Jag har älskat min cykel fram tills nu. Jag har ansträngt mig som fan för att komma till jobbet med den fast den var tung och trög och hopplös. Eftersom den kämpade mot mer än vanligt fick pappa titta på den för några veckor sedan och han konstaterade bara att det ena hjulet var för litet för cykeln och att det dessutom satt löst. Han pumpade mina däck och skickade iväg mig. Uh. Kämpade vidare till och från jobbet varje dag, kom alltid fram badandes i svett. Nu har jag fattat vad som är fel. Jag har en liten punktering som låter lite luft pysa ut hela tiden. Mina däck är alltså aldrig pumpade. Idag när jag skulle till jobbet var de tomma. Cykeln hade gett upp. Jag gjorde likadant och gick till jobbet.

Letade efter mitt sommarkort när jag kom hem av två anledningar. 1: jag öppnar på jobbet imorgon och är inte särskilt morgonpigg. 2: mamma ville låna det.
Jag kan inte hitta det. Jag kan inte ens minnas när jag senast använde det. Det måste ha varit efter att jag var i Berlin för jag har växlat tillbaka pengarna och jag hatar att cykla till centralen. Kan jag ha gått till centralen?
Jag har tittat på mina mobilbilder men får inga ledtrådar. Jobbig dag men Love har i alla fall köpt vykort till mig på fotografiska så allt är inte hopplöst.

Busskortet och cykeln sitter ihop förresten. Om jag hade hittat mitt busskort hade pappa kört hit och hämtat det och samtidigt plockat upp min cykel så att han kunde fixa punkan. Nu måste jag istället släpa den störiga skrothögen till jobbet imorgon sjukt tidigt på morgonen och göra mamma besviken när jag kommer hem med den eftersom hon inte kan låna busskortet.
Orka. Jag går och lägger mig nu. Klockan är ju ändå redan 17.15.