Ja. Det har gått sådär att plugga idag. På kvällen igår fick jag huvudvärk, feber, muskelvärk, ja, influensa. Dessutom hade jag kvar hostan som smugit sig på de senaste dagarna så ett tag trodde jag att jag lyckats dra på mig en influensa och att det inte berodde på vaccinet. Sov tolv timmar i natt och vaknade lika hjälplös som jag lagt mig. Nu efter ett par smärtstillande och lite kladdkaka är jag lite bättre men har fortfarande ont i varenda ledkapsel. Ja. Eftersom jag somnar hela tiden så har jag än en gång omtrukturerat i schemat och hoppas på att kunna plugga i natt.

Just ja. Jag måste bara skriva vad jag hittade på under mitt halva dygn i drömmarnas land. Jag började med att vara på den gamla kyrkogården som låg precis utanför mamma och pappas dörr. Den var nedlagd och istället var där nu en djurkyrkogård där vi tidigare hade bergavt min första katt. Nu skulle jag titta till graven och samtidigt passa på att begrava vår andra katt. När jag var vid gravplatsen slogs jag av att marken var ojämn och att det liksom rasade in lite grann så det fanns inte mycket mer att göra än att gräva upp graven och rätta till den (?). Jag började gräva och grävde i flera timmar i drömmen tills jag kom till en gammal gravsten som var väldigt tung men jag lyckades lyfta upp den och det stod 1856 på den, det är allt jag minns av texten även om jag är säker på att dr stod i alla fall två namn på den också. Därunder viste jag att den gamla urngraven låg så jag fick lägga stenen tillrätta och sedan fylla på hålet med jord igen. Den här kyrkogården som jag var på ligger mitt i stan så jag var hela tiden rädd att bli påkommen eftersom man inte får lov att gräva upp gravar. Eh. Ja. Till sist var jag tvungen att leta upp extra jord att fylla igen hålet med för den hade på något sätt tagit slut. Det var första delen. Efter detta måste mitt drömjag ha hamnat i koma för sen var jag i Blekinge med Loves och mina kvinnliga släktingar och jag hade fått barn. De sa det till mig hela tiden i alla fall. Att jag hade fått en son men jag fick bara träffa barnet en liten stund eftersom de kvinnliga släktingarna hela tiden bar iväg med honom och gömde honom överallt. Det jobbiga var att jag i drömmen visste att jag inte hade fött något barn men jag skulle ändå tycka om ungen som var jätteliten och ändå redan kunde säga bebis. Den hade inget namn heller men där var en unge till som de visst hade tagit med sig från sjukhuset och den ungen hette Gabriel. Ja. Feberdröm.

Vaknade överlycklig med feberfrossa.