Jag är förresten trött på att alla bara går med på att gå omkring och le som idioter hela tiden bara för att ingen ska tro något konstigt om en. Trött på att man ska göra det så enkelt som i annonser där fånleende typer ska sälja in ett utbildningsprogram, ett rengöringsmedel eller ett bostadsmäklarföretag. Är man så lätt? Att man ser en leende fåntratt och tänker att hon är glad och bekymmerslös, hon måste vara bra på sitt jobb. Eller han ser helt glad ut, det är säkert för att han inte behöver diska så länge nu när han har sitt nya diskmedel. Är jag så dum att jag går på det, för jag tvingar mig själv att gå och le när jag träffar folk eller jobbar. Är det för att jag vill att de ska tro att jag är bra på vad jag gör eller är det för att jag vill att de ska tycka om mig? Varför vill jag att de ska tycka om mig? Varför bryr jag mig?

Uh vilken dag.
Sekvensanalysprogrammet har jag fortfarande inte fått att fungera så jag tog tåget till köpenhamn för att kunna ringa tjejen som skrivit det och be om råd. 9.13 åkte jag från stationen och 9.46 stannade tåget, alltså en minut från Kbh H. Där stod sedan tåget fast till typ 20 i tolv eftersom en kabel fallit ner. Jag fattar att det inte är någons fel men det var ändå sjukt störigt. När jag sedan kom fram till skolan var det ju för sent för att boka in ett möte så jag drack ett glas vatten och satte mig på tåget hem igen. Eftersom jag måste packa inför i morgon så hann jag inte åka till Lund för att lyssna på sveriges enda rättsentomolog, något som jag sett fram emot i ca två månader. Sen så korkade badrumsvasken igen helt så jag har fått sitta och pilla loss äckel ut vattenlåset i typ en halvtimme. Vattnet rinner igenom nu i alla fall. Har också skruvat i nya glödlampor i köket och vardagsrummet eftersom de hela tiden går här i den här lägenheten trots nydragen el. Jag orkar inte.

Köpte en klänning som jag tänkte ha i Lysekil, provade den på mig och satte mig i en fläck på en köksstol. Nu måste jag tänka om. Orkar inte.

Måste också betala räkningar och tvinga Love att deklarera idag. Och diska. Och plocka undan lite grann.
Sa jag att jag inte orkar?

Jag är så sjukt duktig att jag knappt orkar stå upp. Allergin gör mig trött, jag är snörvlig och mina ögon har svullnat igen.
Igår gick jag upp 05.30 och var i skolan 8. Slutade skolan 17.30. Tågresan var så katastrofal att jag liksom gav upp. Ett tåg var sönder så vi fick byta till ett annat tåg som också var sönder och fick startas om. När omstarten var klar fungerade bara ena vagnsetet så alla fick klämma in sig där. Något var snett med temperaturen så det var som en bastu. Vi hade poliskontroll med tillhörande bortförande av person och just ja. Det var enkelspårigt över bron så vi fick vänta medan solen stod på så att det blev ännu varmare. Var hemma 20 i 20 på kvällen.
Idag är jag i skolan på morgonen, sen TÄNKER jag gå hem och sova innan jag åker till skolan i Lund. Efter skolan i lund tänker jag inte gå till skolan mer, jag ska sitta hemma och skriva. Efter Lysekil blir det inga fler äventyr förrän jag är klar med arbetet.

Jag gjorde som jag skulle och stack till biblioteket. Jag trodde att Love skulle med men han skulle till sin mormor. På ett sätt bra. Nu ska jag skriva och lyssna på podradio.

Så jobbigt det känns när klockan närmar sig 18 och jag vet att jag måste ta mig till biblioteket för att lämna tillbaka böcker som inte gick att låna om på internet för att någon reserverat. Så tråkigt att jag precis duschat och tagit på mig mjukisbyxor när jag kommer på det.

Har i alla fall köpt Slim Cessna-biljetter idag. Så osannolikt att de stoppades av ett vulkanutbrott förra gången. Den här gången får de allt komma.

En pilfink har börjat sätta sig i fågelmatarbollen. Den är lite mer skeptisk än de andra fåglarna. Stirrar in genpm fönstret och flyger iväg så fort man tittar tillbaks.

Imorgon är jag i skolan en och en halv arbetsdag. Nu SKA jag bli klar. Resultat på torsdag.

Jag har nästan bestämt mig för att läsa i alla fall en kurs socialpsykologi på distans vårterminen 2012 samtidigt som jag tar examen i osteologi. Sen kanske det får räcka med skola? Får jag inget jobb är det ju skit samma. Jag kan lika gärna gå omkring och vara oavlönad student som att vara oavlönad och arbetslös före detta student.

