Jag saknar den förra kursen. Fast jag läste 200% halva terminen så var det ändå kul. Jag var i samma rum nästan varje dag i ett år, så det känns lite tomt. Och kurslitteraturen hade färre färgglada ploppar som ska föreställa saker som man inte vet hur de egentligen ser ut och färre mekanismer. Man slapp lära sig småfakta utantill utan tittade på helhet och kontext. Man fick tänka själv. Vi fick lådor med skelett som skulle mätas och undersökas och lite grann kändes det som att man lärde känna dem. En del hade haft det svårt som barn och svultit, en del gick omkring med kollapsade kotkroppar eller felläkta benbrott. Vi hade ett litet barn på ungefär 1,5 år som såg ut att ha haft en innestående blödning i pannan. Mannen här ovan var ungefär 180 cm lång och hans sutura metopica i pannan har inte slutits. Många hade slitningsskador som tyder på överansträngning i armar och nyckelben. Det känns konstigt att de levde under tidig medeltid, och att de levde i Löddeköpinge. De hade hus och familjer och liv.Självklart känns alla andra kurser mycket roligare än den här jag läser nu just nu. Jag saknar tillochmed den förra som var orsaken till att jag läste dubbelt förra terminen för det kändes som att de satte upp vääääldigt tydliga krav på vad man skulle kunna. Den här kursen har jag ingen aning om hur mycket jag ska lära mig. Pallar snart inte med att jag inte tar det på allvar längre, ska kolla upp kurskraven för där kanske finns någon ledtråd om vad som är viktigast. Blablabla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar