Jag klarade tentan ifall det är någon som funderar över det. Kände mig en kort stund lättad men har nu återgått till att känna absolut ingenting. Den första förälskelsen i jobbet börjar gå över och jag börjar åter känna mig ganska värdelös. Det är sådär kul och hämmar mig lite grann. Sliter ändå som ett djur för att verka glad och social men kommer nog snart vara tvungen att släppa på det om jag inte ska gå i bitar. Vill inte heller skrämma bort folk eftersom mitt sociala jag känns ganska påfrestande och säkerligen är det för omgivningen också. Har rengjort och kalibrerat pipetter den här veckan. Har fått mina primers och ska väl snart börja med pcr-optimering igen. Vill gömma mig under en gren någonstans och ägna en månad åt att hjälpa fåglarna bygga bon. Känner mig instängd igen. Funderar på hur lätt det var när jag diskade och diarieförde. Samtidigt vet jag att ett annat liv där jag inte får lära mig nytt utan bara upprepar inte är för mig. Jag vet bara inte var jag ska lägga mitt självhat i den situationen jag är i nu. Jag måste prestera och visa upp. Förbereda framträdanden. Lyfta fram bra saker med vad jag är och vad jag kan. Att göra det och samtidigt känna att jag stör, är i vägen, säger fel saker, verkar korkad, glömmer grundläggande detaljer, inte vet var saker är. Jag vet inte. Idag när jag cyklade hem kände jag att jag inte ville vara på jobbet, inte ville hem. Ville bara cykla bort och köra vilse. Försvinna i något okänt. Nu har jag druckit lite vin och lyssnar på musik, försöker skapa någon slags trygg sfär som ändå tillåter självömkan och osäkerhet. Det är ju ändå torsdag.