Det är lite jobbigt med begränsningar i antal poäng man får lov att läsa varje termin. Det är skitsvårt att läsa dubbelt om man läser fel kurser men humaniora har jag lätt för. Borde egentligen klämma in en kurs kriminologi också men dygnet envisas med sina 24 timmar och jag envisas med att vara gammal och behöva minst 7 timmar sömn för att fungera optimalt.

Jag tror nog att jag ska sluta fokusera på nästa år. Det är bara så väldigt roligt att läsa. Önskar att jag alltid kunde plugga.

En dag när jag skulle till skolan ramlade en man som skulle ut ur tåget ner mellan tåget och perrongen. Nu mår jag dåligt av att titta på människor som går ut ur eller in i tåg och jag är själv rädd att trampa fel och ramla mellan. Precis på samma sätt fungerar jag när jag ser fåglar på vägen sedan jag såg och hörde en sinnessvag duva krossas under ett bildäck. Den var en fågel, sedan var den bara platt. Det lät som när någon tuggar knäckebröd ungefär.

Ibland tänker jag på hur begränsat mitt liv kommer att vara när jag är ungefär 35 om jag fortsätter att samla på mig konstiga tvångstankar och dumma idéer.

Kom hem från Österlen nu precis och har en halvtimme ensam hemma innan Love kommer hem igen. Jag lyckades läsa en del i bilen när vi var ute och åkte så plugget är igång igen. Imorgon ska jag köra emulsionsPCR så att sekvenseringen kan köras på torsdag/fredag. Om ingen kan hjälpa mig får jag göra det själv.

Österlen var fint och vädret fantastiskt. Plockade hem sten från simris till blomkrukorna och mamma köpte en tavla som hon har tittat på i 6 år.

När jag diskade min vattenkokare igår lossnade färgen, så nu är den silver med lite röda fragment istället för röd. Lite synd. Trött nu. Skriver dåligt.

Ooohh! Slim Cessna om lite mer än en vecka på babel. Hej hej jag ska dit!

Hela påskhelgen som jag skulle använda till att komma ikapp den veckan jag förlorade när min rapport försvann har blivit uppbokad av andra. Det är trevliga saker så det är okej men det känns ändå lite frustrerande. Jag HOPPAS att mina resultat kommer nästa vecka så att jag kan stanna hemma och skriva sedan för jag börjar bli lite smått stressad.

Igår natt när jag tittade ut genom fönstret i arbetsrummet så satt de två ringduvorna som alltid är på gården och sov i trädet utanför. De satt på grenar precis vid varandra. Jag älskar fåglar. Bara tanken på att det finns fåglar som existerar i samma miljö som jag gör gör mig lycklig. Flygande dunknippen med små pickande hjärtan som kraschar in i välpolerade fönster, äter matrester, blir överkörda av våra men ändå sover i träden utanför våra hus. De sjunger sina melodier och bygger bo på våra affärsskyltar. Jag älskar när jag går hem ensam och det är lite småkallt och obehagligt och så plötsligt flyger måsarna över mitt huvud och håller mig sällskap. Eller det hårda knackandet utanför köksfönstret när en liten blåmes försöker tugga loss ett frö från talgbollen. Älskar mössen och råttorna och alla andra djur här i staden också, som inte låter mig känna mig ensam.

Och just ja. Kollar statistik på alla möjliga sidor. Bloggstatistik och last.fm-statistik. Last.fm-grannar också. Funderar på vad amerikaner får ut av den här bloggen. Jag har redan tidigare skrivit att min blogg verkar skriven av en schizofren mattant om man använder google translate. Jag önskar att folk skrev kommentarer så att jag visste. Samtidigt är det skönt att jag inte vet om folk jag känner läser. Bloggen är som en garderob som man kan krypa in i och prata rakt ut i mörkret i. Utan att veta om det finns andra därinne som hör vad man säger. Dessutom gillar jag att jag inte behöver höra andras svar och reaktioner. Jag behöver inte förställa mina ord för att andra ska förstå vad jag menar. Jag kan rycka saker ur sitt sammanhang och kan skippa de tre inledande meningarna i varje resonemang som ju mest är till för att få andra i samma tankespår som jag. Jag kan köra på bara. Jag kan starta alla meningar med ett Jag utan att bli orolig för att andra ska tro att jag är sjuk i huvudet och egofixerad.

Okej, jag måste erkänna att jag inte har en aning om vad man gör när man är ensam hemma. Lyssnar på musik, något som jag kan göra när jag inte är ensam hemma men som ändå känns lite störigt om någon annan försöker koncentrera sig bredvid. Har lagat mat för en person och somnat med datorn i sängen. Vattnat blommorna. Min fantasi tryter. Känner mig mindre inspirerad utan någon att bolla idéer med. Tänkte kolla på film men kom på att det inte går om det är en bra film eftersom jag vill se bra filmer med honom, och en dålig film känns konstigt att liksom bestämma sig för att se. Kvar finns filmer jag redan sett och det känns alldeles för mycket som tröst istället för oberoende. Alltså musik. Och flashback. Och radio i köket. Så mycket bryter jag mig loss när jag är ensam.

