Uh. Jag hatar när jag blir sådär bitter men sommaren känns så jävla tråkig. Jag är trött konstant efter jobbet och känner mig som människa igen på söndagen och sen sätter det igång igen. Love säger att det är så här att jobba men grejen är att jag har pluggat mot ett jobb där jag kan välja när jag vill vara social och när jag inte vill vara det. Det här jobbet är säkert hur bra som helst för någon som älskar att umgås med folk och får energi från det men jag tunnas ut, falnar. Jag vill sitta ensam någonstans och pilla med grejer och kanske komma ut ur min bubbla då och då för att få lite input. Inte tvärtom.

Lisa har äntligen slutat ligga under sängen flämtandes av ångest och är ute och undersöker. Det tog inte så många timmar, vilket jag tänker tolka som att hon ändå kan tänka sig att bo hos mig i en vecka.
Hon är så söt och fin att det är svårt att må dåligt.

Ändå arg på mitt liv. Aldrig nöjd.