkte jag med farfar till skroten. Någon hade slängt ett pingisbord i "ej återvinningsbart" fast emmauscontainern gapade tom. Tråkigt.

Nu är jag hemma och ska plugga ikapp tills Love kommer hem från jobbet.

Har börjat beta av min att göra-lista inför sommaren nu.
-Mailat MKB
-Börjat plugga på riktigt
-Fixat jobb
-Kollat upp Loves semesterdagar mot mina och olika resebolags avgångar

Har som plan att idag även
-Plugga klart kapitel 15
-Påbörja labrapport
-Skaffa medlemskort på hemköp
-Fixa cykeln (skaffa kedjefett, smörja kedja, sätta på kedjan som hoppat av)
-Diska
-Plocka in ren tvätt
-Färga håret

Berlin?

Tänk om Love kan ta ledig två dagar i sommar. Då kan vi åka till Berlin den korta period som jag kommer att vara ledig i sommar. Två veckors ledighet är egentligen sinnessjukt och jag hoppas att jag kommer lyckas ta igen den kursen jag måste fixa nu i sommar. Det bara måste gå. Och Love bara måste få ledigt, jag behöver få uppleva något roligt i sommar!

Det har gått så långt att jag knappt bryr mig vad det kostar att ta sig ner och att bo för jag behöver komma ut. Det finns inget annat.

Wirkligkeit

Vaknade helt tömd men gick till skolan och redovisade ändå, sen bara gick dagen. Jag gick trots allt till parken och letade efter fågeln men kvar låg bara handduken som något slags minnesmärke. På något sätt vet jag i alla fall att den är död nu. Död och slängd i en sopsäck en tidig morgon för att vi ska slippa tvingas ta tag i våra rädslor när vi går till jobb och skola och har viktigare saker för oss.
Nu kan jag sluta fundera i alla fall.

I övrigt inget nytt. Samma sak om igen.

Ska bli kul att gå på konsert på söndag. Hoppas att vädret blir ok så att man kan vara ute lite innan. Sen får jag väl snart ta och börja lyssna på lite annan musik, se andra konserter än bara woven hand.

Kämpar med att hålla fokus på skolan och inte någon annanstans. Jag måste få godkänt på den här kursen för att nästa två terminerna ska bli som jag planerat. Får jag godkänt på den här kursen så har jag sedan en helg ledig där jag ska åka till österlen med mormor och morfar och efter det börjar jag jobba. Samtidigt som jag jobbar är min plan att jag ska läsa in en kurs som jag inte klarade tidigare och det borde inte vara lika svårt som tidigare eftersom jag är väldigt mycket bättre förberedd den här gången. Kursen var ingen sådan som man borde läsa direkt efter grundkursblocket. Min plan är att tenta den lite innan nästa termin börjar med kandidatexamensarbetet på 15 poäng. Den har jag alla kurser som ska inkluderas i examen klara så den ska nog inte vara något problem. Efter den ska jag läsa en kurs till som jag hoppas blir rolig och om jag inte klarar kandidaten (kan man få ig där?) så är min plan att komplettera samtidigt som jag läser den kursen.

Efter nyår börjar mitt mastersarbete som jag inte vet vad det ska handla om. Jag kan nog göra det på samma plats som jag gör kandidaten men jag vill först se om det är roligt där.

Jag tänkte mest skriva något annat än om fågeln eftersom det känns som att jag verkar ha ett väldigt händelsefattigt liv om man läser utan att känna mig. Det händer en del i mitt liv men jag känner ändå för fågeln.

Vet inte om jag ska skaffa undulater eller inte nu. Jag tänkte att jag skulle jobba några veckor bara och att jag skulle kunna vänja dem vid mig då men nu blir det väldigt mycket arbete och dessutom ska jag passa Lisakatten ett tag när familjen är borta. Hon bråkar med en koltrast på gården och jag tror inte att hon hade gillat undulater.

Imorgon har jag redovisning och min energi tog slut för ungefär en vecka sedan. Bara lite mer än två veckor kvar. Kämpa på.

När jag var ute och gick med mamma och Sebbe så hörde vi en duns mellan träden i rörsjöparken. Där låg en liten fågelunge och en skata stod brevid och jag ville så klart hjälpa den lilla skatungen. När jag kom fram till den var det inte alls en skatunge utan en pytteliten ringduva med ett sår på svansen (eller vad man ska kalla den) där skatan börjat äta. Jag lyfte upp den lille stackaren och bar den hem där jag försökte mata den. Den ville inte alls äta och jag vet alldeles för lite om fågelungar så jag fick göra som pappa sa och sätta den i parken igen. Jag tog med en handduk som den fick sitta på så att den inte skulle bli kall direkt och satte den en liten bit ifrån där den hade landat i en liten buske.