Sitter vid min stationära dator och återupptäcker mitt fantastiska musikbibliotek. Min skrivbordsstol är så obekväm att jag oftast undviker den här långsamma gamla datorn med gammal processor och övergivet OS. Jag borde kanske föra över musiken till min bärbara för att inte vara begränsad till radion eller spotify när jag diskar. Borde också skaffa mig en mp3-spelare med större hårddisk så att jag slipper välja ut vilken musik jag vill synka över.

Har sambofritt hela helgen och firar med potatis och tankesmedjanpoddar framför flashback. Håller paus från skolarbete idag. Allergihuvudvärk.

Har jag klagat på björkallergin? Annars så gör jag det nu.

Arbetet känns inte lika jobbigt nu, jag tror att jag förstorar upp det lite grann. Ingen förväntar sig något och då blir jag osäker och ställer högre krav på mig själv. Shit alltså. Efter skolan, alltså efter nästa termins programmeringskurser och nästnästa termins arkeologiexamensarbete, så måste jag läsa lite psykologi eller beteendevetenskap. Skulle vara skönt med lite ledtrådar till vad fan som händer i mitt huvud när jag håller på så här. Jag är precis som kompilatorn (vet fortfarande inte riktigt vad det är) som slumpar fram reaktioner som stör men ibland fungerar bra. Fungerar bra gör det när jag är klar med mina projekt för jag jobbar oftast ganska bra, men innan jag är klar fungerar jag knappt alls.

Största problemet är att jag tappar bort mig i andras förväntningar och förhoppningar. Bygger upp låtsaskrav som jag sedan antar är verkliga. Vågar inte göra vad jag vill för att det inte passar sig. Samtidigt är jag aldrig riktigt nöjd när jag gått med på kompromisser. De få gånger jag är stolt över mig själv i efterhand är de gånger jag gjort vad jag velat och inte vad andra tyckt att jag skulle göra.

Grejen är att jag arbetar bäst när jag inte rycks ur min trygga zon. Jag kan inte sitta i skolan och arbeta eftersom allt annat som jag måste tänka på där stör mig och kräver min fulla uppmärksamhet. Jag är alltså så upptagen med att sitta och kväva det som är jag att jag inte får något gjort och vad blir då kvar? Jag är inget och gör inget. Jag gömmer mig för att inte göra bort mig och svettas och stakar mig så fort någon ser mig. Att folk fortfarande minns mig är ett under, för jag hade glömt mig direkt.

När andra vill gå på debaser för att det är så mycket folk på helgerna vill jag sitta hemma och slippa folk. Jag gillar mindre sammanhang där majoriteten är människor jag känner för att jag för en gångs skull kan släppa efter lite grann. Visa lite mer. Sen vill folk klubba och då går jag hem. Jag fattar ju att andra tänker att jag måste ha haft en tråkig kväll eftersom jag går hem så tidigt men det är de bästa utekvällarna nuförtiden. När jag slipper gå på klubb. De allra bästa kvällarna existerar knappast längre. De när man sitter i någons kök och pratar hela kvällen och dansar i vardagsrummet.

Jaja. Jag ville bara förklara att jag på något plan förstår min hopplösa kompilator som feltolkar mig. Den försöker förstå och till sist går det. Bara man orkar stanna kvar och vänta på att den ska visa vad den kan.

Alltså, jag förstår att det inte är datorn som gör fel, det är bara jag som kan sabba men ändå blir jag så sjukt irriterad på latex ibland att jag måste gå och lägga mig en stund bara för att inte ge upp. Idag har jag försökt få mina referenser att fungera men hur jag än gjorde så kom bara frågetecken istället för fina referenser med namn och datum. Sen ändrar man typ hundra saker som eventuellt skulle kunna vara orsaken bakom att det inte fungerar så att allt bara blir stökigare. Plötsligt slutar figurerna fungera för att man råkat skriva till ett backslash för mycket eller så vägrar kompilatorn (eller vad det nu kan tänkas kallas) producera en pdf för att tex-filen är så full av fel att den inte fattar. Sen ger man halvt upp och tänker att jag skiter i det här nu, kör kompilatorn om och om och om igen och plötsligt har jag numeriska referenser istället för frågetecken. Jag ändrar inget utan kör om ännu en gång och plötsligt fungerar det. Jag har absolut ingen aning om hur det fungerar men antagligen blir min kassa kod over-ruled av programmet så att allt blir bra. Väldigt frustrerande är det i alla fall. Två timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka.

