Äckelmaggi

Så var man tillbaka i skolan. Eviga luncher och oklara instruktioner. Lite roligt är det i alla fall, det vi ska lära oss, så det överväger nästan den obehagliga lokalen. Jag hatar KC. Det är min värsta universitetsbyggnad.

Jag har äntligen, efter typ ett år, fått reda på koden till mitt LTH-kort. Helt underbart. Saknar bara inloggning till datorerna i de vanliga datorsalarna nu, det jag använder idag är bara temporärt för kursen tror jag. Önskar att jag bara kunde få gå hem och göra övningen därifrån. Tangentbordet här är svart från början, det vet jag eftersom det är ett likadant som jag har hemma, men just nu är ungefär hälften av tangenterna gråtonade. Man får inte äta i salen och folk verkar hålla ganska hårt på den regeln så jag tror inte att det är matrester som täcker tangenterna. Nasty. Love tvingar mig att kånka runt på handsprit men det hade varit bättre om de bara rengjorde tangenterna. Hoppas att de andra kurserna är i ett annat rum.

Funderar mer och mer på att gå över till mastersprogrammet i bioinformatik. Det är ganska mycket datorer men annars så verkar det okej. Alla olika saker jag tycker är intressanta leder hit. Kanske kan jag skriva ett arbete om evolution och ta med mina osteologikurser också. Mitt drömarbete hade fortfarande varit att försöka utveckla en metod för att rena gammalt och skadat DNA. Hade varit sjukt intressant. Om inte annat så hade jag kunnat skriva en uppsats om andra människors erfarenhet. Jag har tillochmed frågat om jag skulle kunna få lov att ta prover på benen som vi använde under osteologin. Prova hur mycket DNAt bryts ner i olika miljöer och hur det svenska klimatet påverkar. Ohh, jag hade kunnat göra studiebesök på the body farm i USA om vi ändå ska dit någongång. Knyta ihop säcken liksom.

När jag var liten så trodde jag att man kunde få fram en sinnessjuk DNA-profil. Jag trodde att man kunde läsa en persons hårfärg, hudfärg, ögonfärg, kroppstyp med mera. En gång spottade jag ut ett tuggummi i trappen i skolan, vet inte varför men det plågade mig i säkert ett år framåt. Jag letade efter det och hoppades hitta det innan någon annan hittade det. Ungefär samtidigt såg jag skumma TV-program sen på kvällen och ett av programmet handlade om att man lyckades sätta fast en mördare eftersom offret hade hans hudceller under naglarna. Efter det var jag skitskraj att få någon annans DNA under naglarna. Så jävla äckligt att sitta och ha en annan människas hela kod på händerna när man äter. Min tidigare bacillskräck växte och blev kanske lite för stor. Efter osteologin släppte den nästan helt. Man råkade ofta skrapa på de halvgamla benen som var kokade i undervisningssyfte och alltså hade lite kött, fett och senor kvar och det materialet satt man sen med under naglarna på lunchen. Det kan nog inte bli äckligare än så för en fobiker.

Jag tvingades släppa på rädslorna. Det enda som finns kvar är saliv- och slemhinneskräck. Sjukt jävla nasty med saliv från typ alla människor i världen utom kanske 15-20 stycken. Ett av mina värsta minnen av saliv var när jag åkte skridskor med skolan och jag hade "killskridskor" som jag ärvt. De hade inte såna där piruettpiggar som jag vanligtvis brukade använda för att sakta ner så enda sättet för mig att stanna var att kasta mig in i rinken (heter det så? Kanten liksom). Jag slängde mig in i kanten och lägger handen i den största jävla gulgröna kalla loska jag sett hittills. Jag trodde att jag skulle dö. När jag lyfte handen hängde salivsträngar kvar. Sen är ju klart inte hudfetterna som jag had framför mig på tangentbordet särskilt tilltalande.

Skit samma. Jag snöar alltid in på konstiga delar av vad jag börjar skriva om. Funderar iallafall på vad jag skulle kunna göra av mina kurser. Det hade varit kul att bara fortsätta på mitt projektarbete från gymnasiet. Måste läsa till lite religion, etnologi, historia och juridik då tror jag. Känns inte troligt. Kanske när jag blir pensionär. Skriva en tjock jävla avhandling om döden som överlappar varenda jävla institution i Lund. Jag vinner liksom.

Nu börjar snart lektionen igen. Hoppas att det inte är tvång att göra grupparbetet i grupp. Om ajg slipper så kan jag gå hem. Love är ledig idag liksom. Måste berätta om det äckliga tangentbordet för någon IRL för att kunna släppa det helt. Känns som att mina fingrar är helt kletiga av andra människors fingergegga men det är som vanligt bara inbillning. Precis som att det är inbillning att handtag, busstolpar och restaurangbestick är kletiga. Jag borde kanske använda Loves handsprit ändå.

Funderar på att inte publicera det här. Det är lite för all over the place tror jag. Plus att jag ska jobba på att vara normal, inte gotta ner mig i äckliga detaljer. Det blev kanske lite långt också. Det märks att min lunch bestod av en termos alldeles för starkt te, ett knäckebröd och en kaffemaskinsespresso som efterrätt. Äh. Editing is for stupid people. Vi kör på det här.