Nu har jag slutat vara nervös över mastershandledaren. Har gått över till att vara nervös över examensarbetet istället. Jag tror att det löser sig med mastern. Jag får helt enkelt bara hoppas att det blir som jag vill och annars får det bli som det blir. Hittar jag ingen handledare alls så får jag väl söka ett jobb så länge. Det kan ju inte vara helt omöjligt att hitta jobb, majoriteten av de som vill jobba jobbar ju. Ibland får jag för mig att arbetslösheten ligger på typ 75 % och att jag helt saknar arbetsförmåga men så hemskt är det ju inte. Tänk att det bara krävs lite sömn för att det ska klarna i skallen.

Det löser sig. Jag får kanske inte ett fantastiskt givande arbete men jag kommer i alla fall kunna försörja mig och det är en väldigt liten risk att jag får mindre pengar än jag har nu på studiemedel och som det är nu klarar jag mig bra. Och om jag inte känner mig sysselsatt nog kan jag alltid börja övningsköra så att jag kan ta körkort för det verkar som det är en sådan milstolpe som man förväntas passera på sin 18,5-årsdag. Inte för att det stör mig att inte ha bil eller körkort. Jag har busskort och det finns inga parkeringsplatser här och jag hade ändå bara haft råd med ett skruttigt miljöförstörande monster som gjort att jag fått dåligt samvete om jag använt den. Mja.

Idag ska jag plugga.