Jag blir hela tiden så förvånad när jag hinner med allt jag tänkt göra. Jag hade nog en hel del dödtid tidigare när jag inte jobbade utan bara pluggade. Har märkt att det gör underverk för min läsning också att jag inte behöver åka till Lund och umgås med klasskamrater i tre-fyra timmar om dagen utan kan plugga på kvällen, det som faktiskt känns mest naturligt för mig. Att själv planera studierna. Dagens lite störiga grej är att jag ÄNTLIGEN har jobbat undan så mycket skolarbete att jag kan börja med min databaskurs, men då krävs en bok jag inte har och som dessutom är slutsåld, utlånad och reserverad. Får se om broren min eventuellt kan hjälpa mig. Vad gör man annars liksom? Kul att min blogg ännu mer förvandlats till en saker-jag-måste-göra-blogg sen jag slutade skolan. Annars då? Nu när jag nog inte längre kommer undan med att kalla mig själv för ungdom så har jag bestämt mig för att se på mig själv som en spelfigur. Jag brukar tänka på mitt liv som banor i ett spel och det nya är att jag ska vara en sim, med delmål och livsmål. Mest så att jag inte förlorar det jag hittat av mig själv bland andras förväntningar och min egen stress. Jag vill veta varför och för vad jag gör saker. Om jag jobbar för pengar, vad vill jag med pengarna? Annars behöver jag ju inte jobba, om jag inte har något att jobba för.