Nu har jag en gran som jag klätt med ärvda glaskulor och ärvd ljusslinga. Jag har sågat ner den själv och för att komma till den åkte jag häst och vagn. Precis innan det åt jag risgrynsgröt med saftsås, lussebulle och kaffe. De andra drack glögg. Den här vintern ska inte försvinna i ett dimmigt ångesthölje. Den ska vara mysig. Om jag så ska behöva anstränga mig för att beskriva mitt liv i sådana där facebook-uppdateringar som tidningarna alltid skriver om, med nybakade bullar och saker. Just ja. Jag har lärt mig sticka vante också. Inga beskrivningar men det gick ändå. Använde en annan vante som mall. jag satt och provade saker med två garner och mamma gillade färgerna. Hon ville att jag skulle sticka en halsduk till henne men med det garnet och de stickorna hade det inte gått. Alltså, jag stickar vantar till henne istället.

Inget annat har hänt i mitt liv. Jag rusar hela tiden men kommer absolut ingenstans. Ska sluta stressa, läste en artikel i aftonbladet som beskrev hur fantastiskt liv man kan få om man väljer rätt utbildning. Som det enda exemplet på en dålig utbildning, alltså en utbildning som inte ger ett jobb använde de molekylärbiologi. Fantastiskt. Jag behöver alltså inte stressa med att ta ut min examen för absolut ingenting kommer att hända ändå. Jag har en värdelös utbildning i en världsekonomisk kris. Dessutom jobbar jag varje dag och försöker i slutet av dagen skrapa fram ett uns energi som jag kan investera i kurser som slutligen kan leda till en fördjupningsexamen i min redan värdelösa utbildning. Bara för att. För att jag tycker att det är fantastiskt roligt att lära mig och att lösa problem. Fy fan vad jag är tråkig.