När jag var hos Love förra gången var jag där längre än jag brukar och jag kände mig utsövd och frisk när jag vaknade. När jag var i Blekinge i en vecka pratade jag massor om att jag kände att luften var annorlunda där för jag kunde springa långa stunder utan att få andnöd som jag annars får väldigt fort. Jag är oftast inte lika trött när jag är på semester, något som jag tidigare kopplat till att man tar det lugnt på semester. Men nu, när jag pluggar med viss andnöd och grumliga ögon, slog det mig att anledningen till att jag alltid är trött, alltid är sjuk och har usel kondition/astma antagligen beror på att jag bor med katten. När jag gjorde pricktest för några år sedan hade jag små utslag på björk och timotej och ett jättestort utslag för katt och jag reagerade så starkt att de fick ge mig antihistaminer för att jag skulle bli okej nog att gå hem.

När jag gjorde ett nytt allergitest för ungefär ett år sedan lämnade jag blodprov som fick analyseras och läkaren skrev i svaret att jag ABSOLUT INTE fick lov att ha katt. Att det var livsfarligt för mig att vara nära katter. När jag flyttar härifrån kommer jag alltså antagligen tvingas lämna kvar Lisa och sedan aldrig mer ha katt i hela mitt liv. Det känns jättehemskt och sorgligt. Jag har alltid haft katt. När vi tog över Lisa tänkte jag att ett liv utan katt inte var något liv och att jag därför fick leva med viss andnöd, sedan var jag riktigt dålig i tre månader och fick nästan ingen luft alls, det var som folk brukar säga om astma som att andas genom ett sugrör. Jag vet inte. Jag kan ju inte bo med katt, det är sjukt obehagligt att vakna på natten med kramp i ryggen och panik. Äh. Kommer ingenstans. Jag kan iallafall aldrig mer ha katt och hatar det.