Fan alltså. Jag älskar att lära mig saker. Så jävla pinsamt. Fast det är skitjobbigt så älskar jag att gå i skolan. Jag går och längtar till den dagen jag inte behöver vara ständigt redo att plugga och får en riktig lön osv osv men samtidigt så funderar jag på om det kanske inte vore så hemskt ändå att flytta ifrån skåne i några år och plugga rättsgenetik. Om jag hade kommit in direkt så hade jag blivit klar med min utbildning innan jag fyllde 30. Så sorgligt ändå. Jag vet inte. Det hade varit så kul på något sätt och jag är fortfarande ung och flyttbar men ja. Vad gör man? Ska försöka fokusera på nästa år och inte stirra för långt in i framtiden. Jag hoppas att jag klarar tentan på onsdag, att jobbet är roligt och inte för monotont. Sedan hoppas jag att jag kan tenta min restkurs efter sommaren och att det går bra. Att mitt kandidatarbete blir stimulerande, att den kliniska genetiken är vad jag tror att den är och att jag lyckas komma på något inför mastern efter jul.

Mer än så så hoppas jag att jag itne blir arbetslös direkt efter att jag slutar utan att jag i alla fall har sommarjobb och att jag antingen får ett bra jobb eller att jag får chansen att läsa något annat spännande. Slut på studiemedel bara men jag kanske kan jobba samtidigt? Jag tycker om att jobba. Tycker om att plugga. Jag måste ha en störning någonstans.

Vågar jag verkligen prova något nytt? Jag kan ju inte fortsätta på samma sätt efter nästa år, eller jag kan men det blir väldigt dyrt. Vad gör man egentligen? Skaj ag börja söka jobb redan nu inför nästa sommar? Shit. Jag tror att en stor del av paniken jag känner nu grundar sig i tentan som ligger framför mig men jag känner mig riktigt rädd. Ska jag bli stor nu?