Back on track i alla fall. Kanske kan jag skriva något som liknar en dålig kandidatuppsats om allt funkar som det gör nu. Några snäpp bättre än gymnasieuppsatsen som det utvecklade sig mot i morse. Jag vet fan inte vad jag håller på med.

Sen har jag ju sommarjobb och nu har jag ångest. Jag fick två och valde fel så att jag måste jobba dubbelt så mycket för ungefär samma lön men jag hoppas på semesterersättningen. Det var enda sättet som jag kunde få semester med Love och familjen så jag var tvungen. Kan vara bra att komma upp i tid på morgnarna. Lite rutin och så. Lite grann vill jag bara gråta och ge upp. Jag skriver in mig på arbetsförmedligen direkt efter min redovisning. Orka jobba för ingenting på en plats där ingen uppskattar en. Förhoppningsvis blir det här mitt sista sommarjobb.
Jsg tror att jag är lite trött. Det är ju trots allt en bra sak att jag har jobb.

Gud vad det är svårt att komma igång igen. Jag har ingen ork. Nu har jag i alla fall hela påskhelgen på mig att skriva och sedan hoppas jag att jag får resultat nästa vecka så att jag har något att analysera. Just nu ser mitt arbete ut ungefär som en gymnasieuppsats.

Hej hej.
Det är en riktigt jävla tur att jag inte kommit igång med att skriva mitt arbete tidigare så att jag nästan skulle vara klar för mitt grafikkort har visst strulat i kanske 3-4 månader vilket för mig inneburit kraschad dator med blåskärm och förlorad data. Idag när jag uppdaterade mitt arbete så kraschade datorn. Kul kul. När jag sedan kollade så hade datorn hunnit radera hela filens innehåll och inte bara det jag skrivit sedan jag senast sparat. Kulkul. Nu har jag alltså förlorat ungefär en vecka bara för att datorn jag köpte för mindre än ett år sedan är defekt. Kulkulkul. Det enda jag glädjer mig över är att det hände nu och inte en vecka innan inlämning.

Sökte en kurs i praktisk linux som gjorde att jag sökt fler poäng än man får lov att läsa. Jag tror att jag har jobb i sommar också fast jag inte sökte något. Det känns bra på något sätt, att jag kommer få pengar som gör att jag kan betala räkningar osv ett tag framöver men också lite jobbigt eftersom jag tänkt ha semester med Love i en hel månad, nu blir det nog bara två veckor. Jag får se hur det blir. När skatteåterbäringen kommer kanske vi kan åka någonstans.

Jag köpte nya solrosfrön till fåglarna eftersom de börjat gå åt mer än normalt. Vi har väldigt många småfåglar här nu. Talgoxarna och blåmesarna har fått sällskap av gråsparvar. Väldigt fint och mysigt. Vill fortfarande ha en grå undulat kallad Eskil.

Just ja. Fick flipp igår och sökte distanskurser och en kvällskurs. Lite bioinformatiksuppfräschning, lite programmering, lita databashantering och sedan en kvällskurs i släktforskning, lite för att det kanske blir lätt, lite för att det nog blir intressant och lite för att det kan vara bra att ha den om jag ska behålla mitt deltidsjobb i fortsättningen.

Programmeringen och databashanteringen är mest att jag behöver känna mig tryggare i det. Jag är ganska usel men jag kan i alla fall göra vad jag kan för att bli bättre.

Jag har slitit som ett djur i skolan på sistone så nu är labbdelen i princip klar. Stannar hemma idag och skriver metoddelen tänkte jag. Klockan är 10 och jag tvättar fyra maskiner och har bakat chokladkaka. I kväll jobbar jag men innan dess är det 100 procent fokus.

Meh. Jag har varit sjuk sedan i torsdags och är väl nästan bra nu. Har knappt ätit någonting och vaknade i morse och trodde att jag skulle svimma av vätskebrist och inte hittas förrän Love kom hem från jobbet. Fick alltså vara vaken från 7 i morse för att dricka lite vatten i taget. Lite eftersom mycket vatten fick vatten att komma upp igen. Smådrygt men vid 9 ungefär kunde jag åter somna. Drömde att jag var på festival och inte hittade vatten att dricka utan tvingades dricka vatten ur en kanal som gick runt festivalområdet. När jag tittade på vattnet simmade små minimaneter omkring i det och sedan vaknade jag igen med hjärtklappning. Jaja. Jobbig morgon. Försökte äta frukost men lyckades inte.

På eftermiddagen mådde jag lite bättre och gick på utställning utanför Klågerup och på vägen därifrån stannade vi till och plockade snödroppar. Hälsade på mormor och morfar en stund innan jag blev avsläppt på värnhem och fick återgå till att ligga i sängen och titta på big bang theory.

Jag önskar att jag kunde skriva på min uppsats men jag funkar inte riktigt idag.