Jag känner mig fortfarande maktlös. Jag försöker tänka att om ringduveföräldrarna letar efter sin unge så kanske de hittar den och lär sig att inte lämna sina ungar när de bor så nära mördarskator som puttar barn ur bon men jag vet längst inne om jag ska vara vuxen att den frös ihjäl i natt om den inte blev uppäten av skatan så fort jag var utom synhåll. Jag tvingas jobba mot mig själv för att inte gå och titta till ungen eftersom jag vet att jag kommer bli förkrossad när den ligger med uppsprättad mage och ruttnar.

Högst i näringskedjan står vi vilket innebär att vi inte längre behöver räkna med att ungefär hälften av våra ungar faller bort eftersom någon annan äter upp dem. Jag både hatar och älskar när naturen är grym. Jag önskar att i alla fall fåglarna kunde vara så magiska som jag tänker dem när de flyger runt men även där går allt ut på att äta och vara mätt. Ändå så är det jag uppskattar med naturen att den är så hemsk. Att folk går vilse i skogen eller försvinner till havs samtidigt som löven prasslar i vinden och solen går ner en varm sommarkväll. Jag vill trots det inte titta in i ögonen på en varm och dunig fågel och sedan sätta ut den att dö. Hade det bara varit rättvist så hade det känts bättre men inte ens det kan det vara. Jag försöker tänka naturen som ett stort nätverk men ändå envisas den med att vara uppbyggd i pyramidstruktur där större konstant ger sig på mindre bara för att kunna överleva.

Vissa dagar tycker jag att det är vackert hur allt är konstruerat för att kunna samverka så att löven faller från träden och förruttnar för att bli till jord till nästa generation. Att tidigare släkter ger nya möjligheter för de nu levande. Andra dagar förstår jag inte varför liv ska ge död ska ge liv när liv redan finns och är så fantastiskt som det är. Jobbigt att utbilda mig för att kunna jobba som biolog där hela tanken är att livet blir bättre eller sämre, i alla fall ändras, för varje generation som går.

Jag vet, eller tror mig veta eftersom allt bara är teoretiskt, att världen inte hade varit så vacker om det inte vore för att evolutionen driver arter från varandra och skapar mångfald och anpassar dem till livets olika utmaningar. Ändå är det så läskigt att stå och se en process som är ständigt pågående utifrån och inte kunna påverka. Lite som att ha en tidsmaskin men inte kunna avgöra framtiden genom att hindra att någon trillar genom ett fönster eller blir mördad på öppen gata. Bara kunna stå och se på.

Jag saknar duvan. Jag önskar att jag kunde ha den här hemma och mata den och älska den och sedan släppa den fri när den hade en chans att överleva utan min hjälp. Jag hatar verkligheten.

Förra sommaren fick jag inget jobb alls, den här sommaren fick jag två. Båda var jobb som jag ville ha och de överlappade varandra. På ett sätt är jag glad för att jag har ett jobb men hade jag kunnat hade jag delat på mig och arbetat på båda.
Sommaren blir lite annorlunda nu också. Jag ska jobba 10 veckor och Sebbe ska åka runt en massa så det blir omöjligt att åka till Gotland och arbeta på fårfarm. Dessutom jobbar jag hela Loves semester som sammanföll med familjens semester vilket gör att jag inte kan följa med familjen till Paris och att det blir väldigt svårt att pressa in en Berlinresa med Love i sommar.

Det löser sig så klart men ändå. Dessutom har jag en kurs att läsa in över sommaren så jag hoppas att jag inte kommer vara slutkörd efter varje arbetsdag. Eller så klart att det finns tid att läsa på exempelvis lunchen.

Festivaler får vara i år igen. Det är alltid så, antingen jobbar jag eller så är pengarna slut. Snart är jag för gammal.
Vi skulle se Slim Cessna på babel men det blev inte, så det har inte blivit många konserter i år, om ens någon? Funderar på att se Wovenhand i Köpenhamn i slutet av månaden i stället. Hoppas det blir fint väder. Min deal med mig själv var att jag skulle åka till köpenhamn med Love om jag fick sommarjobb och det tänkte vi göra på lördag som visst inte skulle ge mig något fint väder enligt alla andras prognoser. När jag kollar ser det okej ut. Vi åker ändå, i värsta fall får vi sitta inomhus.