Meh. Jag tycker att byggarbetarna skulle ha svarat på mitt mail nu. Sen att det tog mig två veckor att svara på deras, men vafan.
Idag tittar jag på roliga samlingsalbum på spotify. Det gör min last.fm skadad men skit samma. Har lyckats diska idag men det är typ allt. Eller jo, jag har borstat håret också eftersom jag funderar på att färga det. Har funderat på att färga det i några dagar men aldrig kommit så långt i processen som idag. Shit. Jag agerar som en person i djup depression men jag är inte ledsen. Bara sjukt handlingsförlamad. Tänkte åka till mamma och pappa med lite äpplen eftersom vi inte kommer lyckas tillaga alla vi fick och inte kan äte dem råa. Tråkigt att åka dit när alla är på jobbet så jag väntar tills de kommer hem. Kanske får med Love så att han kan klappa Lisa lite. Saknar henne. Saknar familjen också.

Tänkte dricka mer te för att komma in i det stadie jag oftast är i på kvällen nu på dagen. Det borde bero på konstant intag av koffein men det kan också ha med solen att göra.

Det känns ändå som att jag är på väg någonstans den här sommaren. Tappade bort mig själv för ett antal år sedan men börjar hitta mig själv igen. Det är nog all dötid, har inte haft sådan förut. Beror nog också på att jag kommit ifrån min trygga miljö och tvingas anpassa mig till något annat. Jag behöver inte heller tona ner mina olika sidor för att passa på en arbetsplats eller i ett klassrum. Jag kan vara alla olika jag och det var längesedan. Känns ganska bra men lite sorgligt. Att jag inte alltid är mig själv liksom. Jag är oftast tråkig och grå och det gör alla så sjukt skrämda när jag säger något konstigt. Hade jag sett annorlunda ut hade ingen blivit förvånad men istället förväntat sig konstigheter. Det hade nog inte heller varit kul men jag hade nog haft fler vänner. Inkvoterad galenskap liksom. Titta här, här är min konstiga kompis, hon är sjukt skum men är en frisk fläkt och en välbehövd symbol för mitt öppna sinne. Palla det. Det är därför jag började tona ner mig från början. Önskar fortfarande att jag kunde bo ensam på en ö någonstans halva min vakna tid så jag kunde vara vem jag ville utan att folk antog saker om mig. Sen är jag klart lite paranoid också, men jag orkar inte konstiga blickar.

Jag har tänkt ibland att det hade varit bra att vara en sak istället. Eller en institution. Folk kunde komma till mig när de ville och jag kunde vara där konstant. Jag hade sluppit människor som inte vill träffa mig och jag hade sluppit "återkoppla" till folk jag vill träffa. Har sjukt svårt för att ta första steget. Ibland när jag är på fest eller bara umgås med folk så kan jag snöa in i riktigt dåliga tankar. Ibland blir jag väldigt medveten om hur jag sitter eller vad jag har på mig. Hur min kropp ser ut, hur min sminkning ser ut. Känner att jag inte alls borde vara där och att alla andra känner likadant. Ibland kan jag tänka att jag är utlurad för att förnedras på något sätt och sen blir jag så nervös att jag ska gå i fällan att jag bara sitter och svettas resten av tiden. Men vafan. Jag ska ut ur det nu. Den sociala fobin ska bort. Första steget antar jag blir att ha inflyttningsfest men det är nästan värre. Då ska människor in i min värld och rota. Titta på mina saker och lyssna på min musik. Ja, Loves grejer också så klart men han har haft fester förr och hade i allafall då en ganska lugn inställning till det hela.

Det hade ändå varit kul. Först tänkte vi nu någon gång i början av augusti men det skiter sig. Antagligen blir det typ början av september eller så. Inget fastställt överhuvudtaget. Helst vill jag fly undan det/ha det överstökat. Det blir kanske kul?