Nu har jag skickat ett mail till en man som jag väldigt väldigt gärna vill ha som handledare vid mitt mastersprojekt. Jag var och pratade med min gamla lärare i osteologi och han sa att han kunde skriva ett rekommendationsbrev och han gav dessutom tips om andra som kunde vara intressanta som handledare. Det är hemskt obehagligt att skriva texter som kan påverka så mycket och jag hoppas att jag inte gjorde för många fel eller skrev något konstigt eller obekvämt. Nu är det gjort i alla fall. Finns inget att göra åt det.

Imorgon måste jag börja plugga till tentan på måndag. Jag har lånat en bok vari jag måste läsa ca 60 sidor och verkligen kunna dem för att känna mig säker. Det känns som att det kan vara möjligt men det beror väldigt mycket på om det kommer att börja vara logiskt för mig eller om jag måste pressa in informationen utan att förstå bakgrunden. De andra är rädda för statistiken men den tycker jag för en gångs skull är ganska lugn. Jag är rädd för de kliniska metoderna. Jösses vad jag är efterbliven där.

Men okej. Det är bara att köra på och den kursansvarige läraren sa att tentan skulle vara relativt lätt om man varit närvarande och jag har 100% närvaro. Jag har inte ens varit sen någon gång. Jag har inte heller sovit under föreläsningarna som en del andra utan har utnyttjat koffeinets magiska kraft till fullo. Så imorgon: Tentaplugg och eventuellt googling efter andra möjliga handledare.