Har extrem pluggångest nu och kan inte titta på mina papper utan att börja gråta. Jag tror att det är dags för helg nu.

Svårt att koncentrera sig liksom.

Jag önskar att jag var så där samlad och trygg som andra verkar vara i skolan. Inte livrädd för tentamenstillfällena utan lugna och säkra. Jag VET ju att det inte är på liv och död men det känns så ändå. Jag är livrädd för att komma dit och börja gråta, att jag inte ska klara tentan, att CSN ska dra in mitt bidrag mm. Ändå vet jag ju att det bästa hade varit om CSN dragit in mina pengar för då hade jag haft en anledning att sluta plugga och kunde börja jobba som en normal människa för att jobba är något av det bästa jag gjort. Plugga, not so much. Jag vill inte sättas på prov och bevisa vadj ag kan eller visa att jag är bäst. Jag vill att folk ska komma till mig när de behöver hjälp och sen vill jag hjälpa dem och sen är alla glada och nöjda och jag kan gå hem och inte behöva sitta till mitt i natten/tidig morgon och försöka förstå vad det är jag håller på med. Jobbande människor kan gå hem och bara laga mat, diska och kolla på tv. Det måste vara helt otroligt skönt att vara ledig på riktigt någon gång. Jag hatar att plugga. Jag hatar det jag läser fast jag vet att jag tyckte att det var intressant förr i tiden. Nu förknippar jag allt med ångest och söndriga nerver.