Det blev Ystad, sedan Smygehuk (det regnade så vi var bara på busshållplatsen), sedan Trelleborg. När jag kom till Malmö var jag hos mamma och pappa en stund och sen var jag på möllevångsfestivalen med Love, hans mamma och Tomas. Efter det drack vi te här i köket. Trött nu. Ska till Askeröd snart tror jag. Aldrig en lugn stund, härligt.

Jag tänkte på en sak. Väldigt ofta så säger folk saker som "ja han kan ju äta hur mycket som helst, synd om oss som behöver tänka på vad vi stoppar i oss". Varför förutsätts det alltid att kvinnor bantar? Det är som någonslags given gemensam nämnare, som menstruation eller barnafödande. Alla kvinnor bantar. Män kan äta vad som helst. Det står i alla "kvinnotidningar" hur man ska hålla koll på midjemåttet och så vidare. Alla snackar om osunda förebilder i anorektiska kändisar men det värsta måste ju vara hur alla små flickor nuförtiden lär sig att man ska räkna varenda kalori och kanske avstå efterrätten bara för att kvinnor gör så. Jag bantar inte. Jag kanske kommer behöva banta någon gång eftersom jag inte bantar nu men jag tänker inte sitta på ett kalas och vägra äta tårtan om jag vill ha tårtan. Det blir bara mer frestande att äta tårta om man inte får. Jävla idioti egentligen. Varför skulle jag banta? Jag är (oftast) nöjd med hur jag ser ut. Alla har väl något de är mindre nöjda med men hade det inte varit låren så hade det varit rynkor eller håret. Det jag tänker mest på nu är att jag inte gillar mina avbitna naglar. Ibland blir jag liksom lite ställd när jag måste nicka igenkännande åt människor som säger att man inte kan äta vad man vill. Vilket fängelse. Man kan dö när som helst eller bli allvarligt sjuk och bara få näring genom dropp, varför skulle man inte som fullt frisk då kunna äta vad man vill?

Blir trött på alla vanföreställningar. Är jag sugen så äter jag. På samma sätt som jag äter ärtsoppa om det är vad jag är sugen på.
Nu ringde pappa, nu blir det askeröd!