Jag kan inte skriva på tangentbordet längre. Hoppar över eller förskjuter så att orden blir nonsens. Härligt. Jag kan inte skylla på värmen heller.

Idag har jag städvakten här hemma. Love och hans mamma kanske kommer hit sedan så min uppgit är att diska och bädda sängen. Det går så jääävla långsamt att det inte är klokt. Jag erbjöd mig själv men det är inte direkt kul. Måste packa upp de sista kartongerna också. Har ingen lust men börjar få slut på undanflykter. Måste dessutom göra de sista laborationerna till kursen jag läste sist för utan dem kan jag inte bli godkänd. ROOOLIGT. Jag fattar fortfarande inget av det men nu har kursens innehåll blivit så avlägset att jag till och med fattar mindre än tidigare. Jobbigt.

Läser fortfarande tråden om morden och pappa hade hittat domen och laddat ner den till mig. Läser den också.

Jag är sjukt intresserad av alla utslagna människor här på värnhem. Undrar vad de egentligen har att berätta. Vill fortfarande ställa upp ett bord på torget varje söndag och servera mackor och kaffe men just nu har jag knappt pengar till mina egna mackor. Ska definitivt göra något sen när jag får jobb. Eller om kanske man ska säga.

Igår åkte jag buss (måste ta slut på mina sommarkortsresor!) och det satt diverse fulla människor på den. En av dem hade det tråkigaste jävla fyllesnacket jag någonsin varit med om, hon satt dessutom precis bakom mig och det var svårt att undgå samtalet. Jag tror (HOPPAS) att det handlade om hennes jobb för hon pratade om underchefer och mellanchefer och budgetunderlag och diverse annat kontorssnack men hon sluddrade igenom allt. Jag tänkte på hur det kommer bli sen. Om alla vänner om tio år kommer prata likadant när de druckit. Inte längre något om bra band eller roliga händelser utan jobb och barn, jobb och barn. Kändes lite grann som att jag aldrig ville jobba då. Det är oftast kul att snöa in men inte fan i sånt.